torsdag 4 december 2014

Ringo Franco -"Vi för ett artistiskt krig"

"Vi för ett artistiskt krig"
Conny Bloom

För en tid sedan var jag och såg Ringo Franco, en på ett sätt oväntad konstellation med Pappa Dee (sång) och Conny Bloom (gitarr), Surjo Benigh (bas) och Hubbe8Ball (trummor). Men föreställningar förutsäger sällan verkligheten som bekant och är man öppen för experimenterande gränsöverskridande gitarrock som dessutom svänger ordentligt så är det här rena julafton skulle jag vilja säga. Som det här gänget svänger och levererar....


Jag träffar de båda några veckor efteråt för att få lite mer förklarat runt bandet som sådant och hur det kom sig att de började bygga band ihop.

Ska man se Ringo Franco som ett band, eller som ett projekt?
Conny: Band tycker jag.
Dee: Ja helt klart ett band.

Är folk förvånade över att ni börjat spela ihop?
Dee: Ja fast det sitter nog mer i folks hjärnor. Jag själv har kanske mest gjort andra grejer som reggae och soul och sånt men jag är ju faktiskt uppvuxen med nåt annat också.
Conny: Och vice versa, det går liksom åt båda hållen. Och dessutom är det där genrefokuset inte är så intressant längre, jag lyssnar på balkanmusik, reggae och allt möjligt. Bra grejer är bra.

Så hur möts reggae och riffrock?
Dee: Rythm n blues och swingblues på 50-talet USA kommer det till Jamaica och utvecklades till det som blev "ska" och sen till reagge, så det är helt klart så¨att de båda kommer från samma rötter. Det är jättetydligt för mig idag, förr såg jag det inte så alls. Då ville jag, som alla ungdomar, tillhöra en "stil" och det etablerade rocksverige hade liksom en issue med reggae. Det var liksom så det var då. Idag har jag reviderat det mesta faktiskt och kan se mer vidgat på det.
Conny: Ja jag känner igen det där också. När vi startade Electric Boys sjöng de flesta på svenska i Sverige faktiskt. Det fanns artister som Orup och Ubangi och så vidare och vi trodde ju inte nånstans att vi skulle funka. Men sen visade det sig att vi kom i helt rätt tidpunkt när rocken behövdes igen. Vi kände oss mer amerikanske än svenska och att vi måste dra dit fort som fan.
Dee: Jag minns det där när ni kom, det var sväng och det var groove och inte alls som det gamla trötta rocksverige stod för.

Det låter som ni båda kommer ur ett underdog-perspektiv?
Conny: Ja jag tror det. jag minns när min första soloplatta kom och inte hade bandet med mig. Jag kände mig så himla ensam i det. Jag tog med Dregen på inspelningen för jag kände att jag måste göra i alla fall nåt med nån som är "rock" som jag liksom. Jag vet inte, Sverige är ett jävla popland....

Hur gick det till att ni började jamma?
Dee: Det började som en embryo genom att jag gjorde några låtar med en kille jag känner. Vi bodde tillsammans i Los Angeles och gjorde låtar som var lite ruffiga och aggressiva och så. Sen flyttade jag hem från Los Angeles och vår trummis, Hubbe8Ball, spelade upp grejer för Conny och så sågs vi faktiskt här första gången och gick sen direkt hem och började skriva låtar.
Conny: Och sen ringde jag Surjo Benigh och berättade att vi hade ett band på gång och han hängde på helt enkelt.

Så kemin bara infann sig?
Dee: Energin finns där naturligt och det hela känns väldigt enkelt. Däremot är det svårare att förklara för andra hur vår musik låter. Det liknar inget annat, men samtidigt så självklart för alla när de hör låtarna. Hårda gitarrriff är som reagge-basgångar och det kan jag toasta på så egentligen är det hela perfekt för mig. Refrängerna är i princip rena rockreffränger.
Conny: Ja eller popmelodier nästan, kan man säga. Det "enkla" som går snabbt är oftast det som blir bra.
Dee: Hårda riff och catchiga refränger...

Vad betyder den här cross-over grejen för ert samarbete?
Conny: Vi skriver låtar så jävla fort tillsammans, det är en grej. Lika konstigt som folk tycker att vi lirar ihop i samma band lika enkelt är det att skriva låtar ihop. Det är mer självklart när vi gör det än i nåt annat band jag varit med i. Vi spelade in EPn på 5 dagar, och på 5 dagar får man knappt ned en låt med Electric Boys.
Dee: Samtidigt har vi låtit det här växa fram och försöka ge det den tid det behöver, vi har ingen brådska.

Ingen av er har väl egentligen några problem med att skriva låtar?
Conny: Jo jag har det tycker jag, men det är väl mest att jag hela tiden försöker förvåna sig själv och är ganska självkritisk.
Dee: Mitt problem är väl mest att jag egentligen är lat, men när jag väl sätter mig brukar det komma ganska snabbt.

Ni kommer båda från "sväng"...
Dee: Vi älskar ju groovig musik, "Sly and The Family Stone" och "The Wailers" och när det gäller hårdrock Aerosmith och Led Zeppelin.
Conny: Det är ju lite självklart kanske att det ska svänga men man hör trots allt rätt mycket nuförtiden som inte svänger.

Hur många gig har ni gjort nu?
Dee: 6-7 stycken, och efter nyår är det tänkt att bli liter mer kontinuitet i det hela, bland annat Spanien-turné. Det blir roligare och roligare för varje gång vi kör.


Har något skivbolag visat intresse?
Conny: Absolut, men vi har som sagt ingen brådska. Vi har dessutom precis börjat och har bara släppt två låtar och två videos. Vi ska mixa EPn nu som släpps snart så vi har mycket på gång.
Dee: Vi har tio låtar inspelade och 7-8 till så vi har gott om material känns det som.
Conny: Hör nåt bolag, som har nåt vettigt att komma med, av sig så är vi så klart öppna för att snacka...
Dee: Samtidigt är det nya tider och vi är väl lite skeptiska till hela skivbolagsgrejen. Det är en experimentell period nu då allt håller på att formas om till något annat, vi får se vilka vägar vi kommer ta.

När kommer EPn ut?
Conny: Den ska mixas klart i November.

Jobbar ni med någon speciell teknik för att bygga soundet?
Dee: Mixerkillen Jonathan Sandberg, som är lite av vår femte bandmedlem, har en reggae-dub grej som vi använder lite här och var.

Hur har du tänkt utifrån gitarrsoundet i Ringo Franco jämfört med Electric Boys?
Conny: De första låtarna är ganska rakt på gitarrmässigt, klassisk rock n rollgitarr liksom.

Det är mindre gain än i Electric Boys, är det medvetet?
Att det är mer dist i Electric Boys beror mest på att vi har en Les Paul där också. Annars gillar ju jag när det är mer classic. På EPn som kommer är det nog lite fetare skulle jag säga, för jag kör lite andra grejer där.

Vad är det?
Dee: Ett sätt att använda echo för bas och trummor och ibland sång.
Conny: Vi hade det på gigget sist också.
Dee: Det är egentligen en flummig 70-talspryl där man med hemgjorda echoutrustningar kunde skapa som en flummig echo-symfoni i remixer av låtar.




Jag måste avsluta med att fråga om bandnamnet?
Dee: Det låter bra ihop, "Ringo" och "Franco". Kanske att vi ska vara försiktiga i Spanien men just Franco? Att vi har en Kalaschnikov i logon har inget med krig att göra.
Conny: Vi ser oss som musikaliska gerillasoldater som för ett "artistiskt krig".

Tack för att ni tog er tid att träffa Gitarrzombien
Conny:Tack själv...
Dee: Kul...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar