måndag 25 augusti 2014

Roland Cube30x, en asful förstärkare som låter riktigt bra

När jag gör intervjuer så testar jag också intervjuoffrens gitarrer. Det är väldigt intressant eftersom man har något verkligt att tala om, och ofta leder det faktiskt till att samtalet får ett annat innehåll än om man "bara pratar" om det vi alla passionerat tycker så mycket om. Problemet har dock varit att en elgitarr utan förstärkare bara kan berätta en del om sig själv, den akustiska. Därför ville jag införskaffa en liten bärbar "combo".

Kraven var att det skulle vara en liten och lätt transistorrackare med bra och stort ljud. Vidare ville jag ha ett hyfsat väldefinierat rent ljud, tydlig crunch och modern high-gain. Som ytterligare grädde på moset önskade jag någon eller några effekter också. Jag visste naturligtvis från början att det verkligen inte skulle bli så lätt att hitta en som nådde upp till "high class" på allt. Därför hade jag satt ribban ganska lågt och oroade mig lite för vad jag skulle bli tvungen prioritera bort.

Plötsligt dök det upp en Roland Cube30x. Eftersom jag ska släpa med mig den till gitarrister som tagit med sig sina fantastiska instrument så studsade jag först över att det var förskräckligt ful. För det är den, riktigt jäkla asful faktiskt. Inte för att det spelar någon stor roll egentligen, men lite stolthet har man kanske.

Dess karakteristiska utseende är historiskt hämtat från Rolands kioskvältare "Roland Jazz Chorus", som låter fantastiskt och som lanserades 1975.  I synnerhet gillar jag den stärkarens rena ljud, med inbyggd chorus och vibrato. En polare, Jerry,  hade en sån på 80-talet, men vi insåg inte då hur ball den förstärkaren verkligen var. Roland är erkänt skickliga på ljud, ett underbrand är tex BOSS som vi alla mer än väl känner till och dessutom har man gjort och gör Synthar, bland annat Juno-serien.

Efter att ha googlat lite och funderat så köpte jag den, för den verkade uppfylla det flesta kriterier. Hyfsat liten, relativt lätt och recensionerna skvallrade om bra rent ljud men också ett brett utbud av gainkarraktärer och några effekter.

Förstärkaren har två kanaler, en ren och en med simulerade förstärkartyper. Kontrollpanelen sitter på ovansidan, som på så många combos nuförtiden. Praktiskt när man sitter och ska ratta in den, man slipper krypa ihop och få ont i ryggen.

En EQ i klassiskt snitt som ger bra möjligheter, en avdelning effekter Chorus, Phaser, Tremolo och Flanger + en avdelning med Delay och Reverb.

När det gäller det rena ljudet så är det riktigt fint och fungerar för mitt ändamål på ett utmärkt sätt. Kan tänka mig att tanken varit att det ska härma Roland Jazz Chorus grundljud.

Dyker man in i förstärkarsimuleringarna så finns det en akustisk simulator, som låter sådär. Jag förstår inte riktigt varför man envisas med dessa, de låter ju för det mesta inte akustisk gitarr alls.

Förstärkartyperna består av:
Black Panel kopierar en Fender Twin Reverb.

Brit Combo är baserad på Vox AC30

Stack Classic härmar JMP 1987

Metal ska låta som en Peavey 5150

R-Fier som det låter en Mesa Boogie Rectifier

Dyna Amp är en förstörkartyp som ska underlärra dynamiskt spel, vilket betyder att de "gainar av" vid lätta anslag och "gainar upp" vid tuffare spel.

Man ska vara medveten om att detta är en transistorförstärkare med simulering och tanken är att det ska efterlikna ovan nämnda förlagor, och jag måste säga att det gjort en bra jobb. Inte minst med tanke på att man får det hela i ett litet användarvänligt format.

En lite spännande detalj, och kanske den som gör Roland Cube30x till ett riktigt bra val, är en lite undanskymd knapp med det underlag namnet "Power Squeezer". Enligt Roland själva handlar det om en funktion "for maximum sustain without maximum volume".

De håller vad de lovar, med den intryckt får man en fantastisk sustain och vipps så förvandlas förstärkaren till en liten men fyllig historia med stor botten. Faktum är att jag aldrig hört en liten förstärkare med så stort varmt ljud. Man får ratta lite extra på EQn, eftersom det är en form av compressor som trycker ihop ljudet för att förklara det enkelt. Volymen halveras med botten och bredden kliver fram. Rätt justeras låter förstärkaren riktigt bra, det är kul att spela. I synnerhet med lite delay. Effekterna fungerar helt ok, men inte mer. Man kan faktiskt förvänta sig mer med tanke på de verkligen kan utveckla pedaler.

Roland Cube30x är en bra förstärkare som låter bra, inget att gigga med förstås men väl att spela med hemma på låg volym. Den orkar helt enkelt inte med att konkurrera i replokal, vilket inte är så konstigt då det sitter en 10 tums högtalare i den. För mig passar det optimalt när jag ska göra intervjuer och testa gitarrer, eftersom de jag intervjuar har så pass skild spelstil och olika grundljud. Det kommer göra att artisternas gitarrer får en mer "fair chance" att berätta vad de går för.

Vi får se hur det går i morgon, då jag ska plugga in Robb Flynns yxa i den. Om nu allt går enligt plan...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar