Gibson Les Paul Traditional "1960" från 2011
För ett tag sen köpte jag en begagnad Gibson Les Paul "1960" på Deluxe i Stockholm. Jag har alltid gillat Gibson Les Paul, många av mina hjältar är ju mer eller mindre helt förknippade med dem. Jag gillar att de är förhållandevis tunga och rejäla pjäser, och att de ofta har en stor ton, även om ton och tyngd inte har tydlig koppling. Tonen kommer istället från kvaliteten på träet, generellt sett inte hur mycket.
Det är lätt att luras av diskussionen på nätet att en tung gitarr är synonymt med stor klang eller sustain. Jag tycker däremot att tyngden gör att de känns rejäla på nåt nått sätt, men det är förstås en smaksak helt och hållet och inte särskilt bra för ryggen har jag märkt. Men det skiter jag i.
Gibson Les Paul Traditional "1960" är en reissue som utgår från den klassiska Gibson Standard från 1960-talet, i alla fall om man utgår från halsens tjocklek. I slutet av 50-talet förändrade Les Paul halsarna och de blev betydligt tunnare.
Man kan sammanfatta halsprofilerna och år på ursprungliga Les Paul ungefär så här.
1958 Tjock hals (baseball bat)
1959 Lite tunnare och ngt högre band
1960 Tunnare ändå, s.k SlimTaper.
Man ska i sammanhanget komma ihåg att tjockleken på halsarna också varierar mellan individer. 59an är den som av de flesta anses som den mest bekväma, men lika många många gillar de tjockare eftersom de är lite mer att "hålla i handen". Särskilt bluesgitarrister verkar gilla de tjockare halsarna. 60´s neck är däremot ur ett historiskt perspektiv den mest moderna får man nog säga, sett utifrån att den är mer anpassad för ett modernare spel.
Modellen Traditional, som såg dagens ljus 2008, finns även med 50's neck, dvs den tjockare. En Traditional är alltså inte konsistent över åren utan specarna varierar med årtal inom modellen som sådan. Namnet Traditional anger istället att den skiljer sig från modellen "Standard" och blickar lite längre bakåt, kanske för att hänga på vintage-trenden till en lägre kostnad. I denna artikel pratar jag om versionen baserad på 60´s neck profile" från 2011.
När de kom (originalet 1960) fick de snabbt ryktet om att vara mer lättspelade och den fann en väg fram till en stor grupp "moderna" rockgitarrister som spelade mer flinkt fingerspel än vad gitarrister tidigare. Dessutom älskades de fylliga mickarna som satt i dem, klassiska PAF´s.
Les Paul tvingades till tillverkningsuppehåll från 1961-1968 på grund av sjunkande försäljning, vilket var kostligt eftersom det samtidigt var starten på ett uppsving i musikbranschen och allt fler började som bekant spela elgitarr.
Gibson beslöt sig istället för göra en Les Paul double-cutaway istället. Den skulle möta kunder som ville ha större åtkomlighet till de högre banden, och den skulle också vara lättare att bära. Les Paul själv avskydde designen och vägrade ha sitt namn på den och istället fick den namnet SG. Modellen Les Paul började sen göras 1968 igen med bland annat en Deluxe version som nyhet, med mini humbuckers.
Den här är alltså en Traditional "1960" och den skiljer sig från standardmodellen och ska som sagt ge lite känslan av hur Les Paul var "förr i tiden". Nu är ingen reissue, i princip, exakt som de var, det kan vara bra att komma ihåg.
Men jämfört med en "Standard", från samma tid, har man satt dit kluson-style stämskruvar plus att det finns några mindre variationer i mått här och där. Framförallt skiljer sig valet av mickar.
Kroppen är av Mahoghny med en top av Maple och finishen är svart, även kallad Ebony. Jag gillar att den avviker från "burstmodellerna" och ger ett modernt intryck.
Greppbrädanär Rosewood, lite oklart varifrån, men är Baked Maple och känns skön och lite hårdare än Rodewood, påminner mer om Ebenholts fast inte så mörk. Radien (radius) är som på de flesta Les Pauls 12". Banden är "PLEKade", något Gibson startade med 2008. Det gör att interneringen fungerar förvånande bra.
Mickarna i är 57 Classic och 57 Classic Plus som ska efterlikna originalet PAF, och på mitt ex är de uncovered. Det sas att "uncovered" skulle ge gitarren mer high-end i tonregistret, vilket är bra i sammanhanget high-gain tycker jag själv. Det här är en gitarr som passar förträffligt i kontexter av crunch och high gain. Jag skulle nästan drista mig till att påstå att det är där den hör hemma, även om den också presterar bra på rena ljud, i synnerhet med halsicken. Däremot är det nog inte en jazzgitarr direkt.
Specs
Made in America, 2011
Band: 22
Skala: 24,5"
Radius: 12"
Kropp: One-piece Mahogny
Finish: Ebony
Hals: Mahogny C-shaped SlimTaper 60´s
Greppbräda:Rosewood Bakerd Maple
Stämskuvar: Tone Pros "Kluson Style"
Mickar: 57 classic pickups
Stall: Nasville Tune-O-Matic
Ekonomi
Den kostade 2300 dollar när den kom 2011, och med en dollarkurs på 6,71 skr landade de, inklusive moms, på drygt 20 000 kr. Det kan jämföras med dagens Traditional 2015 som ligger på mellan 18500-23000 kr beroende på finish, dvs billigare an "Standard" som du får lägga bårtåt 25 000 kr för. Man ska dock komma ihåg att vi här pratar om helt andra instrument vad gäller konstruktion och prestanda. Eftersom de nu ändrat så mycket på hela linjen så kallar jag hädanefter "några år äldre gitarrer" för "Pre-2015".
2014 Traditional kan du få ny i butik, just nu, för så lågt som 15 600 kr. De verkar säljas ut för att ge plats åt den nya från 2015 katalogen.
Begagnat kan du hitta "Pre-2015" Traditional för mellan 12000-15000 kr. Jag tycker det är rimliga andrahandspriser för ett så pass bra instrument.
Uppsidor
Faktum är att jag spelmässigt inte ser några dåliga sidor alls på min Traditional "1960" av 2011 års model. Den känns väldigt gedigen, den både spelar och låter mycket bra, väldigt bra sustain. Den känns mycket mer genomarbetad än min gamla Traditional som jag sålde för några år sedan. Detta är Gibsongitarren för dig som uppskattar instrument som de var förr utan att behöva lägga pengar på de dyrare "Historic" R7, R8, R9 eller R0, som står för 1957, 1958, 1959 och 1960. De är förstås betydligt bättre instrument hantverksmässigt, men också betydligt dyrare.
Downsides då?
Ja det finns, men de är faktiskt väldigt få. För mig är spelkänslan en viktig del när jag bedömer en gitarrs kvalitet men det som uppenbart brister är vissa detaljer i själva bygget. Bland annat är hålen för bakluckorna för mekanik av någon anledning större än skyddsplattan. Det syns tydligt och ger ett lite slarvigt intryck tycker jag. Den här gitarren kostade en bit över 20 000 kr när den var ny och då tycker jag inte att det ska få förekomma den här typen konstigheter. Gibson är ett varumärke som förväntas hålla hög kvalitet, vilket de också gör på det stora hela taget.
Betyg:
4,9 Zombies (5)
Det är lätt att luras av diskussionen på nätet att en tung gitarr är synonymt med stor klang eller sustain. Jag tycker däremot att tyngden gör att de känns rejäla på nåt nått sätt, men det är förstås en smaksak helt och hållet och inte särskilt bra för ryggen har jag märkt. Men det skiter jag i.
Gibson Les Paul Traditional "1960" är en reissue som utgår från den klassiska Gibson Standard från 1960-talet, i alla fall om man utgår från halsens tjocklek. I slutet av 50-talet förändrade Les Paul halsarna och de blev betydligt tunnare.
Man kan sammanfatta halsprofilerna och år på ursprungliga Les Paul ungefär så här.
1958 Tjock hals (baseball bat)
1959 Lite tunnare och ngt högre band
1960 Tunnare ändå, s.k SlimTaper.
Man ska i sammanhanget komma ihåg att tjockleken på halsarna också varierar mellan individer. 59an är den som av de flesta anses som den mest bekväma, men lika många många gillar de tjockare eftersom de är lite mer att "hålla i handen". Särskilt bluesgitarrister verkar gilla de tjockare halsarna. 60´s neck är däremot ur ett historiskt perspektiv den mest moderna får man nog säga, sett utifrån att den är mer anpassad för ett modernare spel.
Modellen Traditional, som såg dagens ljus 2008, finns även med 50's neck, dvs den tjockare. En Traditional är alltså inte konsistent över åren utan specarna varierar med årtal inom modellen som sådan. Namnet Traditional anger istället att den skiljer sig från modellen "Standard" och blickar lite längre bakåt, kanske för att hänga på vintage-trenden till en lägre kostnad. I denna artikel pratar jag om versionen baserad på 60´s neck profile" från 2011.
Les Paul tvingades till tillverkningsuppehåll från 1961-1968 på grund av sjunkande försäljning, vilket var kostligt eftersom det samtidigt var starten på ett uppsving i musikbranschen och allt fler började som bekant spela elgitarr.
Gibson beslöt sig istället för göra en Les Paul double-cutaway istället. Den skulle möta kunder som ville ha större åtkomlighet till de högre banden, och den skulle också vara lättare att bära. Les Paul själv avskydde designen och vägrade ha sitt namn på den och istället fick den namnet SG. Modellen Les Paul började sen göras 1968 igen med bland annat en Deluxe version som nyhet, med mini humbuckers.
Men jämfört med en "Standard", från samma tid, har man satt dit kluson-style stämskruvar plus att det finns några mindre variationer i mått här och där. Framförallt skiljer sig valet av mickar.
Kroppen är av Mahoghny med en top av Maple och finishen är svart, även kallad Ebony. Jag gillar att den avviker från "burstmodellerna" och ger ett modernt intryck.
Greppbrädan
Mickarna i är 57 Classic och 57 Classic Plus som ska efterlikna originalet PAF, och på mitt ex är de uncovered. Det sas att "uncovered" skulle ge gitarren mer high-end i tonregistret, vilket är bra i sammanhanget high-gain tycker jag själv. Det här är en gitarr som passar förträffligt i kontexter av crunch och high gain. Jag skulle nästan drista mig till att påstå att det är där den hör hemma, även om den också presterar bra på rena ljud, i synnerhet med halsicken. Däremot är det nog inte en jazzgitarr direkt.
Specs
Made in America, 2011Band: 22
Skala: 24,5"
Radius: 12"
Kropp: One-piece Mahogny
Finish: Ebony
Hals: Mahogny C-shaped SlimTaper 60´s
Greppbräda:
Stämskuvar: Tone Pros "Kluson Style"
Mickar: 57 classic pickups
Stall: Nasville Tune-O-Matic
Ekonomi
Den kostade 2300 dollar när den kom 2011, och med en dollarkurs på 6,71 skr landade de, inklusive moms, på drygt 20 000 kr. Det kan jämföras med dagens Traditional 2015 som ligger på mellan 18500-23000 kr beroende på finish, dvs billigare an "Standard" som du får lägga bårtåt 25 000 kr för. Man ska dock komma ihåg att vi här pratar om helt andra instrument vad gäller konstruktion och prestanda. Eftersom de nu ändrat så mycket på hela linjen så kallar jag hädanefter "några år äldre gitarrer" för "Pre-2015".
2014 Traditional kan du få ny i butik, just nu, för så lågt som 15 600 kr. De verkar säljas ut för att ge plats åt den nya från 2015 katalogen.
Begagnat kan du hitta "Pre-2015" Traditional för mellan 12000-15000 kr. Jag tycker det är rimliga andrahandspriser för ett så pass bra instrument.
Uppsidor
Faktum är att jag spelmässigt inte ser några dåliga sidor alls på min Traditional "1960" av 2011 års model. Den känns väldigt gedigen, den både spelar och låter mycket bra, väldigt bra sustain. Den känns mycket mer genomarbetad än min gamla Traditional som jag sålde för några år sedan. Detta är Gibsongitarren för dig som uppskattar instrument som de var förr utan att behöva lägga pengar på de dyrare "Historic" R7, R8, R9 eller R0, som står för 1957, 1958, 1959 och 1960. De är förstås betydligt bättre instrument hantverksmässigt, men också betydligt dyrare.
Downsides då?
Ja det finns, men de är faktiskt väldigt få. För mig är spelkänslan en viktig del när jag bedömer en gitarrs kvalitet men det som uppenbart brister är vissa detaljer i själva bygget. Bland annat är hålen för bakluckorna för mekanik av någon anledning större än skyddsplattan. Det syns tydligt och ger ett lite slarvigt intryck tycker jag. Den här gitarren kostade en bit över 20 000 kr när den var ny och då tycker jag inte att det ska få förekomma den här typen konstigheter. Gibson är ett varumärke som förväntas hålla hög kvalitet, vilket de också gör på det stora hela taget.
Betyg:
4,9 Zombies (5)
Kommentarer
Skicka en kommentar