Gitarrzombien

För oss som gillar ljud i allmänhet och gitarrljud i synnerhet är det mycket roligare nu än vad det var på till exempel 80-talet. För det första låter grejerna generellt sett bättre nu för tiden och för det andra behöver man inte punga ut med en månadslön eller mer för att hitta något bra. Det finns ganska mycket på marknaden till vettiga priser nuförtiden. Sen finns det kanske en baksida på det om man ser till miljö och människors arbetsvilkor etc, men det är kanske en helt annan fråga.  Jag är ju just nu inne på små förstärkare, som man kan bära med sig eller ta med till sommarstugan, om man nu har någon sådan, eller in till grannen när det är kaffe, vad vet jag? Mobila grejer. Jag hade nder en tid sneglat på Orange Micro Terror  och tyckte att den verkade spännande. Så jag slog till. Foto: Gitarrzombien Orange Micro Terror är en liten och billig hybridförstärkare på 20 watt, dvs den har ett rör, 12AX7, i försteget men slutsteget är transistor. Micro är ett bra nam...

När jag träffade Mikael Åkerfeldt, sångare och gitarrist i Opeth, under Getaway Rock Festival i Gävle, så dök plötsligt Fredrik Åkesson från samma band upp och ville vara med. Tyvärr var tiden knapp så vi bestämde oss för att försöka hitta en stund i Stockholm några veckor senare istället. Det blev ett samtal om det mesta kring spelteknik, förstärkare och gitarrer.  Fredrik hade också med sig sin signaturgitarr, en PRS SE modell. Det visade sig vara en prisvärd och mycket lättspelad gitarr med extra djup "cut away" jämfört med andra PRS. Vårt samtal startade i nya skivan och det faktum att Opeth tagit ytterligare ett steg in i riktningen progressive rock där jag tycker Åkessons gitarr kliver fram ännu mer än förra plattan. Ett nyanserat och mäktigt spel med stor känsla och teknik. Jag gillar särskilt solot i Cusp of Eternaty? Kul att höra. Jag körde lite som Jeff Beck där, lite som en synth jobbar, att man fångar upp tonen lite med svajet liksom. Är det solot skriv...

Häromdagen införskaffade jag en Fuzz-pedal med det något underliga namnet "This Gates To 11". Den är tillverkad av Björn Juhl under varumärket BearFoot och är nog den konstigaste och/eller coolaste pedalen som sannolikt äntrar mitt hem. Den är på ett sätt helt sjukt fulljudande och samtidigt en bländande smart, spännande och fängslande  Fuzz-pedal med inbyggd gate . Det beror lite på vem du är faktiskt.... Att den heter This Gates To 11 är ingen slump,  den är nämligen specialbeställd av BearFoots distributör This Go To 11, en pedal- och förstärkarbutik i Stockholm. Pedalen är endast tillverkad i 50 ex Limited Edition. På det glittriga lila chassit sitter fyra rattar, en on/off knapp och en lysdiod. V =Volym F = Fuzz N = Natural T = Treble Volymen är ju ganska självklar men den spelar också roll för karaktären när man rattar den i olika lägen. Fuzz-ratten handlar om mängden Fuzz och Treble-ratten filtrerar diskanten. Så långt inga konstigheter, bara med dessa så ...

På Getaway Rock Festival hade jag förmånen att se Blues Pills på lilla scenen inne i gasklockan. Ett band med starka band till det alltmer framväxande intresset för 70-talssound. Bandet är stora framförallt i Tyskland. Det första man kanske slås av när man lyssnar är Elin Larssons  fantastiska sång, men bakom henne spelar ett väldigt kompetent band med en gitarrist som vi kommer höra mer av framöver. Det kan jag garantera. Han heter Dorian Sorriaux och kommer från Frankrike Foto: Gitarrzombien Blues Pills startades av något så ovanligt som tre medlemmar från tre olika länder, USA, Frankrike och Sverige, som träffades på nätet och skickade filer mellan varandra. Bandet startades 2012. Deras gemensamma intresse för 70-talsmusik har genererat ett band med influenser från Led Zeppelin, Fleetwood Mac, Janis Joplin, Jimi Hendrix och Cream utan att det låter kopierat. De spelade in en EP, "Bliss", 2012 tillsammans utan att ens ha träffats i verkligheten. Strax efter det sta...

När jag gör intervjuer så testar jag också intervjuoffrens gitarrer. Det är väldigt intressant eftersom man har något verkligt att tala om, och ofta leder det faktiskt till att samtalet får ett annat innehåll än om man "bara pratar" om det vi alla passionerat tycker så mycket om. Problemet har dock varit att en elgitarr utan förstärkare bara kan berätta en del om sig själv, den akustiska. Därför ville jag införskaffa en liten bärbar "combo". Kraven var att det skulle vara en liten och lätt transistorrackare med bra och stort ljud. Vidare ville jag ha ett hyfsat väldefinierat rent ljud, tydlig crunch och modern high-gain. Som ytterligare grädde på moset önskade jag någon eller några effekter också. Jag visste naturligtvis från början att det verkligen inte skulle bli så lätt att hitta en som nådde upp till "high class" på allt. Därför hade jag satt ribban ganska lågt och oroade mig lite för vad jag skulle bli tvungen prioritera bort. Plötsligt dök det...

Mitt intresse för Japan som tillverkarland har drivit mig till ytterligare inköp på vinst och förlust. Efter att ha snöat in del på strator senaste halvåret så har jag handlöst ramlat in i Fender Stratocaster Aerodyne, som är Fenders mer moderna strator och från början helt ämnad till Japanska marknaden. De lanserades först 2005 och fick från start ett utmärkt betyg överallt, vilket fick min nyfikenhet att pumpa. När det gäller strator så är det ju helt och hållet byggt på "historic product branding", dvs att försöka slippa ta risker kring utveckling och hålla produktionskostnader nere. Stratocastern som konstruktion är ju i princip densamma som när den uppfanns. En del säger att det är världens bästa uppfinning från början och att den därför varit med så länge. Men det är ju faktiskt, om man ska vara helt nykter, osannolikt. Väldigt få företag och branscher har kunnat leva på samma produkt utan att utveckla den. Men verkligheten överträffar här teorin kan man säga, ingen k...

Opeth beskrivs på Wikipedia som ”progressivt death metal band”, och det stämmer så klart rent historiskt. Om plattorna Watershed och Heritage tog tydliga kliv bort från deathsidan av Opeth så är nya skivan helt och hållet frånkopplad den delen. Opeth är ett modigt band som följer sin konstnärliga ärlighet i en önskan om att förnya och utveckla sig själva och sin musik.  Efter att ha lyssnat på nya skivan "Pale Communion", som släpps nu på måndag (2014/08/25) kan jag konstatera att Opeth än en gång överaskar. Det finns nyanser och detaljer som inte bara flirtar tydligt med den progressiva rocken utan helt omfamnar den.  Jag tycker ändå, till de som undrar, att man lyckas hålla fast vid det "Opethiska" soundet lika starkt och kompromisslöst som när de spelar death metal. Det är skickligt att åstadkomma den bredden i soundet skulle jag vilja påstå. Gitarrmässigt är det en fröjd för den som gillar nyanserat spel i komplexa oförutsägbara arrangemang. Gitarrerna kom...

Många tycks också ha något lägre förväntningar på ljudkvalitet, när man talar om små förstärkare.  Man kan höra saker som "bra för att vara en övningsförstärkare". Även ur perspektivet nybörjare och val av förstärkare finns en sådan uppfattning,  att det "räcker väl med att det bara är en förstärkare".  Oavsett man är nybörjare eller om man bara ska öva skalor eller annan teknik finns ändå ingen anledning att göra avkall på ljudkvalitetén tycker jag. Det finns inget mer oskönt än ett dåligt grundljud... Med ett ljud man trivs med kommer också inspiration för att spela, därför är valet av liten förstärkare lika viktigt som val av stor. Kanske till och med viktigare om man är nybörjare. Hur många känner vi inte som har slutat för att de inte kommer vidare? Som många andra är jag uppvuxen med att de enda förstärkarna man hade råd med var just övningsstärkare, eller s.k "instegsmodeller", om man nu ville ha nytt. Övningsstärkare och nybörjarförstärka...

När jag växte upp "flyttade jag nål" på min skivspelare nästan lika mycket som jag spelade gitarr. Detta för att kunna lista ut hur Richie Blackmore och senare Gary Moore m.fl gjorde för att få det att låta så coolt som de gjorde. Idag finns mer avancerade möjligheter som Riffstation.  Program som gör att lättare att planka gitarrsolon, eller kanske mer korrekt beskrivet "som gör lättare att höra hur de skickliga gitarristerna gör sina mer svårupptäckta trix".  I detta sammanhang vill jag poängtera att även om man nu fastnar i detta med att lära sig teknik från andra så bör man vara uppmärksam på att utveckla sin egen stil efter sitt eget öra. En svår uppgift, eftersom känslan att planka ett solo är stark och man kan lätt lockas ner längs "copy cat road". Att fastna på "Copy Cat Road", som jag kallar det, behöver inte alls vara fel men jobbigt om man vill utveckla sitt eget sound. Samtidigt är det så klart oerhört viktigt att lära av andra ...

Ett av de klassiska thrashbanden som var med tidigt är Kreator med Mille Petrozza i förarsätet. Ett spännande band som aldrig helt tycks ge upp thrashens grundrecept, även om det hade en liten orienteringsövning på 90-talet. Jag träffar Mille i Gävle under Getaway Rock och vi pratar thrash, och en hel gitarr så klart. Bland annat en ny cool grej som gör ditt Floyd Rose stabilare och betydligt bättre i tonen. Foto: Gitarrzombien Kreator startade egentligen som Tyrant 1982 men bytte till Kreator 1985 via namnet Terminator några år tidigare. Med andra plattan Pleasure to Kill satte Kreator sig ordentligt på Kartan och blev för många det tyska svaret på den amerikanske rörelsen. "Flag of Hate" är en av den tidens låtar som fortfarande är med på setlist, förutom Pleasure to Kill från samma platta. Skickligt spelad Thrash Metal, utan tvekan. Kommande plattor visade på samma ursinne och imponerande musikalitet. Foto: Gitarrzombien Under 90-talet experimenterades det en h...