Intervju med Hempo Hildén om det här med gitarrister

Häromdagen satt jag och funderade över om jag skulle ta och intervjua personligheter kopplat till gitarrvärlden för min blogg. Mina tankar föll in i perspektivet hur andra instrumentalister ser på gitarrister, till exempel trummisar. Jag kontaktade Hempo Hildén, jag tänkte att han kanske ställer upp på en intervju.  Sveriges mest meriterade trummis alla kategorier. Hempo har spelat med storheter som John Norum, Janne Schaffer, Albert Lee, Glenn Hughes, Trash, Leather Nun, Monica Törnell, Sky High,  Don Dokken, Lasse Wellander, Niclas Höglind, Dave Meniketti (Y&T), mfl. 

Listan med folk han lirat med kan faktiskt göras ännu längre och jag blev lite nyfiken på vad han har att säga om samarbeten med gitarrister. Det blev ett spännande snack över Facebook.

Hempo Hildén med Ludwig

Vad skulle du säga gör en bra gitarrist "bra" utifrån en trummis perspektiv? 
 - Lyhördheten, och att kunna hitta den ultimata slingan eller ackordsföljden till en låtidé. Som tillexempel när vi gjorde "Vintersaga" med Monika Törnell och hon sjöng melodin och Janne Schaffer lekte fram lite skumma passande licks. Viktig egenskap hos en gitarrist att fånga in det där lilla extra där och då. Som kuriosa har jag faktiskt skrivit kompriffet och det är den gitarrlinga som ligger med i verserna och mellanspelen. Inget revolutionerande på nåt sätt, men det passar bra. Påminner lite om "Flesh for Fantasy" med Billy Idol 

 Är det vanligt att trummisar är med skriver guitar-parts? 
 - Det händer, när jag spelade med John Norum så var jag med och skrev en del licks, till exempel några grejer på låten Night Buzz på plattan "Face The Truth". 



Annars är ju gitarrister lite speciella att ha och göra med, tänker jag, som bara vill göra sina egna grejer jämt? 
 - Ja så är det. Jag har ju väldigt stor erfarenhet av olika personligheter när det gäller känsliga och i många fall egotrippade gitarrmanglare. Jag tillhör nog dom trummisar som begriper bas och gitarr rätt bra och deras utövares olika egenheter. Jag jobbade ju med Pugh Rogerfeldt i nästan fem år och såg många gitarrister passera i revy. Lärorikt. 

Hempo Hildén

 Vilket är det värsta minnet du har av egotrippade gitarrister? 
 - Well ha ha. Det finns många minnen men ett tar nog priset. Jag var inte med själv just när det hände, jag stod vid sidan. Men det var när en känd klassisk svensk hårdrocksgitarrist drämde sin "Fender scalloped Strat"  i huvudet på en monitortekniker under ett soundcheck på Hovet i Stockholm med orden "You are fired". Jag har nog klarat mig rätt bra tror jag, ha ha.

Vilka gitarrister lyssnar helst på själv? 
- Oj det var en svår fråga, Jag har ju ett förflutet i Jazzrockgruppen Splash Från 70-talet och på den tiden var det ju mycket fusiongitarrer. Annars väljer jag nog Frank Zappa, John McLaughlin och Al di Miola. Men samtidigt såna som Hank Marvin (Shadows) eller Elvis olika gitarrsnubbar som Scotty Moore osv. På låten Little Sister kan man säga att riffspelet föddes på ett lekfullt sätt. Dessutom var det den första hiten med elbas faktiskt.  Sen hör du också dom feta trummorna och där trummisen fillar med golvpukan. Grymt.

Låter som Scotty var med och satte en licks-standard? 
 - ja absolut 

Jag är lite nyfiken på skivan Face The Truth med John Norum, det är ju en klassiker vad gäller mycket, inte bara gitarrspelet. Det var ett bra gäng det där? 
-  Ja helt klart. På "Face..." satte vi trummorna på bara 3 dagar i studion. 

 Låter som extremt kort tid, med tanke på resultatet? 
- Vi hade en skicklig ljudtekniker som heter Wyn Davis på Total Access Studios Redondo Beach i L.A. Peter Baltes (Accept) lirade bas och det märktes att han inte var van vid Norums och min hastighet när vi testade och ändrade grejer hela tiden för att hitta goa beats och combos. Men det gick bra.

Nån särskild upplevelse från själva inspelningen?
- Under en låt vi spelade in som heter "Counting on your love" och som vi gjorde vi på morgonen dag två sa Wyn till mig hörlurarna: Well Hempo, lets run trough the song so we can discuss details after that ok? Ok sa jag i virvelmicken. Tilläggas bör är att trumrummet på "Total Access" är en del av ett garage som ligger vägg i vägg, ombyggt för akustiken givetvis, och som har tre videokameror så han ser mig från tre håll men jag ser inte honom. Anyway, vi körde igenom låten och efteråt var det helt tyst i lurarna, lite onödigt länge tyckte jag, som ju är lite otålig av mig. Så jag ropade in i virvelmicken igen;

"Well and what now?" 
"That was pretty good Hempo, lets go on to the next song." 
"What? Did you record that?"
"Well ya know we always record here ha ha"  

First take alltså?
 - Yepp, det är den enda tagningen som finns på den låten och soundet var ju inställlt sen dagen innan så...det var bara att köra.

Titelspårets riff är ett av mina favoriter all time, särskilt drivet bakom som lyfter hela riffet. Hur kom det till? 
 - John och jag jammade mycket själva på den tiden och vi kom snabbt rätt djupt i vårt samarbete. Vi gjorde lite demos på stuffet innan i CBS lilla studio i Stockholm. Du vet John jobbade ju också med Dokken under denna period så det var ett jäkla pusslande och flygande hit och dit för att få ihop det.  

Ni lirar extremt tight ihop? 
 - Ja vi hittar varann bra.

Är det ovanligt? 
 - Nae, både och kanske. Vi umgicks ju rätt mycket privat vid den tiden, så det blev naturligt liksom. Jag fick tag i en piratinspelad DVD från Japanturnén vi gjorde -97 och där sitter det nästan ännu bättre, fast live då. 

Varför splittrades denna klassiska sättning? Det kändes som att det fanns mer i den bandkemin? 
 - Ja dels så hade Glenn rätt stora probs just då, med droger och sån skit. Sen hade John kvar ett år på Dokken-kontraktet osv, men vi var ett bra combo live, visst är det så. 

Det är väl inte för sent än väl, du och John menar jag? Det känns som det fanns mycket mer kvar i ert samarbete?
 - Ja absolut. Men jag inte pratat med John på ett tag nu, dom kör ju på med Europe, för övrigt Sveriges lätt bästa band rent musikaliskt. Jag snackade däremot med Levén när han fyllde 50 för ett tag sen. Levén, jag och Mic Michaeli kompade ju en hel del för Glenn Hughes under 93-94. Men man vet ju aldrig med "Jonta" (Norum) plötsligt så ringer han. 

 Är John impulsiv? 
 - Ja han kan vara impulsiv, men inte på nåt jobbigt sätt. 

Som avslutning, vad har du själv på gång numera? 
 - Well just nu så ligger jag lågt i några veckor till eftersom jag har opererat min rygg på specialistkliniken i Strängnäs. Jag har numera 4 titanskruvar inombords ha ha. Verkligen Heavy Metal och under säkerhetskontrollerna på flygplatserna tjuter det järnet kan jag säga. Men bortsett från det så jobbar jag bland annat med ett svenskt projekt som heter Paul Melén Band, gitarristen Niclas Höglind i det projektet är ett geni. Jag kan uppdatera dig lite sen när vi har hunnit spela in lite. 

 Annars då? 
 - Annars frilansar jag och har gjort lite av varje. Robert Wells, Nanne Grönwall, Baltinoore. Jag är ju inte med på senaste Baltimoore pga ryggen, men dom tre albumen innan var jag med på. Men i stort så ligger jag i hårdträning med en PT och sjukgymnast 

Tack för pratstunden. Har du nåt avslutande tips till alla nördiga gitarrister därute? 
- Ja försök att svänga lte och lira inte så jävla fort hela tiden ha ha. Less is more sometimes. 

Lite som Scotty Moore på Elvis tid? 
 - Precis