måndag 21 april 2014

Marshall JCM800 "2205" och PPIMV

Det finns naturligtvis väldigt många bra Marshalls, alla lämpade för olika typer av musikstilar och framförallt individuell smak. Därför är rubriken på ett sätt felaktig, men jag kommer snart till vad jag menar med "Holy Grail". I jakten på tonen kan man inte komma ifrån det faktum att den aldrig tar slut eller går över, som jag tidigare nämnt nån gång tror jag. Det finns alltid någonting att undersöka, testa eller gräva ned sig i. En sån här sak är den ständigt återkommande diskussionen om vilken av Marshalls utgåvor av JCM800 som är den bästa. 

Det är en svår fråga att besvara tycker jag, om det överhuvudtaget går. Det enkla svaret, men inte alltid det man vill ha, är att det är bäst att "pröva sig fram". Jag köpte en JCM900 på 90-talet i tron om att de av naturliga skäl skulle vara en ännu bättre JCM800, som jag bara hört några avlägsna kompisar använda. Några av dem hade riktigt väljudande JCM800. 

Besvikelsen blev stor när jag upptäckte att min 900 lät värre än "skräp". Dålig botten, skränig spretig dist och allmänt oskön på alla möjliga sätt. Jag minns att jag sålde den direkt. Jag läste också mängder av inlägg på nätet under slutet av 90-talet som signalerade att inom familjen JCM800 så finns det olika uppfattningar, en del hyllar och en del andra dissar helt. Sen dess har JCM spökat i mitt medvetande både en och två gånger, tills jag köpte en moddad JCM2000 (Folkesson), som låter fantastiskt. Men någon JCM800 har det aldrig blivit, förmodligen satte sig ett hjärnspöke i huvudet och jag har kallat dem överskattade "pudelrockförstärekare"....

Men så häromsistens bestämde jag mig för att söka rätt på åtminstone en del svar kring JCM800 och dess delade meningar. Jag tänkte att det måste ju finnas logiska förklaringar till att en del älskar dem. 

Bakgrunden
Föregångaren var JMP, efterträdaren till Plexi, som bytte utseende men som i princip var samma förstärkare. Högljudda monster som skapade distortion med både preamp och slutsteg, det gjorde att du var tvungen att gasa den på högsta för att få ut det du ville. Det är i princip dessa du hör  på de flesta hårdrocksplattor från tidigt 70-tal. De var handvirade och lödda i varje enskild del men -73 byttes tekniken mot kretskort (PCB). Diskussioner pågår fortfarande om hur det påverkade tonen och vilka som är bäst. Svaret är väl att det finns bra och mindre bra versioner av båda kan man säga. 

1976 kom JMP med ny version med mastervolume, vilket gjorde att man kunde ha hög gain på lägre volym, rent tekniskt överstyrdes förförstärkrens rör och slutsteget reglerades med mastervolymen. De kom i två versioner.
2203 som var en 100W  1 kanal
2204 som var en 50W 1 kanal

Det var dessa JMPs som sedan utgjorde grunden för JCM800 som kom 1981, några med och några utan mastervolume. 

I princip identiska förstärkare som JMP men med lite annorlunda front, valvet togs bort och panelen gick istället från kant till kant. Till att börja med var till och med modellnumren samma, dvs 2203 och 2204. Både JMP och JCM800 såldes parallellt en tid. Det som skilde JCM800 (81-83) från JMP var att man utvecklade gainen till att vara lite mer aggressiv, förmodligen pga av efterfrågan från kunderna som intresserade sig mer och mer för hårdare rock.

Runt 1985 gjorde man vissa justeringar för att sänka kostnader. Den stora skillnaden var att potentiometrar och inputjacks monterades direkt på kretskortet istället för att de kopplades med kablar, vilket förenklade produktionen en hel del. I 2203 justerades powersuplydelen och filtreringen en smula, också det av kostnadsskäl, men inte på 2204 som behöll den gamla fram till 1986. Här har vi en del av förklaringen till olika uppfattningar skulle jag gissa. Inputjacks ändrades också från "vertikal" till "horizontal", så de är lätta att känna igen.

Så, 1982 nånstans, kom två utvecklade varianter, med två switchbara kanaler

2210 som var en 100W med 2 kanaler
2205 som var en 50W med 2 kanaler

De två kanalerna, en ren och distortion, växlades med en footswitch och hade varsin separat EQ. Dessutom la man till en effektloop och reverb, som var Marshalls första. Det som gjorde dessa väldigt poppis, förutom 2 kanaler, var att gainen ökades ytterligare lite till. Tyvärr läckte den rena kanalen på de första varianterna och distkanalen saknade enligt vissa användare en del botten och punsch, men till dess fördel talade att tonen fortfarande var betydligt mer gainig på det stora hela. Det passade framförallt den nya form av heavy metal som växt fram under början 80-talet. I princip alla körde på JCM800, och inte sällan så moddades de om av flinka entreprenörer.

Sen hände någonting med modellen 2205 från 1987 fram till 1990 då de slutade tillverkas och ersattes av JCM900. De återfick mer botten och punsch och räknas idag som de allra bästa i serien JCM800, särskilt de från 1989. Vad som skedde har jag svårt att reda ut, men gitarrister som Michael Schenker och John Norum har förälskat sig i dem. Schenker har använt den sen de kom ut och vägrar köra på nåt annat. Norum köpte 1997, enligt FUZZ Magazine, två stycken av Schenker från -89 med KT88 rör istället för original EL34.

Det var en sådan jag hämtade i Eskilstuna idag, en Marshall JCM800 1989 med KT88.

JCM800 2205 1989
Det här är alltså en 50 watts förstärkare med mastervolume och 2 kanaler, en ren och en distad. EQn består av Bass, Mid och Treble. Förutom det finns också Presence såklart.

Det sitter även ett reverb i den som regleras från fronten via en egen ratt.

Bakom hittar vi effektloopen med in och ut och två uttag för högtalare, 4 och 8ohm.

Detta ex är moddad på flera sätt, dels en PPIMV, som är förkortning av Post-Phase-Inverter-Master-Volume. Den gör att du kan köra full ös på allt men sänka utbjudet. I praktiken gör detta att du kan dra nytta av förstärkarens bästa fördelar av att köras "hot" men inte behöva stå ut med 100% av volymen, 50 watt producerar trots allt en hel del volym. Bakom sitter en extra ratt som du kan dra ned om du behöver och sen blåsa 100% på både mastern och volymen. Det fungerar funktionsmässigt som en HotPlate. Om du kör PPIMV på högsta läge är alltihop "over ruled" och den förlorar sin funktion, stärkaren uppträder då som orginal. Några andra moddar finns också, som sänker bruset till exempel, som gör den mycket tyst. JCM800 har rent generellt sett mycket brus och brum annars.

Det viktiga här att veta är att JCM800 jobbar som allra bäst med "rätt" högtalare, vilket i och för sig gäller alla förstärkare. En bra grej är därför att börja med de högtalare de är optimerade för, sen kan man laborera med andra. Risken är annars att du testar en bra förstärkare med fel element och därför inte ger förstärkaren den chans den behöver för att övertyga dig. I detta fall körde jag en Marshall JCM900 4x12, efter att först ha testat med en Mesa Boogie 4x12 med V30. Skillnaden var som natt och dag, märkligt nog. Jag skulle annars välja V30 varje dag i veckan. Marshallådan innehåller G12T-75 element, samma som andra batchen av JCM800, den första kom med G1265 som folk inte alls gillade.

Hur som helst så ger kombinationen G12T-75 en valbalanserad high gain som påminner om det man hört mycket av på 80-talet, vilket inte alls är särskilt konstigt. Var och varannan gitarrist körde ju på en. Du kan diala in Randy Rhoads, tidiga Zakk Wylde, Michael Schenker, Ratt, Whitesnake på ett kick helt utan effekter.
Genom att utnyttja PPIMVn och gasa mastern och volymen fullt ut , tills det tar stopp, så är det en fröjd att höra hur botten och finfin gain kliver rakt in i rummet framför dig precis som de ska. Detta utan att PPIMV nivån är på riktigt låg utvolym.

Det rena ljudet då? Nja detta är inte Marshalls bästa förstärkare för rent ljud, men det är ju inte heller dess syfte. Här gäller high-gain från morgon till kväll. Vist kan du ratta fram ett ok rent ljud men det är inte här styrkan sitter, vill man basera sitt sound på rent ljud så väljer man med fördel en annan förstärkare. Det är ur det perspektivet det här ska läsas.

Om du istället utnyttjar PPIMVn med den "rena kanalen" och ställer den lite lägre samtidigt som du låter mastervolume gå cranked up och rena kanalens volym på typ hälften så dyker ljudet av en klassisk JTM45 upp. Det är faktiskt riktigt ordentligt coolt att kunna växla mellan screaming high-gain och plötsligt byta kanal till en JTM45 och få late 60s bluescrunch som Eric Clapton eller Pete Townsends väderkvarnsrock. Extatiskt i sig själv.


Denna JCM800 (2205 -89) levererar ett fantastiskt bra grundljud med ordentlig gain, botten och punch. Lägger du till effekter och kombinerar med G12T-75 element så har du en ikonisk förstärkare. Det är inte undra på att John Norum gillar den, den saken är klar.

Man kan gott kalla "2205" en "Hardrocking Holy Grail", för det är precis vad det är.

Betyg:
5 Zombies (5)





8 kommentarer:

  1. Liten rättning: Norum köpte endast en topp av Schenker, en 87:a. Han kom sedan att skaffa ytterligare två stycken 2205 toppar, en 83:a samt en 88:a. Den senare äger numera jag. Det är korrekt att Norum använt KT88 rör, men den topp jag köpte har EL34 och som jag förstått det verkar Norum ha gått tillbaks till dessa på åtminstone vissa av sina toppar.

    SvaraRadera
  2. Bra där, mycket svårt att bringa ordning i allt kring de där JCM800 frågorna. Skulle vara intressant att intervjua Norum själv också givetvis. Framförallt varför han själv i olika intervjuer påstår att det var en 89a tex. Kan ju vara missförstånd i olika intervjuer. Hur som helst bra att du förtydligade :) Tack!

    SvaraRadera
  3. Jo det kan ju ofta vara lite rörigt, något som verka gälla för de flesta gitarrister och deras riggar. Ofta har många inte exakt koll på vad de har utan refererar till dem utefter något de plockat upp t.ex Stevie Ray och hans 59' strata (som ju grundade sig i att de på baksidan av mickarna stod 1959).

    Hade en liten norumperiod ett tag förra hösten strax innan jag köpte toppen av honom och då läste jag allt jag kunde hitta om hans nuvarande utrustning (jag frågade även hans guitar tech lite om hans nuvarande stärkare). I de flesta intervjuerna så har han refererat till Schenkerstärkaren som en 87:a. Det var den första 2205 han skaffade. Sen runt 03-04 så skaffade han "min" topp som då blev maintopp på start from the dark och även på hans egen soloplatta (kan läsas i fuzz magazine från 04). Därefter har den varit med på de flesta gigs. först kördes båda live samtidigt, sen kom han att köra med en 2205 och en jubilee, sen körde han båda 2205 och jubileen och nu slutligen så kör han en 2205, en 2210 och jubileen

    SvaraRadera
  4. Trevlig läsning speciellt som jag just investerat i en 2205 -89 (jag missade ju din) till stor del beroende på att jag hörde hur Mike Svensson lät! :-)

    SvaraRadera
  5. JCM 800 kom 1983 med en väldigt annorlunda krets som 84-85 gjordes om till den krets som den i princip hade till 90 när den slutade att tillverkas. Den hade i början problem med att det läckte mellan kanalerna. Men det åtgärdades i mitten på 80 talet. Så det är ingen större skillnad på en från 84-85 till 90. En PPIMV är inte alls speciellt lik en Hot Plate. En Hot Plate eller attenuator kopplas mellan förstärkaren och högtalaren och låter hela förstärkaren inklusive slutstegs trafon maxas. En PPIMV sitter efter fasvändar röret och låter inte slutrör och slutstegs trafo maxas. När slutstegs trafo pressas tappar den topp och botten frekvenser och ljudet fetas till och blir mindre fizzigt.

    SvaraRadera
  6. Dettta inlägg gäller alltså modell 2205/2210 även kallad Spilit Channel Marshall. Själva JCM 800 serien kom 1981.

    SvaraRadera