torsdag 6 november 2014

Test av förstärkare på Halkans Rockhouse: Fender Vibrolux 64-67

Häromdagen var jag inne på Halkan´s Rockhouse i Stockholm, en butik som sedan hedenhös handlat med bl.a vintageförstärkare och gitarrer, och gjorde ett antal förstärkartester tillsammans med Stevie Klasson. Det blev en mycket spännande eftermiddag med fina förstärkare. Först ut Fender Vibrolux Reverb, som tillverkade mellan 1964-1967.

Jag måste till att börja med säga att den överraskade mig, förmodligen eftersom jag faktiskt aldrig fått möjlighet att testa någon från den här tiden, utan enbart reissues.

Grundspecs
Uteffekt: 35 watts
Kanaler: Bright och Normal (2 input vardera)
Högtalare: Jensen C10Q eller Oxford 10L5
Effekter: Reverb och Tremolo
Försteg: 2 x 12AX7, 2 x 7025, 2 x 12AT7
Slutsteg: 2 st 6L6GC

Serienummer (Blackface)
A00100 to A00800 - 1964
A00800 to A03600 - 1965
A03600 to A08300 - 1966
A08300 to A10700 - 1967

Vibrolux har något så praktiskt som ett riktigt stort och brett rent ljud, som är mer eller mindre förhäxande till sin natur. Utöver det så spricker den upp rätt så tidigt, redan vid 5 eller 6, och ger ifrån sig ett riktigt coolt skitigt ljud som för tankarna till texasblues och rock. Vidare har den ett riktigt bra Tremolo. Intrycket jag får är att den med sin varma stora grundton gör sig förträfflig i allt från Jazz, Blues och Pop till mer rockiga sammanhang. Jag skulle inte ha nåt emot att ha en själv faktiskt.

Halkan själv dyker in under testet och påpekar att man bör vara försiktig med basen i den här typen av förstärkare eftersom man på starkt volym kan riskera att blåsa högtalarna. Och inte nog med det, man bör även ha lite koll på Tremolot av samma orsak. Jag gissar att det gått en och annan kon genom åren för man vill ju öka volymen i en bra stärkare, det hör ju liksom till.

Som många andra förstärkare av den här typen så behöver en del komponenter bytas efter en tid, till exempel högtalare, rör och caps etc. Det betyder samtidigt att ljudet i dem enkelt kan förändras beroende på vad folk stoppat in för grejer, man kanske ska kolla i dem innan köp om man är ute efter original. Det är ju inte alltid det finns en ifylld servicebok i dessa sammanhang.

Från 1968 gick den över i Silverface, dvs att frontpanelen bytts frpn svart till silver,  och den fick en del tekniska förändringar, Leo Fender var ju känd för att ständigt förändra i sina förstärkare eller kanske ska man snarare kalla det "intresserad av ständig produktutveckling". Det kunde dessutom hända att han i liggande serier plötsligt fick för sig att tweaka dem.

Stevie Klasson, som handlat med vintageinstrument i 30 årstid testade den och det lät ungefär så här.



Betyg:
5 Zombies (5)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar