Gibson Melody Maker Explorer - en bra riffgitarr

Igår landade en USA-tillverkad Gibson Melody Maker Explorer i min ägo. Jag bytte den mot en HPD Telecaster, alltså hopplockad av delar.  Det visade sig att det var en riktig riffgitarr som landat, med endast en Symour Duncan HB-103 pickup och volymratt. Thats it och inga krusiduller.

Det är inte någon exklusiv historia, det måste man vara ärlig med. Men helhetsintrycket när man går loss på den är ändå kvalitet om än i lightform. Det hela är lite dubbelt eftersom den känns väldigt välgjord, trots att den är strippad i de flesta avseenden och därmed tillgänglig för allas plånbok. Känns jäkligt kul med en billig och riktigt bra gitarr. Melody Maker som brand betraktat var från början en billig studentprodukt från 59/60-talet, men som nu återkommit i begränsad upplaga och i olika varianter.

Längst ut på halsen sitter inte det för Explorer annars så klassiska hockeyklubbshuvud utan "The Spear", vilket ger den en lite annorlunda touch. Gitarrern är också något mindre än vanliga Explorers, och därför bekväm för småttingar som jag.

Kroppen är av Maple men halsen är Mahogny och fasad i Melody Makers speciella form, vilket märks i spelbarhet. Den väldigt lätthanterad.
Greppbrädan, med 22 band, är tillverkad av Baked Maple. Ett träslag som ersatte Rosewood när Gibson fick problem med illegalt importerat trä som beslagtogs och tillgången ströps. Det inhemska Maple blev lösningen, och det var inte något dåligt val alls. Baked Maple anses göra gitarren rik på ton, skärpa och sustain. Den är också hyfsat lik Rosewoods mörka utseende och är en konsekvens av att den värmebandlas, därav beteckningen "baked". Baked Maple används av många andra märken, bl.a Fender och Suher,  och är inte något lågpristrä, även om det är billigare än Rosewood eller Ebenholts som anses mer exotiska. Indian Rosewood är dessutom utrotningshotad.

Seymour Duncan HB-103 är en keramisk high-output mick med grym attack. Rent ljud funkar ok men gainar du på ändrar den beteende och formligen kastar ut en pushig ton rakt in i kaklet. Upptäckte att jag stod och punk-riffade på automatik så fort jag kopplade in den i min träningsstäkare. Avrullning fungerar inte så bra alls, det av helt avrullat eller högsta som gäller. Inga kompromisser. Jag gillar det på nåt sätt. Charming! Jag har en Melody Maker "Joan Jett" också och det är samma känsla med den, dock är den lite mer påkostad överlag.

Stallet är även det lite klent kan jag tycka, en "wrap aoround the tailpiece" med sämre möjligheter att intonera med endast  två skruvar som flyttar hela stallet. Nu är mitt exemplar bra intonerad så jag borde inte gnälla. Det verkar i alla fall som det förmedlar bra kontakt med träet för det som genereras är en bra "ton".

Stämskruvarna är i vekaste laget men gitarren håller trots det stämningen bra och det är ändå huvudsaken. Jag antar att de ska kännas "vintage", men istället känns de lite barnsliga om jag ska vara ärlig. Jag skulle föredra bättre kvalitet här faktiskt, som Gibson egna Groovers till exempel. Det går ju som tur är att byta.

En trist grej är att Gibsonloggan sitter på dragstångsplattan, vilket gör att det känns billigt och inte alls "Gibson", men det är väl just det handlar om. Att göra en bra men billig gitarr, så kompromisser är så klart nödvändiga.

Betyget hade blivit högre med ett bättre stall och mer påkostade stämmisar, men det är trots det en spelmässigt mycket bra "riffgura" för high-gain entusiaster.

Dom går på Blocket för runt 3000 kr, vilket är rena kapet.

Betyg
3,5 Zombies (5)