Gitarrzombien

Häromdagen fick jag hem mitt senaste blocketkap, en Randall RG13. En "mobil" förstärkare av typen "solid state" på 1 watt som kan driva en 4x12a, fungera som pedal och eller "lina" direkt till mixerbordet eller datorn. Man kan säga att den är full av möjligheter på den punkten. Man ska också vara medveten om att detta är bara för metalheads och synnerhet om man gillar Panteras Dimebag Darrell fullständigt brutalt attackerande dist. Och dist har den så till den grad att hälften faktiskt hade räckt och blivit över. När det gäller den här typen av metalsound så är det något av det brutalare jag hört på länge faktiskt, särskilt ur en sån liten låda. Men lite rattande så får du till det där tighta moderna metalliska soundet som bland annat blev ett signum för Dimebag, ingen tvekan om det. Den som kan sin Dimebag känner ju till att han använde en gammal Randall 100W på både Comboys From Hell och The Great Southern Trendkill. Visserligen ofta med en flanger...

Nästa torsdag ska Gitarrzombien åka ner på Sweden Rock och spela "Schools Out" med ingen mindre än Ryan Roxie, gitarristen i Alice Coopers band. Jag reggade mig på kampanjen "Live Your Dream" som PlayAlong kör med Roxie, och kan man tänka sig att jag blev av de som vann. Kul grej. Så nu ska jag och ytterligare några vinnare till få spela en kort snutt med Roxie 77.  Det är lite extra roligt med just låten "Schools Out" eftersom jag dagtid faktiskt jobbar med skolutveckling och specifikt med att göra svensk skola mer relevant och engagerande för både unga och vuxna i skolan. Tillställningen sker 5 juni kl 15.30 på 4soundscenen. Ska försöka passa på att göra lite intervjuer på plats också. Inget bokat ännu. Däremot ska jag trräffa Joakim JJ Marsh idag för en intervju. En gitarrist jag följt sedan mitten av 90-talet och som bland annat både skrivit och spelat med Glenn Hughes. Det känns riktigt stort faktiskt. Hans groovy spelstil och djupa känsla i...

Jag har under en längre tid letat i musikaffärer och scannat internet efter en passande SG-gitarr. Jag gillar utseendet och det faktum att det oftast är ganska lätta gitarrer med en den där speciella tonen som stått förebild för gitarrister inom många genres. Min första elgitarr var en Sigma SG, som jag fortfarande har kvar. En 70-talare från Japan.  Den var spelmässigt ganska bra, där och då, men idag känns den både risig och stelbent. Det är mer affektionsvärdet som gör att den för vara kvar. Jag h ar också haft några andra SG modeller genom åren, men de har liksom aldrig riktigt passat in. Det jag sökte nu var en bekväm individ med hög spelbarhet och som inte var alltför dyr. Den skulle också vara svart med lilla plektrumskyddet. Ganska knepiga krav på ett sätt eftersom prisvärda gitarrer nästan alltid har nåt som inte känns helt bra. Gibson SG Special Det första jag letade var förstås Gibsons, och det finns ganska gott om dem på både Vend.s...

Förstärkare av typen "solid state" som simulerar förstärkare och olika högtalarlådor etc är ju inte ovanligt, jag ha haft ett par stycker genom åren. De som fixat de bästa sett ur ett sammantaget perspektiv är Line6 sklulle jag säga, även om Marshalls JMD faktiskt gör ett bra jobb inom sin egen lilla genre att modulera fram klassiska Marshalls från 60-tal och framåt till idag. Men den senaste serien från Blackstar tillför faktiskt ytterligare ett intressant område, nämligen digital rör-simulering. De hävdar själva att tekniken inte ska klassas som modulering utan att det handlar om digital simulering. Skillnaden kan verka hårfin, men här handlar det om att återskapa rörens karaktär och inte enskilda förstärkartyper. I princip väljer man först typ av grundljud, så kallade "voices", Det finns 6 klassiska voices från rent ljud till OD2. Sen kan man förändra det grundljudet genom att köra det mellan olika rörtyper. Det är väldigt spännande faktiskt, eftersom man...

Den i särklass mest lästa intervjun på Gitarrzombien är den med Mia Coldheart från Crucified Barbara . Nu planerar jag att få tag i fler intressanta gitarrister i Sverige för spännande och intressanta intervjuer. Jag vill ta chansen att ställa de där frågorna om var kärleken till gitarrer tar sin utgångspunkt, favoritgitarrer, förstärkare, effekter, tips till läsare, galna historier och sånt jag är nyfiken på. Gitarrzombien Live Efter intervjun med Mia funderade jag på vilka andra jag borde intervjua. Sen kom jag på att det vore MER intressant att de som läser Gitarrzombien själva berättar vilka de vill att jag intervjuar. Om både jag och ni som läser delar nyfikenhet så borde resultatet bli som bäst. Sedan starten har bloggen nu passerat 20 000 läsningar och drygt 2200 följare på Facebook, vilket är högt över förväntningen när jag startade för 2 månader sedan. Ni kan tipsa på Gitarrzombiens  Facebook eller direkt här i bloggen (kommentarsfältet) om vilka ni är nyfikn...

I höstas köpte jag en Peavey 6505 top på 120 watt. Jag måste säga att det är ett riktigt monster, som främst är lämpad till metal. Vist kan man ratta in skön crunch och rent ljud också men det är bastant high-gain den svarar upp allra mest på.  I bakvattnet på hårmetallens död och trashmetalens peakande runt 1990 tog Grungen över alltmer i stugorna. Metalgenren behövde putsa på sitt sound. Få anande att det var tillverkaren Peavey som skulle utmana framförallt Marshall om en ny modernare metalgeneration. Även Mesa Dual Rectifier kom att hamna i händelserna centrum i samma veva, så man var inte ensamma om denna utveckling. Marshall togs till en början helt på sängen, och har väl inte riktigt hämtat sig än riktigt, även om flera bra undantag finns. Som förstärkartillverkare hade Peavey stor framgång med sin serie "Bandit" på 80-talet men nådde aldrig riktigt ända fram. 1991 när 5150 kom så kopplades namnet märkligt nog till Eddie Van Halen. Van halen kom 1986 med plattan 5...

I veckan skaffade jag mig en boost, MI Audio Boost n Buff. Jag vill få lite mer tryck i min Marshall JCM800  (1989) , som i sig har en magnifik grundton. Jag hade läst att den för det mesta fått bra omdömen. Men varför komplicera till det med pedaler tänker ni, om grundtonen redan är bra? Jo jag kände att jag i samband med solospel vill ge den lite hjälp att visa mig vad den går för, utan att det sabbar tonen.  Med en boost förstärker man alltså signalen från gitarren in till, i detta fall, en förstärkare men en redan schysst gain. (Läs mer om förstärkaren här) . Man kan också boosta en distpedal om man lägger den innan eller efter i kedjan, en smaksak. I det här fallet vill jag absolut inte att den missfärgar grundtonen i förstärkaren och därmed försämrar helheten, utan snarare gör den befintliga gainen fylligare, starkare och lite tightare. MI Audio Boost ´n Buff Jag köpte en Boost n Buff som är en kombinerad boost och buffer, med en switch och ett reglage för mäng...

Tidigare har jag försökt ge lite grunder kring effektpedaler och i samband med det fladdrade jag bara igenom problemet med pedaler som dränerar ur tonen på vägen till förstärkare. De som upplever att somliga pedaler tuggar i sig lite av tonen, även när den avslagen, drabbas ofta av stor frustration. Så jag tänkte lyfta lösningarna "Buffering" och "True Bypass".  Det behöver inte bara vara enskilda pedaler som tuggar i sig tonen utan det kan också handla om att många pedaler i "kedjan" i sig tuggar lite ton var för sig och många pedaler blir mycket signaltapp. Vanligtvis så är moderna pedaler utrustade med "True Bypass" vilket betyder att när pedalen av "av" så kringgår signalen elektroniken i pedalen och signalen blir mer eller mindre oförstörd. I en pedal utan "True bypass" kan signalens högre frekvensområden förvinna och det gör tonen trist och lite muddy eller intetsägande. "True Bypass" förbättrar inte to...

En underskattad detalj är valet av strängar, faktum är att många nöjer sig med att köpa lågpris. Det har jag också gjort periodvis, men det har med åren visat sig att det både är kostsamt och negativt inverkande på både känsla och ton. Strängar är ju givetvis något helt subjektivt och det är väldigt svårt att vara generell i vad som är mindre bra, bra och mycket bra eller kanske till och med "det bästa valet". Men det finns faktiskt några saker att tänka på bortom vad strängfabrikanterna basunerar ut. Den lägst hängande frukten här är förstås strängtjocklek. Somliga hävdar att sologitarrister oftast föredrag tunnare strängare eftersom de gör det lättare att spela snabbt. Jag tycker själv inte alls att det är så avgörande som folk får det att låta. Tunnare strängar har oftast mindre sustain, och det vill du ju ha som sologitarrist. De är förvisso lite lättare att bända med men framförallt tappar du lite i tonens omfång när du kör med extremt tunna strängar. Vanliga strängs...

Många som börjar spela elgitarr, särskilt  i den hårdare skolan, halkar ganska snabbt in i myten kring antalet watt i förstärkaren. När jag började spela 1979 så drömde jag om en 100 watts Marshall, för det skulle vara "högt som fan".  Min kompis hade en JCM900 100 watt med 4x12a och det var högt som fan, så högt att han fick skruva ner i replokalen. Trummorna försvann helt.  Eftersom jag inte hade råd med rörförstärkare så köpte jag en Marshall Mosfet 100w, en transistorvariant som var lite billigare. Den var kanske inte så bra tonmässigt, men 100 watt var det. Och det var bara det som gällde. Andra vi kände köpte 50 wattare, vilket fick oss att driva med dem och inte sällan skratta bakom ryggen på dem. De hävdade att de i stort sett inte var någon skillnad volymmässigt, men vi skrattade vidare åt dessa förtappade själar. Saken är nu den att jag nu lärt mig att antalet watt inte alls har så stor betydelse för volym. 100 w betyder inte dubbelt så starkt. Faktum är...

För ett tag sen köpte jag en MXR Slash Octave Fuzz SF01, en kombinerad Fuzz och Octaver som kan blandas till riktigt flummigt psycho-sound. Man bör komma ihåg att det just är en "octave fuzz" även om du kan stänga av fuzzdelen och bara köra octaver, men det är just som octave fuzz den gör sitt bästa jobb. Det går att få ut helt galna ljud i denna pedal. "Octaver pedals" tar ursprungstonen och lägger till en syntetisk ton antingen en oktav nedanför eller ovanför. Octave-down påminner mer om en syntheziser-ton, medan octave-up ger en mer "dubbad" karaktär. Den mest omtalade octaver genom alla år är den som Jimi Hendrix använde på bland annat "Purple Haze" och "Fire". Den gjordes av Roger Mayer 1967 och hette "Octavia" . Jimi körde sin Octavia efter sin fuzz och wha så att den förädlade både fuzzen och wha whan. Jimmie kunde dessutom köra både en och två fuzzes efter varandra.  Förmodligen är det nånstans här idén skapas at...

Eddie Van Halen var faktiskt inte först med finger taping, även om han förknippas med att ha tagit tekniken mot nya höjder som omistlig gitarrvirtuos. De som var de egentliga upphovsmännen var  Harry DeArmond och  Jimmie Webster. Jag minns första gången jag hörde Eddie Van Halens "Eruption". Hakan föll till golvet och som jag lyssnade, tränade, härmade, blev besviken, kämpade och slet. Jag minns att jag tänkte "hur fan kom han på det där"? Och som i så många andra kreativa sammanhang så finns förklaringar. Ingen kommer på något helt själv. Alla nya uppfinningar består av att man tar något som redan finns och adderar till något annat som också redan finns. Det är också så definitionen av kreativa idéer och processer ser ut. Så det Eddie gjorde var att ta något som redan fanns och som inspirerade honom att förädla det ytterligare, och sannolikt var det Jimmie Webster han hörde. Jimmie Webster spelade in låtar med sitt unika "touch method for electric and ...

Myter är spännande tycker jag. Jag ska ägna några inlägg åt detta framöver. Den första är "Det är viktigt att hela tiden träna sina fingrar för att bli bättre gitarrist" . Det "mytiga" i detta är inte att det inte skulle kunna stämma, utan att vi har en förmåga att tro att det går att göra det på smarta och enkla sätt.  Att vara stark och rörlig i handen är naturligtvis viktigt om du vill utveckla ditt gitarrspel. Det handlar tex om spännvidd mellan fingrarna, dvs att dina fingrar når så många band som möjligt. Men samtidigt måste du vara stark i fingrarna så att när du stretchar långt också orkar trycka ned strängarna ordentligt.  För detta krävs mycket träning, som ofta är både jobbigt, rätt trist och tidskrävande. Härom råder det ingen tvekan. När jag började fick jag lära mig att hela tiden sitta och "trumma" med fingrarna på bordet när jag satt och kollade på film, åt frukost eller åkte buss. Jag lärde mig också olika stretchövningar som ibland gj...

Igår fick jag fatt i en Gibson Flying V från 1991. Jag har sökt ett V från Gibson ett bra tag nu, men de flesta som kommit i min väg har antingen varit på tok för dyra eller alldeles för dålig kvalitet. Som ni kanske vet så  Gibson Flying V var när den kom ansedd som ett skämt. Ett pretentiöst futuristiskt experiment där tankarna gick till en rymdraket med strängar snarare än gitarr.  Ted McCarty lanserade idén 1957. 1958 när de första Flying V Korina skeppades så såldes 98 exemplar, sedan stängde man tillverkningen, en stor besvikelse naturligtvis. Den totalfloppade, precis som syster "Explorer", som bara sålde 36 exemplar. Tanken med den var att visa marknaden att man inte var ett traditionellt företag. Att man hade visioner. Visioner som var 25 år före sin tid skulle det visa sig. Och dessutom visioner man sedan var mer än försiktig med, och är det något man sällan förknippar Gibson med, med vissa undantag, så är det just innovation och mönsterbrytande. Det dröjde 1...