onsdag 27 augusti 2014

Dorian Sorriaux från Blues Pills - Stay Away from Air Baltic

På Getaway Rock Festival hade jag förmånen att se Blues Pills på lilla scenen inne i gasklockan. Ett band med starka band till det alltmer framväxande intresset för 70-talssound. Bandet är stora framförallt i Tyskland. Det första man kanske slås av när man lyssnar är Elin Larssons fantastiska sång, men bakom henne spelar ett väldigt kompetent band med en gitarrist som vi kommer höra mer av framöver. Det kan jag garantera. Han heter Dorian Sorriaux och kommer från Frankrike

Foto: Gitarrzombien
Blues Pills startades av något så ovanligt som tre medlemmar från tre olika länder, USA, Frankrike och Sverige, som träffades på nätet och skickade filer mellan varandra. Bandet startades 2012. Deras gemensamma intresse för 70-talsmusik har genererat ett band med influenser från Led Zeppelin, Fleetwood Mac, Janis Joplin, Jimi Hendrix och Cream utan att det låter kopierat. De spelade in en EP, "Bliss", 2012 tillsammans utan att ens ha träffats i verkligheten. Strax efter det startade de sitt turnerande. 

Fullängdaren, "Blues Pills", kom i år och den fullkomligt rusar fram, särskilt i Tyskland där den nyligen nådde 4e plats på skivlistorna. Att de skjuter i höjden har sin enkla förklaring, de är helt enkelt ett sjukt bra band. 

Nya plattan är bra, det är det ingen tvekan om, men Blues Pills är ett liveband som växer i det ögonblick de ställer sig på en scen. Live finns en dynamik och ett jammande samspel som gör deras bandidé till en riktig "killer". En bit in i gigget på Getaway Rock så inser jag att det här är ett av festivalens absolut bästa akter. 

Foto: Gitarrzombien
Dorian´s gitarrspel är klassiskt hållet men samtidigt nyfiket kreativt, och det skapar tillsammans med de andra ett gung som närmast kan jämställas med de klassiska akterna från "förr". 

Hans solon är dynamiska och melodiska utan att tappa bluesbotten eller fladdra iväg. Han spelar mjukt varvat med blandade högoktanigt gainad "screaming" när det behövs samtidigt som han är återhållsam och kontrollerad. En väldigt intressant gitarrist. Dorian är ingen vilde på scenen precis, han bara står där tryggt och lugnt och levererar. 

Det känns som att Blues Pills är födda i fel tidsperiod. Jag vet att jag kanske låter överdrivet positiv men Blues Pills är helt enkelt magiska live. Det skulle inte förvåna mig om de nästa sommar äntrar huvudscenerna på samtliga festivaler runt om i Europa. 

Jag träffade Dorian innan spelningen för att höra lite om hur han tänker och vad han söker efter när han utvecklar sitt sound. 

Foto: Gitarrzombien
Ni startade 2012?
Jag vi startade 2012 men hade känt varandra sedan 2011, vi hade faktiskt spelat in en EP ihop över Internet. Jag gjorde gitarrspåren i Frankrike och låtarna som helhet sattes ihop i USA, sen la Elin på sång i Sverige.  Efter det ville vi verkligen gå vidare och träffades i Sverige. 

Kanske ett arbetssätt som blir vanligare och vanligare?
ja det är en av de positiva sidorna med internet, att människor från olika delar av världen faktiskt kan mötas och göra saker. 

Spelade du in gitarrdelarna i din dator?
Ja det gjorde jag, i ett program som heter Audacity, ett verkligt nybörjarprogram. Jag hade en liten 18 watts combo som jag pluggade in i Harley Benton låda med två Vintage 30 som jag mickade med en SM58 och en SM57. 

Vad hade du för gitarr?
Då använde jag en Stratocaster som jag färgade med en Fuzz och även en Les Paul Custom som jag lånade av en kompis. Tillsammans med  förstärkaren och programmet i datorn, som var väldigt "Lo-Fi", blev det ganska rått, men jag gillar det. 

Foto: Gitarrzombien
Vad använder du idag?
På gigget i kväll kommer jag använda en Gibson Flying V Reissue, annars har jag mest använt min Gibson SG den senaste tiden, en som jag köpte i Australien. En 1970 SG Custom. 

Jag skulle just säga det, för det låter som att det är mycket SG på nya skivan?
Ja det är det men också en Firebird -65 med P90s. Firebirden är väldigt lättspelad och väger inte så mycket. Jag gillar mest P90s men på SGn är det mini-humbuckers, som också gillar. De är inte så tunna som single-coil men samtidigt inte så feta som de vanliga stora. Och jag tycker det passar vårt sound bra i Blues Pills där det är mycket moll-ackord och rätt så soft. Samtidigt funkar de bra för solos tycker jag, i alla fall för mig.

Så varför kör du en Flying V i kväll?
Ja det är egentligen Zacks Flying V. Grejen är den att vi flög från Litauen med Air Baltic och flygbolaget lyckades sabba halsfästet på den. Jag körde några gig med den men till slut gick det inte längre. Jag håller på att få den lagad i Örebro faktiskt.  Innan jag köpte min SG så hade jag Zacks V live, och jag tyckte det kändes lite konstigt när jag nu fick byta tillbaka och spela humbuckers igen. Men den låter bra tycker jag, men inte som min SG förstås.

Vad har du för strängtjocklek?
10-52 och vi stämmer ner ett helt steg. 

När det gäller förstärkare är det Orange du kör live?
Ja vi kör mycket Orange på turné, vanligtvis Rockaverb 50. Jag gillar reverbet och det är ganska lätt att snabbt kunna få ett bra ljud i de flesta lägen. Jag har en nyare modell av Twin Reverb ibland också men för att få bra ljud i den så måste jag "cranka" den helt och då blir det superhögt och ljudkillen säger alltid till mig att skruva ner, även på ganska stora ställen. Då försöker jag vända den bakåt istället men det löser inte problemet. Med Rockaverben är det lättare att bara plugga in och så sitter det där helt ok även på ganska låg volym. 

Foto: Gitarrzombien
Så i kväll blir det Orange?
Nej idag ska jag köra en annan förstärkare faktiskt, en gammal förstärkare gjord i Italien som heter DNS. Den distribuerades av Hagström på 70-talet och var en rörförstärkare som va nån slags kopiaklon av Fender Twin Reverb och en Vox AC30. Den har ett superfint reverb och fantastisk tremolo, och det är min absoluta favoritförstärkare. 70% av plattan är inspelad med den. 

När du utvecklat ditt spel, var har du hämtat din inspiration ifrån?
Jag gillar gitarrister som spelar få toner faktiskt. Peter Green förstås, Paul Kossoff från Free. Gitarrister som spelade med gain, men inte överdrivet så gitarrens karaktär kommer fram mer. Jag försöker hitta en ton som ligger på nån slags medelgain om man kan säga så, men för solon har jag däremot ett par distpedaler.  Jag tycker att en rörförstärkare som man kör ganska hårt som den rena tonen precis övergå i rörgain, inte distortion. Vill jag har distortion så tillför jag det med en pedal, men det är pushet jag vill åt. 

Vilka effekter använder du dig av live?
Jag använder en Micro Amp från MXR för att få lite mer gain, den ligger på hela gigget i bakgrunden.  
För solos kör jag en dist som heter Velvet Minotaur från Grekland, som egentligen är en kopia av Klon Centaur. Den är så väldigt dyr så hade bara råd med kopian. 
Den ger mig den där extra gainen jag behöver mina solon och fungerar alltid. 

Foto: Gitarrzombien
Jag använder också en Fuzz, en octave-fuzz, som heter Tychobrahe. Det är ett väldigt konstigt namn tycker jag, som fransman alltså. Ha ha ha. 

Sen har jag en Cry Baby förstås, en gammal. Jag gillar den för den är enkel att få igång. 
Jag har också en gammal UniVibe som jag kör tillsammans med Fuzz och Wha, det blir ganska galna ljud. 
På skivan gjorde vi så att ljudteknikern ändrade speed på UniViben undertiden som jag spelade vilket gjorde det hela väldigt konstigt och spännande. Lite svårt att få till live bara ha ha ha. 

Foto: Gitarrzombien
Vad händer framöver?
Vi har varit väldigt lyckligt lottade som fått turnera egentligen från start 2012, 40-50 festivaler och i höst kommer vi turnera ganska mycket.  Det är kul. 

Det ska bli spännande att höra er och dig spela ikväll.
Tack jag ser också fram emot det. 

Tack för att du tog dig tid att träffa Gitarrzonmbien, och undvik Air Baltic...
Ja precis "stay away from Air Baltic"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar