onsdag 18 juni 2014

Mindshift, Ibanez M80M Meshugga och Fractal Axe-Fx

Mindshift startade redan 2004 och tillhör ett av de många band kämpar sig igenom medlemsbyten och genrenavigering med tydliga mål framför sig. Ett av målen är att slå igenom och "brejka". Nu spelar de en kommersiell variant av melodisk dödsmetal även om thrashen funnits där i botten hela tiden. 

Jag träffar Johan Lund och Kim Bengtsson för att prata 7-8-strängat och metalsound. Jag släpps in i deras stora vräkiga replokal i ett industriområde söder om Stockholm. Det luktar metal på vägen ned för trapporna...



Hur kom det sig att ni började spela ihop? 
Johan: Mindshift "startades om" igen 2010 efter diverse meningsskiljaktigheter om musikalisk inriktning, och för att det saknades en röd tråd. Det var ganska spretigt. 2011 spelade vi in en självfinansierad platta och 2012 sökte vi ny gitarrist.
 Kim: Vi kompletterade varandra bra direkt. Johan har sin bas i thrashen och jag kommer mer från ”progressiv metal”, som John Petrucci. Fast jag är ganska bred när det gäller mina influenser.

Som med all modernare metal man hör på skiva numera så bygger er musik på supertight sound och spel, hur får man det att låta lika tight live? 
Johan: Man måste öva mycket på att spela just tillsammans. Det bygger på att alla måste göra sin grej hemma först, man kan inte komma till rep och öva partier.

Kim: I replokalen trimmar vi ihop det, resten får man göra på egen hand.

Johan: Vi har en arbetsetik att vara väl förberedda innan rep. Alla är med på det. Annars går det inte, det blir slarvigt och dåligt.



Ni släppte en ny EP i januari. Hur går er låtskrivarprocess till? 
Johan: Alla tar med sig idéer till repet och så sätter vi ihop låtarna gemensamt. Vi jobbar mer som ett band nu än tidigare, där alla är delaktiga i processen.

Kim: Det bidrar mycket till att vi är så tighta som vi är eftersom alla är delaktiga skapandet.



Solon då, är det skrivna solon eller improviserade?

Kim: Nästan allt är inrepat skrivet och man håller sig till det. Eftersom vi spelar med ”klick” så finns det liksom inte utrymme för improvisation på det sättet. 

Johan: Allt är repat, det händer väl nån gång att man går utanför planen, men väldigt sällan. Allt i vår musik hänger liksom ihop på nåt sätt, även solona.

Hur brukar ni tänka när ni skriver solon?

Johan: Man vill ju skriva solon och gitarrpartier som överaskar och som bryter nån slags norm
Kim: För mig är det viktigt att melodin finns där
, annars ser jag ingen mening med det

Vad kör ni på för gitarrer?

Johan: En 8-strängad Ibanez Meshuggah med passiva Ludgren pickups.

Kim: En 7a, en Ibanez RGD2127 med orginalmickar.

Vilka är utmaningarna när man byter från 6 strängar till 7 och till och med 8?

Kim: Det är rätt skumt i början men det är en vanesak, man för öva mycket. Det är ju rätt likt ändå. Johan: När man kör 8a så är det till en början rätt tungt, rent fysiskt. Det gäller att stretcha ordentligt. Första tiden efter jag bytte till 8 strängar var mina händer helt förstörda av träningsverk. Man använder fler delar handens muskler.

Ni använder båda passiva mickar, är det verkligen metal det? 
Johan: Ha ha ha. Passiva har ett litet uppsving just nu känns det som, de är lite mer tydliga och till skillnad från aktiva så blir de mer dynamiska. 

Kim: Aktiva blir lite för mycket tycker jag, man här spelet bättre med passiva.

Förstärkare?

Kim: Live kör jag Peavey 6505 med Mesa låda. Till den har jag en TS9 som är moddad, Robert Keeley-modden.
Johan: Jag kör helt digitalt numera. Fractal Axe-Fx är det som gäller, med den kan du göra i princip allt. En POD på steroider.

Kim: Jag kör lite ”old school” med rörförstarkare ha ha, men du måste testa Axe-Fx faktiskt. Helt magisk.

Johan visar Axe-Fx och jag måste medge att det låter bra och eftersom han inte haft så länge har han till och med lite svårt att hitta allt han vill visa. Möjligheterna tycks vara oändliga mer eller mindre genom G2 Modeling Amp med i princip alla förstärkare som finns simulerade känns det som. 100 minnesplatser för egna customkombinerade högtalarsimuleringar och flera hundra olika gitarreffekter, som enligt "reviews" lyckas bra ljudmässigt. Det är verkligen inget för den som inte gillar att knappa på teknik men å andra sidan är det "The Shit" när det gäller digitala möjligheter. Men smakar det så kostar det, räkna med runt 3000 Dollars + tullavgifter.


Ibanez M80M
Repet ska snart starta och de andra håller på att sätta upp sina prylar. Jag ber Johan att få testa hans  8-strängade Meshuggah gitarr. Den är inte så tung som jag trodde, och skruvad hals istället för set-neck, annars är det samma specs som på premiummodellen som kostar 45000 kr. Den här kostar runt 10 000 kr.

Features 5-piece M80M Maple/Walnut neck with KTS TITANIUM rods
Ash body
Rosewood fretboard with Jumbo frets
FX Edge III-8 bridge
Lundgren Model M8P (H) bridge pickup
Factory tuning: 1D#, 2A#, 3F#, 4C#, 5G#, 6D#, 7A#, 8F
Black hardware
 Includes hardshell case

Stallet är robust och hela gitarren känns som ett mycket bra hantverk för de dryga 10 000 kr den kostar. Skillnaden spelmässigt mot en 7-strängad är uppenbar för mig med lite mindre händer. Jag får inte till det riktigt när jag tafatt försöker riffa till det lite. 8-strängat är definitivt inget för mig och därför har jag svårt att värdera gitarren på ett bra sätt. Jag tror att man måste vänja sig ordentligt vid den innan för att kunna göra en rättvis beskrivning. Men den låter ju helt och hållet magnifikt. Maffigare än så, utan att det blir elbas av det, går nog inte att få till.

Under repet flyger både Kim och Johan över trängarna och jag imponeras över hur tighta alla i bandet är ihop. Det märks att bassisten Eddie och trummisen Fabbe är en trygg bottenplatta för de andra. Sången från Mao hör jag inte så mycket av eftersom de kör ”in ear” i replokalen, men det växlar mellan renare sång och growl mest hela tiden och det låter riktigt riktigt bra.



Ett band att ha lite uppsikt på.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar