Klassikern BOSS DS-1

För några veckor sedan köpte jag en BOSS DS-1, en klassiker i distsammanhang. DS användes av de flesta på den tiden och är fortfarande en ruggigt populär pedal. Det är faktiskt så att den fått stå som mall för många efterföljare. Jag hade en sån någon gång på 80-talet men sålde den av någon anledning.

BOSS är ett varumärke under Roland, som bland annat också gör förstärkare med varierande kvalitet. Man hade en som hette Roland Jazz Chorus, en poppis förstärkare sen 70- och 80-tal. Bland det första man lanserade var faktiskt en FUZZ-pedal Roland-AF100 1972, så de var tidigt ute i effektsammanhang.

Många har nog dykt på deras synthar också, särskilt under 80-talet men även nuförtiden. En mer känd i alla stugor var Juno-serien.



BOSS DS-1
DS-1 har alltid varir en flitigt debatterad distpedal som förutom hyllningar också ofta fått kritik för att vara tunn i konturen, men jag tycker faktiskt i många stycken fått ett oförtjänt rykte. Det handlar förstås om vad man vill ha en dist till och vad det är man söker. DS-1 användes av många gitarrister men de som kanske gjort sig mer kända är Kurt Cobain, John Frusciante, Gary Moore, Joe Satriani, Mike Stern och Steve Vai som alla var tidigt ute med den "oranga killer". Naturligtvis är det gitarrister från en svunnen tid och man måste förstås se det här utifrån den tid då den kom. Den både lät bra och hade en prislapp i mellanläge ända sedan den kom ut 1978 och det var nog mycket därför den spred sig så mycket.


Pedalen är väldigt enkel och har tre rattar:
Tone, Level och Dist.

Tonkontrollen ger tydliga utslag och det finns en tydlig brightness i den utan att trycka undan det lågfrekventa alltför mycket.

När det gäller disten så hittar man en rejält skitig gain när du drar den i botten, men redan vid kl 12 får du en tight schysst kompdist som räcker mycket långt. Det jag gillar med den är att den adderar till riktigt fin kompression när du gasar den över kl 15 och det är riktigt effektfullt.

Du kan förstås använda den till att leverera hela disten på förstärkarens rena kanal eller för att färga din förstärkares egen gain, den fungerar bra till båda. Vill du ha mer crunch ska du nog välja OD-1 i samma serie.

Som med alla pedaler bör du tänka på att mycket handlar om att ha en stärkare med bra grundljud och som "tar pedaler bra". Men har du en förstärkare som du är hyfsat nöjd med så kan DS-1 deffinitivt vara din "killer-app" för schysst sololjud. Givetvis spelar dina mickar och din gitarr i dom här sammanhangen också stor roll. Grejen med DS-1 är att den fungerar bra för både single-coil och humbuckers (passiva som aktiva), strator eller Les Pauls. Många gånger glömmer jag att testa pedaler med olika gitarrer i butiker och då märker man inte pedalens svaga punkter. Det kan vara ett värdefullt tips för den som letar en bra pedal.
'

Moddad DS-1
Åter till kritiken när det gäller DS-1, det vill säga att många menar att grundljudet är tillräckligt fylligt utan tunn i output. En annan kritik är att den genererar en hel del brus, vilket kan åtgärdas med en noise-gate. Det man kan göra åt bruset och outputen, och det som många faktiskt också gör, är att "modda om" den. Det finns många modifieringar att göra om man är händig och kan löda. Utan att gå in på vad du ser på bilden till vänster, nämligen DS-1s kretskor,  så är det miljön som väntar dig om du går i tankarna på att modda din DS-1.

Enklast kanske ändå är att köpa en färdigmoddad på Blocket eller e-Bay.

Under tiden då Gary Moore spelade in den fantastiska plattan "Corridors of Power" så körde han DS-1, här finns en gammal film där han demonstrerar sina nya pedaler. Han verkar vara sponsrad :D

Hur som helst så är DS-1 en klassisk väl fungerande distpedal att använda i olika syften. De är relativt billiga, de nya går på runt 500-600 spänn i butik och beggat runt 300.

Betyg:
4,8 Zombies (5)