Inlägg

Visar inlägg från april, 2014

Mia Coldheart från Crucified Barbara

Bild
I stretandet med att intervjua personer som kan inspirera er läsare, och framförallt stilla min egen nyfikenhet, så har vi denna gång kommit fram till en gitarrist som har både kraft och energi så det räcker och blir över,  nämligen Crucified Barbaras Mia Coldheart. Jag såg bandet 2005 precis efter att de släppt sin första platta, "In Distortion We Trust".  Jag minns att jag tänkte att mer ruffigt och metallrockigt än så här kan det knappast bli. Jag har följt bandet sen dess,  både musiken och attityden imponerar.  I dagarna släppte de också singeln "To Kill A Man". Crucified Barbara startade redan 1998 och har sina pulserande rötter i både punk, grunge och metal. Just nu har de varit på miniturné i Sydamerika men jag tog ändå chansen att fråga Mia om jag kunde få ställa några nördiga frågor runt gitarrer. Hon tackade till min stora glädje ja. Skälet till att jag frågade är att jag är genuint nyfiken på var hennes tunga riffande och fiffiga solospel tagit sin utg

Mitt Floyd Rose "sjunger fult"

Bild
Jag fick ett mail häromsistens, från Peter Karlsson, med en fråga om vad man gör när "mitt Floyd Rose eftersjunger". När jag skaffade min första yxa med Floyd Rose så hade jag samma problem, och det var och är extremt störande. Särskilt när man spelar utan effekter och man behövde göra plötsliga stop så "ringer" stallet en kort stund efteråt. Ett ganska vanligt problem med alla svajsystem, och i synnerhet många Floyd Rose "licensed". Det enkla svaret på det hela är att försöka dämpa det på olika sätt. Oftast är skälet att fjädrarna i svajsystemet vibrerar för mycket och tas upp av mickarna. Det är väldigt störande att de inte åtgärdar sådant på fabrik kan jag tycka, för även på svindyra gitarrer som kostar upp mot 25 000 kr förekommer detta mer tillåtet skulle jag vilja säga. Ett sätt, och kanske det enklaste att börja med, är att öppna bakluckan och lägga i lite bummulstyg. Ta gärna och slakta ett lakan och ta fram lagom med tyg och tejpa fast det. De

Jackson Demmelition för "Machine Heads"

Bild
För drygt ett år sedan hade jag en återkommande period då jag lyssnade mycket på Machine Head. Ett fantastiskt metalband med rötterna i Oakland California. Bandet startade 1991 och från 2002 spelar Phil Demmel gitarr i bandet. Demmel är en riktigt bra och mångsidig gitarrist om man bara ger honom lite uppmärksamhet och lyssningstid. Lyssna till exempel på Imperium från Through Ashes of Empires.  Demmel är en av Jacksons "Artister". Tidigt i sin karriär körde han på Randy Rhoads modellerna men kom senare att pröva andra typer Vs, framförallt King V som kom med med de mer symmetriska hornen jämfört med RR. För några år sedan kom Phils egen signaturgitarr ut, Jackson Demmelition King V. En gitarr som skiljde sig lite från andra King Vs genom att ha två extra små "baby devil horns" baktill. Jag tyckte den var ursnygg. Jag tror man gillar den eller hatar den från första stund faktiskt. Eftersom pro-varianten var ganska dyr när den släpptes och budgetvarianten

Gibson min-ETune, en nymodighet eller flopp?

Bild
Idag gick jag förbi 4Sound för att kolla lite och blev lite intresserad av en Gibson SG Standard som hängde där. En helt ok gitarr, men det var egentligen inte den i sig som fångade mitt intresse. Istället var det den svarta boxen som satt monterad bakom på huvudet som jag blev nyfiken på, Gibsons nya min-ETune. En "robot tuner" som det heter och tanken är att det ska göra livet lättare för gitarristen. Systemet känner av vibrationerna i träet och stämmer gitarren automatiskt. I övrigt är gitarren en helt vanlig Gibson Standard SG. Det ser lite corny ut med en robot som applicerats på en gitarr som i övrigt andas 60-tal, men från framsidan ser man ingenting. Boxen har lysdioder som indikerar hur väl gitarren stämmer och en en liten manöverpanel där du väljer vilken stämning du vill ha. Den drivs på batteri. 12 förinställda typstämningar har man att välja på och det enda man behöver göra är att köra en "strum" och så stämmer den av sig själv. Det är inte svåra

Vintage Ibanez SM9 -En klassisk 80-talare

Bild
1988 hade en kompis till mig en galet kraftfull distortionpedal från Ibanez klassiska 9-serie, som tog TS9 vidare en bit. Disten var utomordentligt mycket kraftigare, detsamma gällde även botten. Tyvärr så stängde Ibanez produktionen av den, förmodligen för att TS9 var starkare på marknaden. Den används även idag med olika syften av allt från bluesgitarrister till metal, och var lite enklare att använda SM9 som hade fler rattar och lite annorlunda "diskontur".  Jag köpte den av min kompis på 90-talet, men tyvärr var den rätt illa åtgången och saknade baklucka och glappade en hel del, så den blev liggande. Jag sålde den för ett tag sen. Så dök det upp en hel och fin på Vend.se häromveckan och den satte jag tänderna i direkt. Främst för att jag var nyfiken på hur den står sig idag bland alla 100-tals overdrives och distpedaler som öses över oss med jämna mellanrum. Distpedaler klipper ju tonen så att ljudvågen får ett utseende mer likt en platå jämfört med overdrives som en

Intervju med gitarristen Tommy Denander

Bild
Tommy Denander är en Sveriges internationellt sett mest anlitade studiomusiker och har faktiskt spelat med de flesta av betydelse. Vad sägs om Alice Cooper, Michael Jackson, BB King, David Coverdale, Steve Vai, Michael Schenker, Santana, Tokyo Hotel, Yngwie Malmsteen, Backstreet Boys, Jimmy Page.  Listan musiker han spelat med genom åren kan göras oändligt lång. Lägg därtill d rösvis med filmmusik och tv-serier så börjar du ana att detta inte handlar om en dussinmusiker.  Däremot är han kanske inte så välkänd i varje replokal här i Sverige. Jag har följt Tommy på avstånd i flera år och har alltid varit nyfiken på hans  mångfacetterade lyra och förmåga att nosa upp olika genrer och musikstilar som musiker.   Jag lyckades fånga honom en stund, n yss hemkommen från Los Angeles,   för lite frågor om hur det hela började. Om hans " signature  guitars", val av förstärkare och det kanske allra viktigaste, nämligen den stora passionen för det han gör.  Du är ju en av sverige

Marshall JCM800 "2205" och PPIMV

Bild
Det finns naturligtvis väldigt många bra Marshalls, alla lämpade för olika typer av musikstilar och framförallt individuell smak. Därför är rubriken på ett sätt felaktig, men jag kommer snart till vad jag menar med "Holy Grail". I jakten på tonen kan man inte komma ifrån det faktum att den aldrig tar slut eller går över, som jag tidigare nämnt nån gång tror jag. Det finns alltid någonting att undersöka, testa eller gräva ned sig i. En sån här sak är den ständigt återkommande diskussionen om vilken av Marshalls utgåvor av JCM800 som är den bästa.  Det är en svår fråga att besvara tycker jag, om det överhuvudtaget går. Det enkla svaret, men inte alltid det man vill ha, är att det är bäst att "pröva sig fram". Jag köpte en JCM900 på 90-talet i tron om att de av naturliga skäl skulle vara en ännu bättre JCM800, som jag bara hört några avlägsna kompisar använda. Några av dem hade riktigt väljudande JCM800.  Besvikelsen blev stor när jag upptäckte att min 900 lät

Guitars The Museum i Umeå & test av Joe Bonamassa Bartlett

Bild
Jag besökte idag "Guitars The Museum" i Umeå och träffade en av "tvillingarna" som samlat gitarrer i över 40 år och som nu ställer ut sin samling mitt i Umeå. Alla ni gitarrnördar som läser denna blogg känner ju förstås redan till det här eftersom deras arbete spritt sig långt utanför de vanliga kretsarna, men alla kanske inte har varit där. Här följer en första summering av vad man får se och höra om vid ett besök på museet.  För det första så är detta crème de la crème när det gäller gitarrnörderi, det ska man vara väldigt klar över. Det är som att jämföra med Louvrens Mona Lisa, och kanske till och med ännu mer unikt. Jag var där 1,5 timma och det är på tok för kort tid. Ca 300 gitarrer visas upp, och ingen är nån dussingitarr direkt. Jag missade tyvärr den guidade turen. Mikael Ådhén, som med sin tvillingbror Samuel äger samlingen, hade vänligheten att visa inledningen på ett lite skönt oförberett påskaktigt sätt. Jag fullständigt förhäxas av tvillingarn

Micka förstärkaren "utan ljud" med AxeTrak Pro

Bild
För ett halvår sedan beställde jag en AxeTrak Pro, den nya generationen "isolation cabinet". Det är en smart lösning om man vill micka sin förstärkare och tycker att det blir lite väl högt i tex lägenheten med en SM57:a framför högtalaren. Problemet är att om du ska köra in det i datorn för inspelning så blir det liksom i princip omöjligt att vara i rummet och samtidigt höra dig själv och vad du spelar in, även om du har lurar. Alternativet jag provat två ggr är line-out på förstärkaren, men resultatet har alltid varit riktigt värdelöst. Det blir liksom aldrig bra, eftersom man som gitarrist söker det där varma i tonen som en högtalare ger. Man provar bara en gång. AxeTrak löser det här riktigt bra genom att isolera högtalaren och låta micken och konen vara där inpackad i ljudisolerande material. Då kan du maxa stärkaren och få ut den där råtonen ur din rörförstärkare du behöver för din inspelning eller rakt in mixern om du spelar live. Kuben är handgjord rakt igenom

Jackson Soloist SLSMG

Bild
Jag bytte till mig en Jackson Soloist SLSMG för en tid sedan. Jackson och framförallt Charvel var märken man bara kunde döda för i början av 80-talet. I pudelrockens glittriga färgglada tidevarv fanns det väldigt åtråvärda objekt som hängde och retades i gitarrbutikerna, och de hängde där ganska lång tid innan de såldes. De flesta av oss hade inte råd, bara de som lyckades spara ihop stålar eller hade rika föräldrar hade cash till en Charvel/Jackson.  Historien om Jackson startade i något så underligt som en feg strategi. Entreprenören Grover Jackson köpte in sig Charvel Guitars Repair på 70-talet vars verksamhet från början koncentrerade sig på att göra lyxiga och högkvalitativa "strator" under namnet Charvel. Tidigt 1980 kontaktade Randy Rhoads Charvel och ville ha en specialanpassad V-gitarr som passade hans tämligen taniga kropp. Det hela landade i Jackson Concorde. De två hornen bröt tradition genom att vara osymmetriska och det hela såg väldigt konstigt ut tyckte ma