Gibsons stämning av PRS

1999 började PRS tillverka gitarrer med s.k "singlecut", en form vi lärt oss älska och mest förknippar med Gibson ända sedan 1952. En mycket omtyckt konstruktion och många identifierar sig själva som "singlecut-gitarrister". Ett av skälen är att skallängden passar dem bättre eller att man gillar de humbuckers som oftast sitter i. Många tycker också att formen av en Les Paul i sig ser ruskigt mycket coolare ut än andra, lite tuffare och med lite mer attityd. Andra delar inte alls en uppfattningen utan föredrar Fenders mer följsamma former.

Normen för form på gitarrer har i princip alltid utgått från Fender eller Gibson, de är på något sätt ultimata i sina utseenden. De satte tidigt en industristandard och de flesta av våra ursprungliga gitarrhjältar har antingen spelat på en Gibson Les Paul eller en Fender Stratocaster. Valet av gitarr är mer psykologiskt kopplat än vi kanske vill tro.

Därför är det inte konstigt att de båda företagen försvarat sin rätt att tillverka "sina" former genom stämningar. De klassiska historierna är givetvis de Japanska gitarrerna på 70-80-talet som gjorde att Gibson stämde bl.a fabriken Fuji-Gen för varumärkesintrång gällande "huvudet", som på en Gibson Les Paul kallas "open book". Efter det fick alla justera sina huvuden mer eller mindre för att inte råka ut för problem. Detsamma gällde förstås Fender i samma region och tid.

Uppstickaren PRS, som visserligen inspirerats av de två större företagen, tillverkade från början "doublecuts" och hittade en egen form som var en blandning av Gibson och Fender Stratocaster. Men så började man plötsligt tillverka "singlecuts". Att nå de gitarrister som gillade "singlecuts" var såklart rent strategiskt viktigt för att öka sin marknadsandel gentemot sina konkurrenter, men också utmanande såklart.

PRS Singlecut pre-lawsuit
PRS "singlecuts", som började tillverkas 1999 och säljas januari 2000, hade likheter med Les Paul på det viset att de hade just en "cutaway" och inte två som i deras tidigare serier. Däremot var mekaniken en helt annan, mickarna var annorlunda, huvudet ett annat och halsarna var också helt annorlunda. Det rörde sig helt enkelt om ett annat instrument, bortsett från en liknande kropp.

Däremot resonerade Gibsons jurister annorlunda och menade att det förelåg stor risk för "market confussion" och man stämde PRS för varumärkesintrång november 2000. Redan i mars samma år hade man utan framgång kontaktat PRS och krävt att de slutade tillverka och sälja gitarren. Erfarenheten av att ständigt försvara sin position på marknaden mot piratkopior hade gjort Gibson luttrade och man ville helt enkelt stämma i bäcken tidigt, det hade ju gått bra förr även utan varumärkesskydd. Faktum är att Gibson inte ansökte om skydd av formen på sin Les Paul förrän 1987 och det gick igenom först 1993 (Trademark Registration No. 1,782,606).

Stämningen handlade om att PRS-gitarrens utseende lätt kunde förväxlas med Gibsons produkt Les Paul.

Här på bilden ser ni en PRS till vänster och en Les Paul till höger. Det var alltså denna likhet det hela handlade om.

Problemet för Gibson lät juristerna beskriva som att PRS red på "igenkänningen" på avstånd i en butik. När den som trodde sig se en fin Les Paul på håll väl kom fram till gitarren ifråga insåg de att det inte var en Gibson. Man tyckte att det var ett ohederligt sätt att använda "deras form" i försäljningsprocessen.

Gibson fick igenom sin stämning och i det 57 sidor långa dokumentet säger domaren William J Haynes att "PRS imiterade Les Paul".  Han gav parterna 90 dagar på sig göra upp ekonomiskt, dvs att PRS skulle betala ersättning för den ekonomiska skada som intrånget givit upphov till. Som självklar konsekvens var PRS också tvungna att stänga tillverkningen och avbryta försäljningen 2001. Det var naturligtvis ett hårt slag för Paul Reed Smith som siktat in sig på den del av marknaden som föredrog just "singlecuts".

2005 fick PRS till en överklagan i "United States Court of Appeals" som upphävde tidigare dom och förbud med omedelbar verkan. Paul Reed Smith startade direkt att tillverka gitarrerna igen och började också sälja de instrument som fanns på lager.

I domstolens dokument som beskriver diskussionen finner man:

“If a budding musician sees an individual he or she admires playing a PRS guitar, but believes it to be a Gibson guitar, the logical result would be that the budding musician would go out and purchase a Gibson guitar,” (United States Court of Appeals).

Dessutom menade man att Gibson till och med skulle kunna ha fördelar av att PRS "singlecuts" påminde om Les Paul eftersom man slog fast att PRS tillverkade dyrare gitarrer med högre kvalitet. Det man samtidigt sa mellan raderna var att Gibson inte gjorde det.

Paul Reed Smiths uttalande, som han förstås inte var sen med, andades framtidstro. Han hade ju nu domstolsutlåtande på sin kvalité:

"We are delighted that the appellate court affirmed what we and the industry have long known: the PRS Singlecuts are musical instruments of the highest quality that would never be confused with a competitor’s product."

Gibson överklagade i nästa instans men fick inte resning. I sitt överklagande skrev Gibsons jurister att besökare på en konsert med mycket scenrök inte kunde urskilja om det var en Les Paul eller PRS man såg, teorin kallas "Smokey-Bar Confusion theory". Själva grundresonemanget sågades rakt av av domstolen som sammanfattades av PRS jurist:

“We agree with the Court and Gibson’s own counsel that 'only an idiot' would be confused"

Till och med domaren i rätten uttalade detta på direkt fråga och därmed var tvisten ur ett juridiskt perspektiv över.

Så idag är det alltså på det viset att om man gillar singlecuts och vill ha något mer än bara Gibson Les Paul, som är utomordentliga instrument i sig, kan man skaffa sig en schysst PRS "singlecut" som finns i flera utföranden.


I nästa inlägg går vi vidare med PRS "singlecuts". Vi tittar bland annat närmare på amerikanska PRS Mark Tremonti signature och PRS SE Mark Tremonti, som är den billigare varianten tillverkad i Korea. Vi tar dessutom pulsen på Mark Tremonti själv som är på gång med nytt album.

Stay Zombied


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM