Burny Les Paul FLC-55 Joe Perry signature (MIJ)
Att köpa gitarr från Japan kan vara vanskligt, i synnerhet när det gäller Burny Les Pauls. Men genom att läsa på ordentligt, granska bilder och kolla upp olika forum på nätet kan man förbättra sina odds. Framförallt är det viktigt att kolla upp "säljaren" och försöka avgöra om personen eller "firman" verkar seriös, vilket inte är så lätt. Det fina med att köpa från Japan är att du trots tullavgifter kan hitta riktigt prisvärda objekt, många gånger kan du få en gitarr i "10 000 kr klassen" för runt 3000 kr.
Om det är värt risken? På det svarar jag "kanske", det finns gott om historier om riktiga skräckmisstag. Ett bra råd är att inte köpa uppenbara kopior på kända märken, de är oavsett vad som står beskrivet nämligen oftast tillverkade i Kina. Även om Kina idag, generellt sett, tillverkar gitarrer av högre kvalitet än för 10 år sen så är "kopia-marknaden" ett riktigt träsk. Visst kan du hitta bra objekt, men om du jämför med tex en Gibson original är det överhuvudtaget inte jämförbart. Att du blir besviken är snarare en garanti.
Den här gången gick det bra. Jag beställde en Burny Joe Perry signaturs "made in Japan (MIJ), dels för att jag läst mycket gott om den och dels för att den är sjukt snygg, plus att priset var riktigt bra.
I annonsen stod det att det var en 1990´s Burny FLC-55 Joe Perry med GOTOH VH-1 mickar. Att det står 1990´s är viktigt eftersom de flesta som säljer Burny-gitarrer påstår att de är från tidigt 80-tal, och det är ju helt omöjligt eftersom Gibsons Les Paul Studio Joe Perry lanserades först 1996. Det sa mig att säljaren i alla fall inte uppenbart försökt ljuga.
Dessa gitarrer tillverkades i Fujigen mellan 1996 och 2004. De senare hade annorlunda specs och enligt uppgift dramatiskt blandad kvalitet. Burny hade under denna period börjat tappa i kvalitet, något som de annars varit kända för. Hur som helst så är den som landat här av hög klass, skulle gissa att den är tidigt i serien, men det kan man förstås aldrig veta till hundra procent. Den kom omsorgsfullt inslagen i kartong och leveransen gick förvånande snabbt från klick till dörr.
Lite specs i orginalutförande (från nätet):
Neck........................Mahogany, 628mm-Scale, Set-Neck
Fingerboard:............Rosewood, 22F, 400R.
Body.........................Hard Maple 15mm + Mahogany 45mm
Pickup......................VP-200 × 2
Control.....................2Volume, 2Tone, 3Way Toggle-SW.
Bridge......................Tune O Machic & Stop Tailpiece
Colour......................See Through Black
Weight:.....................4,3 kg
Det är vanskligt med specs eftersom den inte finns med i någon katalog, i alla fall ingen som jag hittat. Men det finns inget som pekar på att spexen ovan inte skulle stämma, tvärt om.
Kroppen är av Maple och Mahogny och ger en bra sustain. Grundtonen känns också fyllig och varm. En del dings förekommer men är ifyllda på ett ok sett. Färgen är see through black och man kan skönja brunt under den svarta genomskinliga lacken.
Svarta klassiska Tophat Controls som båda rullar som smör, inte alls plastigt. Tonkontrollen ger också tydligt utslag. Trevägsswitchen kärvade lite och behövde smörjas med kontaktspray, men sen fungerade den friktionsfritt.
All mekanik är svart, och stallet är av Modern Tune-O-Matic style, vilket jag gillar eftersom det skapar fin kontakt med träet den sitter i.
Halsen är av Mahogny och greppbrädan av Rosewood. Den ser fin ut och banden är fina och inte alls nötta. Ihop med kroppen är riktigt välbalanserad och halsens profil gör den extremt lättspelad, även vid relativt låg stränghöjd utan strängrassel.
Halsen annorlunda än de två Burny Custom Les Paul som jag också skaffat mig nyligen (återkommer till dem senare). På det hela taget är den här lättare och känns lite mer följsam jämfört med en vanlig Les Paul, utan att tappa "tyngd".
I orginalspecen står det att det ska vara mickar av typen VP-200, som jag faktiskt inte vet något om alls. I en del forum kan man hitta uppgifter om att den från fabrik kom med mickarna VH-500N och VH-500B istället för VP-200. VH-500 vet jag har högre output än original VH-1 som Burny är mest kända för. Orginal VH-1 kom i mitten av 80-talet, var guldfärgade i botten och hade låg output.
Ett viktigt skäl till att jag köpte just den här var att det satt GOTOH VH-1 i både hals och stall. GOTOH VH-1 är egentligen VH-4 som av någon anledning brandats om. De har en hög output, och tonen är varm, bred och lite mer attack än i VH-1 original, som jag har i en av mina andra Burnys Custom från 89/90.
GOTOH VH-1 är alltså inte är original, eller så gavs de helt enkelt ut i olika versioner, men ag hittar inget om det på nätet. Därför tror jag att de är monterade i efterhand, men man kan aldrig vara säker när det gäller begagnade gitarrer och i synnerhet inte Burnys.
Plektrumskyddet och dragstångsskyddet på huvudet är i pärlemor, vilket är en kvalitetsfråga i mina ögon men också en rätt säker signal om "japanbygge". Dragstångsskyddets form är också det viktigt för att avgöra japanbygge, den mer bullformade "klockan" utan vinge är en indikation på att den kan vara "kopierad" i Kina eller tillverkad på 2000-talet. Är det dessutom fråga om vit plast, och inte pärlemor, är det en också signal om kinesiskt. På en del står det "Super Grade" på huvudet, dock ska man veta att det inte är en Super Grade det är frågan här utan en "Studio". Att notera i sammanhanget är att Fernandes/Burny var i förändring på 90-talet och att mycket skumt inträffade i omställningen. Stämskruvarna är svarta Gotoh original som har det där kvalitetsmotståndet och de håller också stämningen helt perfekt. Några ytdings finns på huvudet.
Spelbarheten är viktig naturligtvis och här pratar vi om en gitarr som i klassen 10 000 kr, helt klart. Den går inte att jämföra med en Epiphone eller någon annan mer lågbudgetprofilerad pryl. Den känns lite som ESP Eclipse om man ska lägga någon referenspunkt. Jämfört med en Gibson "Studio" håller den utmärkt i kvalitet. Det känns som att spela över bomull efter att jag justerat den efter min egen standard, ganska låg stränghöjd och endast en liten böj framåt, knappt märkbar. Halsen och greppbrädan är helt i symmetri och harmoni med varandra. Strängarna som satt på var skräp men med nya strängar sken den upp ännu mer.
Det enda jag saknar är kanske bindnings, men det har ju inget med spelbarheten att göra. Tyvärr inget case heller...
Betyg:
4,5 Zombies (5)
Om det är värt risken? På det svarar jag "kanske", det finns gott om historier om riktiga skräckmisstag. Ett bra råd är att inte köpa uppenbara kopior på kända märken, de är oavsett vad som står beskrivet nämligen oftast tillverkade i Kina. Även om Kina idag, generellt sett, tillverkar gitarrer av högre kvalitet än för 10 år sen så är "kopia-marknaden" ett riktigt träsk. Visst kan du hitta bra objekt, men om du jämför med tex en Gibson original är det överhuvudtaget inte jämförbart. Att du blir besviken är snarare en garanti.
I annonsen stod det att det var en 1990´s Burny FLC-55 Joe Perry med GOTOH VH-1 mickar. Att det står 1990´s är viktigt eftersom de flesta som säljer Burny-gitarrer påstår att de är från tidigt 80-tal, och det är ju helt omöjligt eftersom Gibsons Les Paul Studio Joe Perry lanserades först 1996. Det sa mig att säljaren i alla fall inte uppenbart försökt ljuga.
Dessa gitarrer tillverkades i Fujigen mellan 1996 och 2004. De senare hade annorlunda specs och enligt uppgift dramatiskt blandad kvalitet. Burny hade under denna period börjat tappa i kvalitet, något som de annars varit kända för. Hur som helst så är den som landat här av hög klass, skulle gissa att den är tidigt i serien, men det kan man förstås aldrig veta till hundra procent. Den kom omsorgsfullt inslagen i kartong och leveransen gick förvånande snabbt från klick till dörr.
Lite specs i orginalutförande (från nätet):
Neck........................Mahogany, 628mm-Scale, Set-Neck
Fingerboard:............Rosewood, 22F, 400R.
Body.........................Hard Maple 15mm + Mahogany 45mm
Pickup......................VP-200 × 2
Control.....................2Volume, 2Tone, 3Way Toggle-SW.
Bridge......................Tune O Machic & Stop Tailpiece
Colour......................See Through Black
Weight:.....................4,3 kg
Det är vanskligt med specs eftersom den inte finns med i någon katalog, i alla fall ingen som jag hittat. Men det finns inget som pekar på att spexen ovan inte skulle stämma, tvärt om.
Svarta klassiska Tophat Controls som båda rullar som smör, inte alls plastigt. Tonkontrollen ger också tydligt utslag. Trevägsswitchen kärvade lite och behövde smörjas med kontaktspray, men sen fungerade den friktionsfritt.
All mekanik är svart, och stallet är av Modern Tune-O-Matic style, vilket jag gillar eftersom det skapar fin kontakt med träet den sitter i.
Halsen är av Mahogny och greppbrädan av Rosewood. Den ser fin ut och banden är fina och inte alls nötta. Ihop med kroppen är riktigt välbalanserad och halsens profil gör den extremt lättspelad, även vid relativt låg stränghöjd utan strängrassel.Halsen annorlunda än de två Burny Custom Les Paul som jag också skaffat mig nyligen (återkommer till dem senare). På det hela taget är den här lättare och känns lite mer följsam jämfört med en vanlig Les Paul, utan att tappa "tyngd".
I orginalspecen står det att det ska vara mickar av typen VP-200, som jag faktiskt inte vet något om alls. I en del forum kan man hitta uppgifter om att den från fabrik kom med mickarna VH-500N och VH-500B istället för VP-200. VH-500 vet jag har högre output än original VH-1 som Burny är mest kända för. Orginal VH-1 kom i mitten av 80-talet, var guldfärgade i botten och hade låg output.Ett viktigt skäl till att jag köpte just den här var att det satt GOTOH VH-1 i både hals och stall. GOTOH VH-1 är egentligen VH-4 som av någon anledning brandats om. De har en hög output, och tonen är varm, bred och lite mer attack än i VH-1 original, som jag har i en av mina andra Burnys Custom från 89/90.
GOTOH VH-1 är alltså inte är original, eller så gavs de helt enkelt ut i olika versioner, men ag hittar inget om det på nätet. Därför tror jag att de är monterade i efterhand, men man kan aldrig vara säker när det gäller begagnade gitarrer och i synnerhet inte Burnys.
Spelbarheten är viktig naturligtvis och här pratar vi om en gitarr som i klassen 10 000 kr, helt klart. Den går inte att jämföra med en Epiphone eller någon annan mer lågbudgetprofilerad pryl. Den känns lite som ESP Eclipse om man ska lägga någon referenspunkt. Jämfört med en Gibson "Studio" håller den utmärkt i kvalitet. Det känns som att spela över bomull efter att jag justerat den efter min egen standard, ganska låg stränghöjd och endast en liten böj framåt, knappt märkbar. Halsen och greppbrädan är helt i symmetri och harmoni med varandra. Strängarna som satt på var skräp men med nya strängar sken den upp ännu mer.
Det enda jag saknar är kanske bindnings, men det har ju inget med spelbarheten att göra. Tyvärr inget case heller...
Betyg:
4,5 Zombies (5)
Kommentarer
Skicka en kommentar