Gitarrzombien

Gibson Custom Shop, mytomspunnet och med välförtjänt rykte,  är företagets kvalitetskärna i en hårt konkurrentutsatt bransch. Det ökade utbudet på mellanklass och lågprisgitarrer är frestelsen stor att tumma på kvalitet för att sänka kostnader. Gibson Custom Shop, med egen affärsområde,  handlar om en viktig motvikt som alla varumärken i branschen så väl behöver. Men alla klarar sig inte lika väl, Gibson och Fender har defakto en stark fördel i sitt arv.  Custom Shop startade som idé 1986 efter flytten från Kalamazoo till Nashville. Från början handlade det enbart om specialbeställningar från återförsäljare som hade någon kund med särskilda önskemål. Men man hade tillverkat artist-signaturer redan tidigare i företagets historia, så det var egentligen en naturlig förlängning av något som successivt utvecklades. Det vi kallar Custom Shop idag formaliserades 1991 och 1993 fick man sin första chef med eget resultatansvar. I början 90-talet kom idén upp om att börja...

Gitarrzombien kommer att besöka New York i juli. Tanken är självklart att kolla in  gitarrbutiker, intervjua gitarrister och andra personligheter för att rapportera till er här på bloggen.  Förra sommaren var det Barcelonas gitarraffärer som fick besök, ja de få skruttiga som fanns i alla fall, men nu är det alltså New York. Jag kommer självklart att besöka den omdiskuterade och konkurshotade kedjan Guitar Center som förvånande nog öppnat en ny butik mitt på Times Square, där även Rudy´s Music ligger. Inte långt därifrån, på 55th street, ligger Guitar Cities New York och lite längre söderut har vi 30th Street Guitars . Ytterligare en bit längre ned ligger Chelsea Guitars , som tidigare låg i samma byggnad som Chelsea Hotel. Så det finns mycket att besöka. Jag har också fått möjligheten att träffa Frank Levi , han som moddade #34, #36 och #39 i L.A på 80-talet. Om någon har tips på sånt som kan intressera så kommentera gärna. //Stay Zombied

Innan jag testar PRS Mark Tremonti tycker jag det finns anledning att börja med Tremonti själv. Jag hade möjlighet att träffa honom vid ett sverigebesök i april, och jag träffar en på många sätt intressant, mycket avspänd och oväntat oglammig världsartist. Mark Tremonti räknas av många som en av vår tids stora gitarrister när det gäller tyngre musik. Han är kanske inte så känd utanför sin genre, men många gitarrintresserade vet säkert vem han är och att han har en egen signaturgitarr sen 15 år tillbaka.  Mark Tremonti kommer ursprungligen från Detroit i Michigan och hans tidiga influenser är sent 70-tal och modern metal. Han tog tidigt gitarrlektioner och som många andra föll det inte särskilt väl ut eftersom gitarrlärare har en benägenhet att tvinga sina elever spela musik de inte känner någon koppling till. Hans första gitarr var en Les Paul-kopia som han somköpte av en kompis när han var 11 år för 10 dollar. Det var en svart Tara, kanske mer kända för sina akustis...

Många som spelade rockmusik i början och i mitten av 1980-talet använde moderna förstärkare med ganska mycket distortion. Hade inte förstärkaren tillräckligt med gain så la man till en pedal. De festa pratade om JCM800 minns jag, men många använde också JMP, med "Master Volume", som kom andra hälften av 70-talet. Häromdagen bytte jag till mig en JCM800 2203 med en riktigt bra "crunch", och som dessutom vansinnigt volymstark.  Marshall JMP  och uppföljaren JCM800 hade båda "Master Volume" och var ett direkt svar på att marknaden behövde något annat än vad som levererades. Man upptäckte nämligen att många förstärkartekniker moddade gamla Plexi för att dels få mer gain men också för att kunna sänka ljudet utan att förlora alltför mycket distortion och karaktär. Med en "Master Volume" kunde man nu göra detta utan modd. Förstärkarna kom i en tid då det aldrig kunde bli "för mycket" distortion, man ville liksom alltid ha mer. Efterfrågan...

För ett tag sen köpte jag en begagnad Gibson Les Paul "1960" på Deluxe i Stockholm. Jag har alltid gillat Gibson Les Paul, många av mina hjältar är ju mer eller mindre helt förknippade med dem. Jag gillar att de är förhållandevis tunga och rejäla pjäser, och att de ofta har en stor ton, även om ton och tyngd inte har tydlig koppling. Tonen kommer istället från kvaliteten på träet, generellt sett inte hur mycket.  Det är lätt att luras av diskussionen på nätet att en tung gitarr är synonymt med stor klang eller sustain. Jag tycker däremot att tyngden gör att de känns rejäla på nåt nått sätt, men det är förstås en smaksak helt och hållet och inte särskilt bra för ryggen har jag märkt. Men det skiter jag i. Gibson Les Paul Traditional "1960" är en reissue som utgår från den klassiska Gibson Standard från 1960-talet, i alla fall om man utgår från halsens tjocklek. I slutet av 50-talet förändrade Les Paul halsarna  och de blev betydligt tunnare. Man kan sammanfatt...

1999 började PRS tillverka gitarrer med s.k "singlecut", en form vi lärt oss älska och mest förknippar med Gibson ända sedan 1952. En mycket omtyckt konstruktion och många identifierar sig själva som "singlecut-gitarrister". Ett av skälen är att skallängden passar dem bättre eller att man gillar de humbuckers som oftast sitter i. Många tycker också att formen av en Les Paul i sig ser ruskigt mycket coolare ut än andra, lite tuffare och med lite mer attityd. Andra delar inte alls en uppfattningen utan föredrar Fenders mer följsamma former. Normen för form på gitarrer har i princip alltid utgått från Fender eller Gibson, de är på något sätt ultimata i sina utseenden. De satte tidigt en industristandard och de flesta av våra ursprungliga gitarrhjältar har antingen spelat på en Gibson Les Paul eller en Fender Stratocaster. Valet av gitarr är mer psykologiskt kopplat än vi kanske vill tro. Därför är det inte konstigt att de båda företagen försvarat sin rätt att til...

Vox Pathfinder 15 (v9158) är en liten "solid state practice amp" som lanserades 1999. Kort därefter lanserades Pathfinder 15R (v9168) som nu också innehöll ett reverb. Pathfinder 15 var ute ur katalogen och produktion 2004. Pathfinder 15R var däremot i produktion över tio år och slutade tillverkas 2013. Kvar i tillverkning finns nu bara Pathfinder 10.  Företaget Vox var  vid den här tiden  inne i en moderniseringsperiod som utmynnade i bland annat Valvetronix och ToneLab, produkter som siktade på framtiden. Det var helt klart en tid av sökande för Vox. Jag har genom åren lagt märke till att flera musikaffärer haft Pathfinder som teststärkare när man låtit kunder prova gitarrer, och det är inte så konstigt alls faktiskt. De var både billiga, enkla att flytta och mycket välljudande små paket. De är inte heller så lätta att hitta på andrahandsmarknaden även om de då och då dyker upp, de flesta behåller dem eftersom man inte får så mycket för dem, plus att de låter v...

PRS flaggskepp PRS Custom 24 i en variant för för hårdrockare, är det möjligt? I min research om PRS uppkom tidigt frågan om varför PRS inte haft någon renodlad hårdrocksgitarr i sitt utbud. När jag tittade efter lite mer noggrant så insåg jag att frågan var fel ställd. Jag hittade en tidig modell som lanserades med namnet "Metal", och den tillverkades 1985-1987.  Det var en heavy metalversion av PRS Custom, fast med 25,5" skallängd och med PRS standard Bass mickar i halsen och Treble i stallet. Den fanns dessutom med bland de 20 gitarrer som lanserades på NAMM 1985 och var riktad till målgruppen 80-talshårdrockare. Det blev ingen succé och modellen gick i graven efter 1987. Målgruppen såg Jackson, Kramer, senare ESP och naturligtvis Fender och Gibson m.fl som mer lämpade och framförallt var de märkena betydligt starkare på marknaden. Möjligen spelade även priset en viss roll eftersom den här målgruppen inte var så köpstark i början av 80-talet. Dessutom hade pudelro...