Frank Levi, trollkarlen som "moddat" åt några av de största

Frank Levi är för många lite av en doldis i gitarrkulturen när det kommer till att hjälpa gitarrister förfina, "modda", sina förstärkare för att hitta det "gitarrsound" som passar. Hans mest kända "verk" har blivit mer eller mindre kantade av mystik och hemlighetsmakeri. 

Om man söker efter honom i olika forum så dyker hans namn upp i flera sammanhang när det kommer till att tweeka gitarrförstärkare. Men det finns inte så mycket mer information om honom därute, vilket gjorde mig nyfiken. Efter lite kartläggning visar det sig att han bidragit till några riktigt stora och betydelsefulla gitarristers "ton". Warren DeMartini (RATT), Doug Aldrich (Bad Moon Rising och senare Dio & Whitesnake), George Lynch (Dokken), Billy Squier och inte minst Slash i samband med Guns ´n Roses debutalbum Appetite For Destruction och Use Your Illusion I&II för att nämna några.

Jag kontaktade honom lite på vinst och förlust och förklarade att jag var nyfiken på hur allt startade och om arbetet med att "modda" förstärkare. Jag tänkte att han är en upptagen man och hade väl inte så stora förhoppningar på att få svar. Men så damp det ner ett svar att att mer än gärna ville hjälpa mig få svar på mina frågor.

Intervjun, eller snarare intervjuerna, har genomförts över Facebook och genom mail. Arbetet har av olika skäl tagit flera månader, men nu är det äntligen klart. Jag har gjort egna kommentarer i texten, när det behövts, i kursiv stil. Så för er som är särskilt intresserade av förstärkarljud, och tankar runt det, så presenterar jag här, faktiskt ganska stolt, en av världens mest mytomspunna moddare, Frank Levi.

Du har ditt säte i New York?
Ja jag är faktiskt född i New York och bor på Staten Island. Min butik ligger i Long Island City, Queens Rocket.

Du tillhör ett av de riktigt stora namnen när det gäller att modda förstärkare, hur startade allt?
Jag fick faktiskt min riktiga start i New York 1969 då jag reparerade min första Marshall och året efter började jag experimentera med några modifieringsidéer för HIWATT stärkare.

Din första mod från allra första början?
Jag tror att den första mod som jag gjorde i mitten av 60-talet var en Fender Bassman 4x10.

Men det var på 70-talet det tog riktig fart?
Ja det var det. 1972 servade jag, och modifierade, både Marshalls och HIWATTs. Jag var mest inne på HIWATT, Marshall var mer av en hobby. Jag specialiserade mig inte på Marshalls förrän jag träffade Billy Squier och hans band "Piper". "Piper" hade 3 gitarrister, alla med 100 watt Marshalls och Billy ville att var och en av dem skulle låta lite annorlunda. Det var det som fick in mig på Marshall, både att serva och modda, och sen blev just engelska förstärkare snabbt min starka sida.

Ni hade ett ganska lång samarbete du och Billy Squier?
Jo efter att Billy Squier Band bildades, fortsatte jag att modda hans Marshalls och utmaningarna blev också större. Han hade 2 favoritstärkare som lät lite annorlunda än de andra och han ville att jag skulle ändra hans övriga så att de lät exakt samma. Jag lyckades inte bara med det, utan tillverkade också ett kopplingssystem för att växla mellan varje förstärkare utan att tappa en enda ton i bytet.

Så han lät dig fortsätta arbetet med sina Marshalls?
När Billy var i studion för att spela in "Signs of Life", var jag upptagen jag med att bygga vad vi kallade han "The Squierfire". Det var en 100 watt Plexi Tremolo Head som jag modifierade kraftigt. Det tog mig nästan ett år för att kostruera modden och göra den buggfri.

Blev han nöjd?
Jag kommer aldrig att glömma Billy´s ansikte när jag lämnade över den i inspelningsstudion och kopplade in honom. Han var överväldigad över hur den lät, milt uttryckt, och så han använde "The Squierfire" på hela plattan. Jag var var förstås väldigt stolt.

Billy Squier själv har sagt följande i en intervju i Premiere Guitars 2009:
"I’ve got 10 or 12 of these heads that I’ve had since the early ‘70s. I have a few that are a bit later, but the ones I use are the old Super Lead 100s. Frank Levi reworked these for me over the course of many nights of creative abuse. He’d start out with an idea and I’d try it, and then we’d just keep going until we got what we wanted. I love the way these sound because they don’t compress. They have the classic Marshall tone, but don’t compress into that midrange ‘box.’ I set the volume around 2, but they sound like they’re on 12—they’re incredibly powerful".

Vilka fler har du jobbat med?
Nästa tunga namn och en stor inspirationskälla för mig var Warren DeMartini, från bandet RATT. När jag först åkte på turné med dem, hade de åtta 100-watts stackar. När vi var klara, använde Warren bara två 100-watts toppar, en för komp och en för solon. Totalt så hade han runt 20 toppar och jag har jobbat med nästan alla av dem, han blev under en ganska lång tid lite av min "testpilot" när det gäller Marshall moddar. Han var fantastisk att jobba med och en fin kille. Jag åkte också ut med Def Leppard på deras "Pyromania Tour" och moddade deras Marshalls.

Sen slutade du som "förstärkartekniker", varför då?
Jag blev trött på att ligga ute på vägarna och började göra reparationer för SIR-LA istället. Jag hade tidigare arbetat för SIR-NY när jag inte var på turné.

Och det var där du blev inblandad i några klassiska moddar?
Ja en dag lät min chef mig lyssna på en uthyrningsförstärkare de kallade för #39, som en Tim Caswell hade moddat från början. Den var dåligt uthyrd och jag bad därför chefen om jag kunde få ta ur Caswells mod och sätta i min egen. Jag fick okey på det och kort därefter var den legendariska #39 född, alltså den alla talar om egentligen. Det blev så populär att jag var fick göra en likadan modd på en annan och därmed så var #36 född. Ingen av dessa förstärkare låg någonsin på hyllan längre än en dag. Med både #39 och #36 så ville jag komma på ett mod för modellen 2203, som givetvis då skulle likna #39 och #36 och så kom #34 till.

Vilka förstärkarmodeller rörde det sig om?
# 39 var en 1973 (ST / A4259E) modell 1959T.
# 36 var en 1977 (SL / A07422J) modell 1959.
# 34 var en 1985 (S / AS01796) modell 2203 Mk.II.

Gjorde du någonting med strömförsörjningen?
Nej jag gjorde aldrig några riktiga förändringar i strömförsörjningen i #39 och #36, förutom att jag la till ett extra filter cap för det extra röret. #34s strömförsörjning är helt original. Jag tycker inte om att använda en Variacs (min kommentar: pryl som justerar spänningen) på förstärkare om de inte har en oberoende glödtransformator.

Det var #36 som användes på Guns ´n  Roses debutskiva "Apetite for destruction" och #34 på "Use Your Illusion", jobbade ni vidare något efter det?
Jag träffade ju Slash innan GNR blev kända, han brukade ge mig sina förstärkare, mest Marshalls & Boogies för service. Tyvärr förlorade vi kontakten kring tiden då jag lämnade SIR. .Jag minns föresten att Slash använde pedaler på inspelningarna, det var alltså sannolikt inte enbart förstärkar-gain. Vilka pedaler vet jag tyvärr inte.

De måste ändå vara de mest diskuterade av dina mods, alltså #39, #36 och #34?
Ja det är de mest mest diskuterade förstärkarna som innehåller mina mods. Diskussionerna på olika forum på internet har fått till informationen om #34 hyfsat rätt, men #39 är faktiskt en helt annan historia. Jag har gjort många #34 moddar genom åren, men bara en #39, och det var till en nära vän till mig och dessutom en utmärkt kund. Jag planerar inte heller att göra några fler #39 heller, och inte heller kommer jag avslöja detaljer om själva modden.

George Lynch lär också ha hyrt #39 runt runt 1986?

Jag om jag minns rätt så använde han #39 på turné. Jag gjorde också om 5 stycken av hans toppar mellan 1987-1988. En Super Bass -79, tre Super Lead -??, -69,-74 och en JCM800 S/A 2203. 
Jag kopplade bland annat ur Lee Jacksons Metaltronix moddar, som satt i några av dem, och gjorde egna helt anpassade till George Lynch själv. 

Troligtvis finns en stor chans att höra någon av dessa från liveinspelningen "Beast from the east" med Dokken som kom 1988 eller från studioalbumet "Back for the attack" 1987. Här finns ett klipp från "Back for the Attack", Mr Scary, där man isolerat gitarren. Jag är inte helt säker på om detta är någon av Levis´s mod (men sannolikt är det det), men det ger ändå en bild av Lynch gitarrljud. Det börjar 8 sek in i klippet. 

Om vi återgår till SIR-moddarna. Hur kändes det att bli exkluderad när de utvecklade Marshall AFD100, baserad på dina moddar?
Jag var givetvis besviken över att inte höra ifrån varken honom eller Marshall under utvecklingen, men inte direkt förvånad heller om jag ska vara ärlig. Den enda gången Jim Marshall ville träffas var när jag tagit fram mina HIWATTs i början av 90-talet.

Varför nailar inte AFD100 exakt det ljud som finns på Appetite For Destruction?
Hittills har jag inte varit inne så pass mycket i en AFD100 för att se exakt hur det ser ut, men problemet med dessa är ju att kretskorten är tillverkade av maskiner och inte av människor, precis som TSL. Och att Marshall i allmänhet använder alltför mycket transistorlösningar för bland annat ökad gain nu för tiden. Plus att själva kretskorten numera är konstruerade ungefär så som man löder kretskort i datorer, dvs alltför långa kablar och kretskortsspår som skapar sin egen kapacitans och som i sin tur påverkar ljudet i förstärkaren.

Men du har också designat egna förstärkare?

I slutet av 1988 lämnade jag SIR-LA för att designa en serie förstärkare för Four Life, som ägde varumärket HIWATT på den tiden. Four Life var faktiskt en del av Fernandes. Jag designade själv hela HIWATT 2000-serien. 

Mitt arbete med HIWATT upphörde i slutet av 1993 och 1994, efter Northridge jordbävningen, och då återvände jag till NYC.

Vem använde dina HIWATTs?
En som jag jobbade med mycket var Dough Aldrich, som bland annat körde mina Hiwatts under sin tid i bandet Bad Moon Rising.
Vi samarbetade under hela utvecklingstiden när jag var på Hiwatt, och han körde bland annat den första Power Ampen (PW-50 i 2000-serien) men även en hel del andra prototyper..

Aldrich rigg Bad Moon Rising

(Jag minns själv dessa förstärkare, och att jag testade en på musikaffär i början av 90-talet. En mörk tid för Hiwatt som bytte ägare stup i kvarten och som hade svårt att konkurrera med de betydligt större märkena vid den tiden.
Jag minns att de var varma i tonen och hade en grym botten. Jag vet inte varför de inte fick ett starkare fäste i hig-gain kretsar, antagligen en fråga om varumärkets styrka. Hur som helst så var det en helt fantastisk förstärkare.) De finns knappt att få tag i idag. 

Här är ett klipp från Bad Moon Rising där man hör Aldrich gitarr ganska tydligt. Ett grundljud som han haft med sig också i både Dio och Whitesnake, men då med Marshall. Lite reservation finns dock för det faktum att det inte alls är någon av Levi´s moddar, men det är sannolikt. För vad som egentligen händer i en studio finns inga garantier, så klart. 

Vilka Marshalls är bäst tycker du, utifrån ett moddningsperspektiv?
Jag föredrar en välbyggd rörförstärkare som inte är full av en massa solid-state kretsar. Marshall 2203s och 2204s är mina favoriter när det gäller Marshall. Jag försöker också att inte vanställa förstärkare med en massa hål för nya kontroller och sånt eftersom det tenderar att göra förstärkaren svårare att sälja vidare för kunden, värdet sjunker helt enkelt.

När du moddar en förstärkare för en kund, vilka mål sätter du upp?
Mitt mål är alltid att ge kunden vad han eller hon vill ha och så försöker jag göra förstärkarna så flexibla som möjligt ljudetmässigt. Min favorit mod kan låta som allt från Joan Baez till Slayer utan kanalväxling, bara gitarrens volymratt eller en volympedal, men det kräver förståss en hel del övning hos gitarristen att lära sig hitta rätt.

Diskussionen om vad som är viktigast för "tonen", gitarristens spelstil eller förstärkarens sound?
En gitarrists spelstil påverkar definitivt "tonen", om än inte lika mycket som en bra "modd".

Tack för att jag fick göra den här intervjun...
Tack själv, det var kul.