Serien "Svenska tillverkare" startar: Först ut är Tiny Pedals
Jag har börjat intressera mig för svenska tillverkare av gitarrer, pedaler och förstärkare. Det mesta som säljs och därmed används tillverkas ju av de stora drakarna, men man kan naturligtvis hitta fina instrument även från vår hemmamarknad. Faktum är att inom detta område har vi många talangfulla och skickliga magiker som många gånger gör minst lika bra grejer som de stora drakarna.
Många gånger har de betydligt större utmaningar än de internationella och mer etablerade märkena, och framförallt rör det sig om rena produktionskostnader naturligtvis men också marknadsföring och försäljningskanaler. De stora märkena kan i egenskap av volym pressa priser till kund men även delar till produktion.
Ofta är de svenska tillverkarna drivna av entusiastiska nördar, i dess positiva bemärkelse, och grejerna som tillverkas har en större grad av nytänkande. Från Sverige kommer ju bland annat uppfinningen "True Temperaments" som löser gitarrens ökända problem att sällan stämma korrekt över hela halsen. Svenskar är internationellt kända för sin kreativitet och skapardriv enligt flera oberoende studier, och letar man lite så hittar man faktiskt rätt många gitarrbyggare, förstärkarknåpare och pedallödare därute.
Ingen har väl undgått dagens närmast enorma utbud av pedaler, och är man lite av en pedalfreak så kan man sysselsätta sig flera år framöver om man vill försöka sig på att "testa sig igenom" marknaden. Att göra en pedal själv är egentligen ingen konst , om man nu minns lödtekniken från plugget och besitter stora portioner tålamod. Det finns att köpa byggsatser lite överallt på nätet. Jag ska själv ge mig på det inom kort, kan bli en bra vintersyssla när snön kommer.
Tiny Pedals
För en tid sedan fick jag ett tips om Tiny Pedals från Gävle. En liten tillverkare som handbygger pedaler efter välkända förlagor som faktiskt lyckas göra boutique-pedaler till överkomliga priser, särskilt om man ser till vad man får ljudmässigt. Verksamheten drivs av Magnus Andersson som från början byggde grejer till sig själv, men det ena ledde till det andra. Först började kompisar köpa och sen kom deras kompisar och sen blev det ett litet företag av det hela. Det mesta som tillverkas är Overdrives, Fuzzes och Boostar, men det finns även en del på temat Reverb. Magnus berättar att han håller på utveckla en compressor också, och en ny Fuzz. Tiny Pedals har precis öppnat upp en webshop också för att förenkla försäljning.
Efter lite kommunikation fick jag tag i två testobjekt som jag hårtdtestat och lyssnat på utifrån mina behov, och tål att upprepas tror jag. Att det är mina öron som gör testet, inte någon annans.
En "Breaking Bad OD" och en "Ge 1968 Fuzz". Dessa två effektpedaler är sparsmakat retro i sin design och de ger en känsla av vintage och gedigenhet. Tiny Pedals har nishat sig mot blues och rock i sina ljudbilder och det är där de passar som bäst, eller så klart som komplement till en lite "tuffare rig".
Öppnar man upp dem så finner man ett klassiskt innehåll och all lödning har skett för hand, hur kretskortet tillverkats vet jag inte, men att pedalen tillverkats för hand råder det ingen tvekan om.
Vidare hittar jag en koppling för 9v batteri, men den fungerar även på 9v adapter.
Finns det något att ha synpunkter på är det att man måste skruva upp bakstycket för att kunna byta batteri. Kanske en petig kritik för vist kan man leva med det, utan problem. Men jag och skruvmejslar har ett brokigt förflutet. Men jag kan förstå att det inte finns en snabböppning på ett sätt eftersom med det försvinner känslan av vintage och retro, så därför tycker trots allt att det är ett bra val.
Breaking Bad OD
Overdrives är alltid spännande tycker jag, varje OD har sin karaktär och även om TS9 (Ibanez) är den som på nåt sätt blivit branschstandrad så är det alltid kul med variation. Breaking Bad OD är en vidareutveckling av TS9 kan man säga, samma grundkaraktär men med lite annorlunda kontroller. Istället för tonkontroll sitter en "Bite", som snarare är ett filter i de högre registret. Den justerar vad som händer på toppen av ljudet, dvs hur framträdande det skall vara. Magnus kallar det "sparkle" och "cream". Ratten "Blend" är lite cool, för den låter dig avgöra hur mycket av gitarrsignalen du vill ska nå kretsen, lite som volymkontrollen på gitarren och det här ger dig ytterligare justeringsvariation och större möjligheter. Jag upptäcker ganska snart att Breaking Bad fungerar väldigt bra med en förstärkare med redan bra gain men som då trycker på lite extra, jag testade den på min JCM800 (-89) som i sig själv låter fantastiskt. Med Breaking Bad lyfter det, efter lite tweekande ytterligare lite till. Om jag kör den på en bluesförstärkare med rent ljud, i detta fall en VOXAC15, så kan jag ratta in ett riktigt fint och bluesigt pedal-crunch eller lägga mig på gränsen så det spricker upp fint med ökat anslag. Om jag i det sammanhanget är aktiv med min gitarrs volym så kan jag reglera från "sparkle clean" till det där lilla extra för licks. Men det klarar VOX av själv tänker du? Och ja vist det gör den men med Breaking Bad för jag ännu lite möjlighet till, och det är kul att leka...
Den är välbyggd, helt tyst och låter bra. Jag måste säga att 995 kr är ett överkomligt pris med tanke på att den tillverkats i Sverige och den står sig riktigt bra i jämförelse med TS9 och tillför lite sköna extra avvikelser och dessutom är den som bonus mycket snyggare.
Betyg:
4,7 Zombies (5)
Ge 1968 Fuzz
En Fuzzpedal som gjorts med utgångspunk och inspiration från Fuzz Face från 1966. Man har lyckats komma över "old stock" germanium transistorer av typen AC128. Alla klassiska Fuzzes hade germanium transistorer i sig men utvecklingen gick mot silikonkomponenter och ansågs gammaldags ett tag och dessutom så är dessa transistorer känsliga för den externa miljön och inte så "konsistenta", därför kan ibland två Fuzzes av samma märke och till och med "batch" låta lite olika.
Ge 1968 Fuzz låter som en vintage Fuzz ska, inte för crazy utan mer som en färgning. Vist kan man få den att låta galet på sitt sätt, men det finns mer "wild ones". Ibland tycker jag att moderna Fuzzes blir lite för mycket, särskilt om man letar efter det där 70-talssoundet. För det är det jag tycker den här handlar om. Rattarna är Vol, Fuzz, Mud och Mids. Att bara rulla rattarna "Fuzz" och "Mud" i botten och försöka få det att låta så konstigt som möjligt ger inte särskilt mycket, utan det är när jag finjusterar som jag hittar pedalens sweet-spots, i synnerhet när jag också finlurar med "mids". Det är ofta på det sättet med Boutique-pedals tycker jag, att de kräver lite mer insats från mig själv. Burkpedaler har ju ofta "ett ljud" som är mer eller mindre. Jag gillar den här på grund av sin breda "range" fån lite till relativt mycket och att det gör skillnad när man vrider på rattarna. Sen gillar jag valet av ordet "mud" för det är vad det låter som när man rullar på den, brunt och spräckligt.
Den är inte lika tyst som Breaking Bad, men heller inte på något sätt noisy.
Priset 995 kr är lika prisvärt som Breaking Bad OD och jag skulle säga att om man vill ha en bra Fuzz så är detta helt klart ett alternativ att testa.
Betyg:
4,7 Zombies (5)
Många gånger har de betydligt större utmaningar än de internationella och mer etablerade märkena, och framförallt rör det sig om rena produktionskostnader naturligtvis men också marknadsföring och försäljningskanaler. De stora märkena kan i egenskap av volym pressa priser till kund men även delar till produktion.
Ofta är de svenska tillverkarna drivna av entusiastiska nördar, i dess positiva bemärkelse, och grejerna som tillverkas har en större grad av nytänkande. Från Sverige kommer ju bland annat uppfinningen "True Temperaments" som löser gitarrens ökända problem att sällan stämma korrekt över hela halsen. Svenskar är internationellt kända för sin kreativitet och skapardriv enligt flera oberoende studier, och letar man lite så hittar man faktiskt rätt många gitarrbyggare, förstärkarknåpare och pedallödare därute.
Ingen har väl undgått dagens närmast enorma utbud av pedaler, och är man lite av en pedalfreak så kan man sysselsätta sig flera år framöver om man vill försöka sig på att "testa sig igenom" marknaden. Att göra en pedal själv är egentligen ingen konst , om man nu minns lödtekniken från plugget och besitter stora portioner tålamod. Det finns att köpa byggsatser lite överallt på nätet. Jag ska själv ge mig på det inom kort, kan bli en bra vintersyssla när snön kommer.
Tiny Pedals
Efter lite kommunikation fick jag tag i två testobjekt som jag hårtdtestat och lyssnat på utifrån mina behov, och tål att upprepas tror jag. Att det är mina öron som gör testet, inte någon annans.
En "Breaking Bad OD" och en "Ge 1968 Fuzz". Dessa två effektpedaler är sparsmakat retro i sin design och de ger en känsla av vintage och gedigenhet. Tiny Pedals har nishat sig mot blues och rock i sina ljudbilder och det är där de passar som bäst, eller så klart som komplement till en lite "tuffare rig".
Vidare hittar jag en koppling för 9v batteri, men den fungerar även på 9v adapter.
Finns det något att ha synpunkter på är det att man måste skruva upp bakstycket för att kunna byta batteri. Kanske en petig kritik för vist kan man leva med det, utan problem. Men jag och skruvmejslar har ett brokigt förflutet. Men jag kan förstå att det inte finns en snabböppning på ett sätt eftersom med det försvinner känslan av vintage och retro, så därför tycker trots allt att det är ett bra val.
Overdrives är alltid spännande tycker jag, varje OD har sin karaktär och även om TS9 (Ibanez) är den som på nåt sätt blivit branschstandrad så är det alltid kul med variation. Breaking Bad OD är en vidareutveckling av TS9 kan man säga, samma grundkaraktär men med lite annorlunda kontroller. Istället för tonkontroll sitter en "Bite", som snarare är ett filter i de högre registret. Den justerar vad som händer på toppen av ljudet, dvs hur framträdande det skall vara. Magnus kallar det "sparkle" och "cream". Ratten "Blend" är lite cool, för den låter dig avgöra hur mycket av gitarrsignalen du vill ska nå kretsen, lite som volymkontrollen på gitarren och det här ger dig ytterligare justeringsvariation och större möjligheter. Jag upptäcker ganska snart att Breaking Bad fungerar väldigt bra med en förstärkare med redan bra gain men som då trycker på lite extra, jag testade den på min JCM800 (-89) som i sig själv låter fantastiskt. Med Breaking Bad lyfter det, efter lite tweekande ytterligare lite till. Om jag kör den på en bluesförstärkare med rent ljud, i detta fall en VOXAC15, så kan jag ratta in ett riktigt fint och bluesigt pedal-crunch eller lägga mig på gränsen så det spricker upp fint med ökat anslag. Om jag i det sammanhanget är aktiv med min gitarrs volym så kan jag reglera från "sparkle clean" till det där lilla extra för licks. Men det klarar VOX av själv tänker du? Och ja vist det gör den men med Breaking Bad för jag ännu lite möjlighet till, och det är kul att leka...
Den är välbyggd, helt tyst och låter bra. Jag måste säga att 995 kr är ett överkomligt pris med tanke på att den tillverkats i Sverige och den står sig riktigt bra i jämförelse med TS9 och tillför lite sköna extra avvikelser och dessutom är den som bonus mycket snyggare.
Betyg:
4,7 Zombies (5)
Ge 1968 Fuzz
En Fuzzpedal som gjorts med utgångspunk och inspiration från Fuzz Face från 1966. Man har lyckats komma över "old stock" germanium transistorer av typen AC128. Alla klassiska Fuzzes hade germanium transistorer i sig men utvecklingen gick mot silikonkomponenter och ansågs gammaldags ett tag och dessutom så är dessa transistorer känsliga för den externa miljön och inte så "konsistenta", därför kan ibland två Fuzzes av samma märke och till och med "batch" låta lite olika.
Ge 1968 Fuzz låter som en vintage Fuzz ska, inte för crazy utan mer som en färgning. Vist kan man få den att låta galet på sitt sätt, men det finns mer "wild ones". Ibland tycker jag att moderna Fuzzes blir lite för mycket, särskilt om man letar efter det där 70-talssoundet. För det är det jag tycker den här handlar om. Rattarna är Vol, Fuzz, Mud och Mids. Att bara rulla rattarna "Fuzz" och "Mud" i botten och försöka få det att låta så konstigt som möjligt ger inte särskilt mycket, utan det är när jag finjusterar som jag hittar pedalens sweet-spots, i synnerhet när jag också finlurar med "mids". Det är ofta på det sättet med Boutique-pedals tycker jag, att de kräver lite mer insats från mig själv. Burkpedaler har ju ofta "ett ljud" som är mer eller mindre. Jag gillar den här på grund av sin breda "range" fån lite till relativt mycket och att det gör skillnad när man vrider på rattarna. Sen gillar jag valet av ordet "mud" för det är vad det låter som när man rullar på den, brunt och spräckligt.
Den är inte lika tyst som Breaking Bad, men heller inte på något sätt noisy.
Priset 995 kr är lika prisvärt som Breaking Bad OD och jag skulle säga att om man vill ha en bra Fuzz så är detta helt klart ett alternativ att testa.
Betyg:
4,7 Zombies (5)
fult av dig och klaga på enligt dig själv överkomliga priser, trogna kloner och handbyggda i sverige-pedaler. det är snarare din bortskämdhet av 2000-talets blixtsnabba lösningar som ligger till grund. fy.
SvaraRaderaJag fattar inte vad du menar, skulle jag klaga på att saker är prisvärda menar du? Jag menar att det finns väldigt många pedaler därute i prispannet 300 - 3000 kr och historiskt sett har pedaler legat i dessa häraden alltid. Att det nu dyker upp svenska tillverkare tycker jag är spännande och att de dessutom låter bra är ännu mer spännande. Att jag är bortskämd vet jag inte vad du menar med? Jag köpte en en annan svensktillverkad, som jag recenserade, i prisklassen 2500 kr eller nåt sånt och dessa är lika spännande. Avancerade pedaler tar längre tid att knåpa ihop och blir dyrare i små upplagor. Jag är intresserad av hur de låter och är priset tillgängligt för min plånbok ser jag det som ett plus.
SvaraRaderaGitarrzombien
Alltid trevligt med inhemskt. Ser fram emot att få läsa mer framöver. Vore kul med ljudklipp också. :)
SvaraRadera