torsdag 20 november 2014

Lundgren Vintage 60 set och detta med "lödskräck"...

I veckan köpte jag ett sett Lundgrens Vintage 60 till en strata, av shitty karaktär. Jag har aldrig bytt mickar själv tidigare eftersom jag fått lödskräck sedan högstadiet. Jag vet att jag sänker min trovärdighet nu men det skiter jag i. Jag har insett att det kan vara ett ganska stort problem för andra, eftersom det blir ganska dyrt i längden att leja ut vartenda pilljobb. Och sen är det en pinsamhetskänsla i det som kanske är svårare än annat att "outa" för en gitarrist än man tror.

Det visade sig vara ett genidrag att köpa ett set fina mickar, för motivationen och modet kom med på köpet liksom. Suget efter att få den där hopplösa stratans tunna intetsägande ljud att växa tog helt enkelt över.

Alla som jag talat med om detta har bara skakat på huvudet och inte riktigt förstått vad jag säger och "att löda är den enklaste sak i världen". Jo det stämmer ju inser jag nu, men inte för den som inte kan och som fått lödskräck från åk 7 under tekniktimmarna, som man dessutom av förklarliga skäl skolkade ifrån.

Många påstår att det kvittar vilken lödkolv man använder. FEL! Tidigare försök med kolvar från 99 kr visar sig vara för dåliga. Skälet är helt enkelt att de måste generera tillräckligt med värme och samtidigt inte bränna känsliga komponenter. Så nu köpte jag en lödstation med reglerbar värme, runt 500 spänn. Det finns säkert lödconnoisseurer som hävdar det ena och det andra här men "let´s face it", sladdarna ska bara på grejerna för oss vanliga gitarrister.

Det jag aldrig riktigt fattat med lödningen var hur viktigt det är att båda objekten är tillräckligt varma. Nu skrattar säkert många av er i mjugg åt min obildade insikt, men ni som inte gör det läser nog ned ökat intresse gissar jag. Men om du sätter lödpennan mot båda objekten och räknar till 10 så kan du sen enkelt tillföra lödtennet som breder ut sig av "kapilärkraften" i de håligheter som finns i närheten. Om jag bara lärt mig detta 1982!!!! Fy fan vad kul jag kunde haft....känns som att livet får ny mening nu.

Sen är det bra att ha kontakt med någon som inte skrattar ut dig när du ställer dumma frågor. Jag frågade Halkan på Halkans Rockhouse hur man byter mickar på en strata.

Han tittade först oförstående på mig, säkert 20 sekunder, och förklarade sen väldigt pedagogiskt och vänligt att det var det enklaste i hela världen och ritade upp en skiss på ett papper. En lapp väl värd att spara.

Varje mick har två sladdar, en till volympotten och den andra till switchen på där för avsedd plats. På en vanlig enkel 5-switch är det de 3 kontakterna till höger eller vänster beroende på hur man ser det.

Resultatet blev att jag fick dit dem utan problem, skruvade ihop gitarren och pluggade in den. Det fungerade och det lät betydligt bättre än med de som satt på från början. De levererar ett riktigt schysst vintagesound med både tryck och tydlig topp. I den sitter Alnico 5 magneter och den  är handvirad med 0.063 mm koppartråd. Stallmicken är lite "hottare" än övriga och de funkar mycket bra till både rent bluesigt ljud men också för distat ljud. Dessutom svarar de riktigt bra på tonkontrollen.

Nu har jag blivit av med min lödskräck och fått min strata att låta fantastiskt mycket bättre. Nästa projekt blir att beställa hem en kropp och hals och sen leta upp delar för att bygga min egen "Guitar Zombie Guitar".

"Med en schysst lödkolv och en rulle lödtenn kommer man långt här i världen". 

//Gitarrzombien



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar