fredag 7 november 2014

Låt oss diskutera pirat-gitarrer från Kina + en undersökning

Marknaden är full av Kinesiska kopior av kända och etablerade märken. Så är det. Den globaliserade värld vi lever i numera skapar grogrund för en mer eller mindre okontrollerad marknad av dessa kopior.  Förfalskningsbranschen förknippad med mängder av problem, allt från barnarbete till miljöfarlig produktion etc. Men låt oss samtidigt konstatera att det är skillnad på kopior och kloner under eget märke. 

Marshalls första förstärkare var egentligen en klon av Fenders bästsäljare "Bassman", dvs i princip snodd. Burny från sent 70-tal och tidigt 80-tal anses idag som fina och åtråvärda instrument, men när de tillverkades var de pirat-kopio, bland annat av förlagan Gibsons Les Paul. Alla kända gitarrmärken har någon gång drabbats av detta. Bra grejer kopieras helt enkelt.

Det är viktigt med en gränsdragning här tycker jag:

1. Piratmarknaden
2. Klonmarknaden under egna varumärken

Pirater
Den första kategorin är kanske den man instinktivt känner störst problem med, tex asientillverkade gitarrer som märkts med Gibson, PRS, Fender, ESP eller Gretch. Denna kategori är kriminaliserad, i alla fall åt ett håll. Det är nämligen i de flesta länder förbjudet att tillverka och sälja piratkopior, eller "förfalskningar" som det ju handlar om.
Men däremot är det är inte kriminaliserat att köpa kopior. Därför är det, om man inte har moraliska dubier, fritt fram att handla sig en "Made in USA Gibson Les Paul" tillverkad i Kina.

Clone War
Den andra kategorin är inte alls förknippad med lagbrott. Att tex skydda ett kretskort är mycket svårt, för den som vill skapa en klon av en förstärkare handlar det bara om att designa kretskortet och montera kretsarna så det inte längre ser likadant ut och "branda" den med sit eget varumärke. Att skydda formen av en gitarr är också svårt, de flesta klontillverkarna ändrar bara tillräckligt mycket i formen för att det inte ska vara lönt att stämma dem eller så gör man en deal och betalar en licens etc. Klanerna är i sig intressanta och skapar ett ytterligare utbud, men utan att "förstöra" marknaden. Tvärtom faktiskt. Mängden märken är i ständig förändring, det tycks dyka upp nya "gitarrer" både nu och då. Spännande tycker jag.

Vår värld har förändrats
Det som gjort den enorma vågen av kopior möjlig är helt enkelt att tillgängligheten till kunskap och färdigheter spridits och fler kan nu göra hyfsade till riktigt fina instrument. Där de stora märkena hittat billig arbetskraft för sina instrument byggs hantverkskunskapen upp och i samband med det uppstår en möjlighet för leverantörerna (fabrikerna) att tjäna lite extra pengar. Så girigheten att tjäna mer skapar samtidigt fler konkurrenter och piratkopior av hög kvalitet.

Mängder av tillräckligt bra gitarrer tillverkas idag både lagligt och olagligt i Kina, något som var omöjligt för bara 15 år sedan, kvaliteten var då för dåligt. Detta håller på att förändras. Kinesiska tillverkare är på gång och den stora skillnaden från förr är att fler av dem är både nyfikna och noggranna och att de både vill och får tjäna pengar. Det får dem att göra vad de kan för tillverka bra grejer.

Marknaden, var finns den?
En annan intressant sak i sammanhanget är att man måste ställa sig frågan "var tar alla kopior vägen"? Det finns en hel hög websidor där du kan köpa en piratkopierad gitarr från Kina. När man kollar igenom dessa så hittar man ofta "kunder" från Ryssland, Argentina, Spanien som alla verkar vara en stor marknad, men även USA faktiskt. Jag tror att detta också har att göra med att tex Gibsons gitarrer idag kostar över 20 000 kr och att det i sig skapar ett hyfsat stor sugen grupp människor som vill ha en Gibson men som inte vill lägga den pengen. En kinesisk "Gibson" kan man köpa för 10% av priset för en "äkta". Det betyder att den målgrupp som köper kopior sannolikt inte skulle köpa en "real deal" i alla fall, men långsiktigt skadar detta naturligtvis varumärket.

Kvalitet?
När det gäller kvaliteten på en Kinesisk kopia så är det idag betydligt bättre än för 10 år sedan. Men det finns många tillverkare därute och alla är inte lika skickliga. Det finns riktigt usla objekt faktiskt, där man till och med kan se det på bilderna i annonserna. Men det finns också riktigt fina gitarrer för småpengar i sammanhanget. Om man inte har moraliska problem med att köpa en kinesiskt märkesgitarr så kan man göra riktigt bra köp, det är ingen tvekan om den saken.

De riktigt bra gitarrerna håller samma klass som en vanlig gitarr i mellanprisklassen, visserligen efter förlagor som tex "Les Paul Custom Shop" eller "Fender Custom Shop". Man kan inte jämföra dem med original, naturligtvis. Även om man hittar billig arbetskraft så är det trots allt ett hantverk, och där ligger de inte alls. Man ska komma ihåg att om man köper en "kopia" så köper man en "kopia" och inte den kvalitetssäkrade orginalprodukten, man kan liksom inte förvänta sig samma kvalitet. Samtidigt är det inte riktigt så enkelt. Kvalitet är ett subjektivt begrepp och ska också ställas mot "hur mycket man betalar" och vad man har som lägsta krav på sitt instrument.

Sälj inte fakes utan att tala om att det är fakes
Man bör INTE sälja kopior vidare till andra som "äkta", det är verkligen inte ok. Det kan vara svårt att avgöra om en kopia är en kopia om man inte satt sig in i det och det måste kännas fruktansvärt att inse att den gitarr man köpt för 15 000 i verkligheten bara är värd ett par tusen. Jag vill också understryka, med emfas, att jag inte driver någon slags kampanj för kinesiska kopior, jag är bara sjukt intresserad av fenomenet.

Fakes
Det finns många olika sätt att känna igen en "fake". De är helt enkelt inte byggda på samma sätt som en kvalitetsgitarr. En av de vanligaste knepen, som jag själv använder när det gäller Les Pauls, är att titta under "dragstångsluckan". Där ser det ofta riktigt konstigt ut på kopior, men inte alltid. Allt ifrån att det saknas dragstång överhuvudtaget till att det ser "kackigt" och svåråtkomligt ut. På en riktig Gibson sticker dragstången tex ut en bit, på fakes sitter den ofta längre in i halsen. Varför vet jag faktiskt inte, det borde ju vara en enkel åtgärd att fixa. det finns mycket mer att säga om detta, men innan jag går vidare i denna artikelserie så skulle jag vilja veta om ni någon gång köpt en "Kinesisk kopia". Undersökningen är anonym, och jag skulle verkligen uppskatta om du kunde svara så ärligt du bara kan.

UNDERSÖKNING

Har du någon gång köpt en gitarr som var "kopia" av ett mer eller mindre känt märke (original)?
Ja
Nej
Poll Maker

4 kommentarer:

  1. Nu röstar vi om Kinesiska kopior, eller?

    SvaraRadera
  2. Hej, jag råkade för 8 år sedan när jag var 12 år gammal köpa en förfalskad Gibson SG för 6500 kr. Olyckligtvis kunde jag inte så mycket om gitarrer vid det laget men det värsta är att jag inte kan bli av med gitarren. Gitarraffärer vill absolut inte köpa in dem och jag kan inte heller sälja den.på.blocket. Överväger just nu att tända eld på skiten...

    SvaraRadera
  3. Hej,
    intressant disussion. Har alltid velat ha en svart GIBSON Les Paul. Mycket darfor att det ar ett vackert instrument. Hursomhelst, jag testade en Epiphone L P. Den spelar kanon. Till ett annat pris an originalet. Epi ar ju en kopia. Problemet ar ju de rena forfalskningarna, alla 59'or etc, som gladeligen saljs av bedragare.

    Tom i USA

    SvaraRadera