fredag 28 augusti 2015

Vad skiljer i regel billigare gitarrer från dyrare

Vad som skiljer en "bra" elgitarr från en "sämre" kan man förstås diskutera ur många olika perspektiv. Det kan handla om ren byggkvalitet, men det kan också handla om hur man faktiskt upplever den när man spelar på den. Bra gitarrer lägger man ogärna ifrån sig, och inte så bra instrument tråkar ut en ganska fort. Om man precis börjat spela eller om man är erfaren proffsgitarrist spelar i sak ingen roll, en gitarr som känns bra är förmodligen också en bra gitarr. 

Med det sagt så kan man ändå fundera över vad som skiljer elgitarrer i olika prisklasser och vad man får med en dyrare gitarr som man inte får med en billig. Vad som är att betrakta som en "dyrare" gitarr eller vad som är "billigare" är givetvis individuellt, det har med det ekonomiska värdet att göra. En dyr gitarr behöver inte alltid betyda ett bra instrument för dig och en billigare behöver inte nödvändigtvis vara en sämre gitarr generellt sätt. Man måste låta upplevelsen av instrumentet gå före när man bildar sig en uppfattning om det.

Generellt sett kan man nog säga att de dyrare gitarrerna oftast är instrument med högre kvalitet, men vad gör att en gitarr har högre kvalitet? Med högre kvalitet menar vi ju vanligtvis att något är tillverkat av delar med bättre egenskaper och längre hållbarhet. Vi utelämnar den spekulativa delen av Vintagemarknaden här nu, det blir för komplicerat och är mer av samlarkultur och kapitalinvestering.

1. Ursprungsland
Man kan se att de flesta billiga instrument tillverkas i länder med billigare arbetskraft. Arbetskraftskostnaden är en avgörande konkurrensfaktor. Japan är det land som redan på 70-talet började utveckla kunskaper och färdigheter i gitarrtillverkning, och med sitt försprång leder de också kvalitetsligan i Asien. Korea, Indonesien och Kina är några exempel på länder som tillverkar billigare instrument idag, även om det också kommer fina dyrare custom shop instrument även får dessa länder, kanske med Kina som undantag. Kina är dock på gång, och är det land som många tillverkare nu intresserar sig för. Även Mexico brukar räknas till dessa låglöneländer. Amerikansk arbetskraft är dyrare, och kvalitetskontrollen är ofta högre och mer kostsam utanför Asien, med några undantag. I takt med att lönerna ökar i låglöneländer måste tillverkarna successivt börja se sig om efter nya tillverkningsländer. Jag tror att nästa region där man kommer tillverka elgitarrer är Afrika. DuncanAfrica tillverkar redan nu högkvalitativa akustiska gitarrer, kolla in filmen här:


Ett annat exempel är oljefatsgitarrerna ni säkert hört talas om från http://www.townshipguitars.com
Dessa tillverkas i Sydafrika, Kapstaden. Det finns många luthiers i Sydafrika så förutsättningar har de alla gånger. Men ännu dominerar Asien tillverkningen av billigare elgitarrer.

2. Träkvalitet
De billigare gitarrerna är i regel tillverkade av trä som som har sämre egenskaper när det kommer till resonans, alltså gitarrens klang som gör att "tonen" är omfångsrik inte dör för snabbt. Träkvalitet är det enskilt viktigaste att säkra upp om du ska göra en toppgitarr.

Det är i trävalet tillverkaren bestämmer sig för vilken prisklass gitarren kommer hamna i. De högresonanta träbitarna går helt enkelt till gitarrer man kan ta mer betalt för. Sen spelar typen av träslag också roll för ljudet, men det är mer en smaksak beroende på vad man tycker om.


3. Estetiska detaljer
Gitarrer med fina yttre trädetaljer som lönntoppar som "burst" eller "flametop" är givetvis också dyrare än de enfärgade med enkomponents färg, som är enklare att tillverka. Med de enfärgade tar man helt enkelt bort två faktorer, dyrbara trädetaljer och arbetet det tar få till det. Fina lönntoppar skapar också en individuell signatur för ditt instrument, eftersom ingen är den andra lik. Ofta är de också väldigt vackra, och det får man förstås också betala extra för. "Inlays" i greppbrädor är ett moment som också påverkar priset, om det är riktig pärlemor eller plast etc. Utseendet i sig gör faktiskt att folk köper flera gitarrer, för de är så fina. Lönntoppar och dess kvalitet påverkar också öjudet i gitarren, men ändå marginellt i sammanhanget.

4.Hårdvara
Kvaliteten i hårdvaran är en annan viktig detalj. Tveklöst är det så att mekaniken påverkar "tonen" i instrumentet. Högre kvalitet i både metallen som sådan men också i konstruktionen spelar roll för hur din gitarr låter. Paul Reed Smith visar detta tydligt en bit in i detta TEDx tal han gjorde för ett tag sedan.


5. Hantverksskicklighet
Själva hantverket är nästa parameter. Instrument som det lagts ned mycket arbetstimmar på, givet att de vet hur och vad man gör, är i regel bättre instrument eftersom gitarrens delar harmoniserar bättre med varandra utifrån ett resonansperspektiv och de känns också mer genuina. Man kan se på ett instrument om det är omsorgsfullt tillverkat genom att granska detaljer och hur de passar ihop sinsemellan. En sak som jag själv snabbt brukar reagera på är om banden sticker ut på sidan om halsen och känns kantigt och vasst. Ofta går det att rätta till av en yrkesman, men det kostar förstås därefter. På dyrare instrument är det ovanligt även om det kan hända om gitarrer som hänger länge och träet börjar röra sig.

6. Elektronik
Elektroniken spelar i hög grad roll för hur gitarren slutligen låter. Vissa billigare modeller har extremt dålig kvalitet i elektronik och man hör det ofta när man kopplar in gitarren. Det brummar och lanserar och i värsta fall så låter det fjuttigt. De lite finare gitarrerna har mer omsorgsfullt valda komponenter som syftar till att bidra till instrumentets totala ljudbild, men även att gitarren ska hålla över tid. Mickar är också något som påverkar priset, och framförallt ljudet, och det är samma sak där som med övrig elektronik. Har de till exempel handlindats med omsorg låter i regel de mycket bättre än masstillverkade billigare "stock pickups".

7. "Reliced"
En faktor som faktiskt också betyder att gitarren blir dyrare är "road worn", dvs att gitarren ser att ha turnerats i 40 år. Man kallar det för "reliced"och någon behöver ju  lägga tid på att göra den "gammal" och det kostar pengar. Vi konsumenter betalar också gärna mer för en reliced, eftersom de ofta ser rätt coola ut. Egentligen är det ju på ett sätt märkligt, men man ska komma ihåg att halsar kan kännas lite mer tillgängliga när de slitits. Helst ska de ju ha spelats ner av någon människa i 30 år, men vissa nytillverkade relics känns faktiskt väldigt autentiska.

8. Brand
En inte helt betydelselös faktor för dyrare gitarrer är märket. En stor del av priset ligger i märket, det är ingen tvekan om det. Också undermärken spelar roll. Custom Shop är till exempel ett undermärke många använder för att tydliggöra vissa instruments ursprung i syfte att kunna ta lite mer betalt.
Både Gibson, Fender, PRS och Music Man är märken som kostar lite mer även om de har billigare gitarrer också. Även andra märken försöker tränga sig in med högkvalitativa instrument. Det finns ganska många mindre gitarrbyggare som gör fantastiska instrument men som inte har kraft nog att leverera dem i stora volymer. Det är ofta riktigt fina instrument i små upplagor vilket i sig gör att de blir ännu mer kostsamma att tillverka. Pensa från New York, ett märke som Mark Knopfler var med att utveckla, de gör bara 30 instrument per år till ett styckepris från 50 000 kr och uppåt.
Fender och Gibson är tveklöst störst hos svenskar, som verkar vara lite mer traditionella i sin val än exempelvis amerikaner eller britter.

Så det är mycket som avgör priset på en gitarr, och det finns också fler faktorer än de jag tagit upp här. Även om priset är en mycket stark fingervisning om kvalitet så betyder inte det att ett billigt instrument är ett dåligt instrument. Men om det håller i 30 år är en annan sak, eller om den efter ett par år börjar visa åldersvaghet och gå sönder. Kvalitetsinstrument håller betydligt bättre och det är ett starkt argument för att tänka igenom sitt köp. Gitarrer tycks idag vara mer av konsumtionsprodukter än långsiktiga investeringar, och de kommer väl sig antagligen av att fler spelar gitarr idag än på 50-talet, och att det i sig driver fram en massmarknad. Baksidan på detta kan förstås bli att många nöjer sig med massproducerade gitarrer och väljer bort de riktiga kvalitetsgitarrerna. Kortsiktigt är det inga problem, men kanske långsiktigt för en del tillverkare och för professionen gitarrbyggare, Luthiers eller Master Builders som de ibland kallas. Ännu så länge är många beredda att betala priset av vad det kostar med riktigt fina byggen.

Jag har själv några lite billigare gitarrer och några dyrare som alla perfekt möter sina syften, det gäller bara att lägga förväntningarna rätt. Det är naturligtvis omöjligt att jämföra en 3000 kronors gitarr med en som är 10 ggr eller ännu dyrare, men båda har sin plats. Billigare instrument behöver man inte vara så rädd om som man kanske ska vara med en dyrgrip, å andra sidan kan en dyrgrip vara funktionsmässigt värdefull för den som turnerar och spelar mycket eftersom de håller bättre över tid.

Så vad skiljer då sammanfattningsvis ett dyrare instrument från ett billigare? Det självklara svaret är att det ytterst beror på dig, vem du är, vad du ska ha instrumentet till, vad du föredrar och hur mycket du är villig att betala. Ett väldigt billigt instrument kan mycket väl vara mer värdefullt än den peng den betingar. Glädjen att spela på ett schysst instrument är obetalbar.

Häromdagen provade jag en gammal Silvertone från 1955, som trots att den såg lite konstig ut så kändes så bra att den fick följa med hem från butiken. En omedelbar förälskelse kan man kalla det, och kärleken till gitarrer är ju som ni vet en väldigt komplicerad, månghövdad och långsiktigt kostsam historia.

Det som känns rätt är oftast rätt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar