Custom Audio Electronics Boost/Overdrive och Bob Bradshaw

Om man samtalar om effekter av olika slag så kommer man till slut alltid osökt in på något som är direkt eller indirekt kopplat till Bob Bradshaw, Custom Audio Electronics. En tillverkare som kopplas samman med hög kvalitet och lösningar där "endast det enkla är möjligt". Även om Bradshaws lösningar många gånger sett komplicerade ut genom åren så är det faktiskt den filosofin som måste regera, eftersom när vi pratar signalkedjor så har varje komponent och moment i någon mening en påverkan på ljudet. 

Custom Audio Electronics har tillsammans med MXR gjort en serie pedaler som är mycket intressanta, men först lite om Bradshaw själv.

Bob Bradshaw byggde upp sin verksamhet i LA under 80-talet och blev känd som pedalbord- och rackbyggare (rig builder). Han tog sig in i musikbranschen genom tekniken och likt Leo Fender är han i första hand en genial ingenjör och inte alls en gitarrist i grunden. Faktum är att när båda startade sina karriärer kunde ingen av dem i stort sätt ta ett ackord på en gitarr.

Bradshaw levererade effektsystem för storheter som Van Halen, Duran Duran, Steely Dan, Madonna band, Gloria Estefan, Dokken, Aerosmith, Motley Crue, Def leppard, Steve Vai och i stort sett alla andra i branschen vid den tiden. Ingen har byggt så många effektlösningar, loop-switchar, åt artister som Bob Bradshaw. Han är en legend och många gånger förebild i sin egen bransch. Sveriges bästa pedalbordsbyggare referat ofta till Bradshaw som pionjär och än idag en av världens skickligaste och jobbar bl.a med Dweezil Zappa.

Bobs switchsystem förenklade för gitarrister som han ofta såg fick steppa omkring på sina pedalbord och kröka rygg för att ändra inställningar under gig. Med switchsystemet kunde man via en styrenhet på scenen "byta pedaler" och "pedalkombinationer" som fanns stationerade i ett racksystem bakom scenen. Även idag använder många dessa typer av racksystem, även det numer finns digitala inslag i dem. Då när allt var under upprullning var allt analogt.

Fredrik Åkesson i Opeth använder bland annat ett system som byggts här i Sverige, ett bygge med traditioner ända tillbaka till Bradshaw på 80-talet. Ett syfte med dessa system är dels förstås att förenkla för gitarristen men också att bygga något som håller signal och inte brusar.

Bob Bradshaw började för en tid sedan samarbeta med Dunlop MXR kring en serie pedaler till massmarknaden. Bradshaw hade tidigare byggt custompedaler till artister sedan lång tid och några av dem blev utgångspunkterna när samarbetet med MXR startade. I serien finns Wha Wha (MC404), Boost/Liner MC401, Buffer MC406,  och en Boost/Overdrive (MC402).  För två år sedan köpte jag Wha Wha MC404 och det är min favorit tillsammans med Cantrell Wha Wha.



Nu tänkte jag att vi kunde titta närmare på MC402, boost/overdrive. Men först ett allmänt resonemang om boost och overdrive.

En boost kan ju lösa flera behov, den kan dels "stärka signalen" och feta till det rent allmänt i din kedja och den kan också öka signalen (volymen) in i förstärkaren och på så sätt användas som lead-tone när du vill sticka fram lite mer. Mer signal in i förstärkare ger också mer överstyrning i det förstärkaren levererar, det blir mer och fetare gain helt enkelt.

En boost på rent ljud fungerar på samma sätt som på gain, du adderar mer till din ljudkaraktär och du kan få den rena förstärkaren att "spricka upp" eller "nästan spricka upp" och bli överstyrd.

Det är också här som mina problem med olika boostpedaler, nämligen på det sätt de låtar och påverkar slutresultatet. En boost ska bibehålla gitarrens och förstärkarens grundkaraktär tycker jag, dvs den ska vara transparant, och inte förändra ljudets "fingeravtryck".

En overdrive (soft-clipping) kan fylla flera olika syften, antingen addera karaktär den befintlig ljudbild i din förstärkare eller bara addera "gain", "sustain" och "lite mer punch". Overdriven, precis som distpedalen (hard-clipping), tillför en överstyrd signal in i förstärkaren och med mer överstyrning kommer ofta mer sustain, dvs att din gitarrton "håller i sig lite längre". Ofta är det sustain man söker och inte nödvändigtvis mer gain. Overdrives tillför det plus en överstyrning som har lite mjukare karaktär än distboxen. Gränserna dem emellan är idag mer flytande. Läs mer här...

Om du lyssnar på tex Blackmore, eller Yngwie, gitarrister med mycket sustain så kommer du höra att deras gain/distortion många gånger är förvånansvärt låg. Sustain är till stor hjälp när du spelar solospel eftersom tonen inte "dör ut" så snabbt, du kan så att säga hänga eller vila i tonen. Bra sustain genom att överdriva gain är ingen konst att få till, men att med låg gain få riktigt bra sustain kräver flera saker som tex gitarrens beskaffenhet och förstärkarens karaktär och högtalare med mera. Men en overdrive-pedal kan absolut bidra till ökad sustain.

Väldigt få overdrivepedaler och även distpedaler låter bra i sig själva, jag skulle säga att de flesta behöver en bra gainstruktur i förstärkaren att jobba med.  Några som jag kan rekommendera är OKKO DiAblo och Olssons The Wizzard och när det gäller distpedaler så har Mesa ett par riktigt bra och även Marshall för ett tiotal år sedan. Det finns naturligtvis fler men det är mer undantag än regel att de på egen hand kan ersätta en förstärkargain. Jag använder dem mest till att addera värde i en befintlig bra gain i förstärkare, men jag vet att andra har helt andra erfarenheter.

Men helt sant är att olika overdrivepedaler gör lite av samma sak men på olika sätt, och man bör därför vara på det klara med vad det är man söker. Innan jag fattade det kunde jag inte riktigt begripa varför en del lät bra och andra faktiskt riktigt dåligt. Jag hade liksom inte klart för mig vad det var jag var ute efter. Nu har jag en fantastiskt förstärkare, som jag för allt i världen inte vill ska börja låta på ett annat vis bara för att jag lägger till en overdrive för att få lite mer av det goda. Jag skriver lite mer av det goda eftersom för mycket av det goda lätt blir till illamående, i många sammanhang. Min favoritfärstärkare är Marshall JVM Joe Satriani, en väldigt mångsidig historia med riktigt bra kvalitet i ljudet.

En overdrive kan alltså bli ett problem om du har en förstärkare du verkligen gillar, många overdrives har en alldeles för stor påverkan på ljudbilden i det fallet. Omvänt kan en overdrivepedal låta på ett sätt i en förstärkare och påtagligt annorlunda i en annan. Bra att veta det, eftersom den vetskapen gör att det tex blir svårt att säga hur en särskild overdrivepedal låter. Det beror på brukar jag säga. Det bästa man kan göra är att ta tillfället i akt och prova så mycket man kommer åt, det utvecklar ditt "ton-öra" och du lär dig att avgöra kvalitet som det betyder för dig. Vad andra tycker är nog intressant men inget man kan lita blint på.


Custom Audio Electronics MC402 Boost/Overdrive
Bob Bradshaw och MXR har skapat en ganska enkel lösning på en boost och en overdrive i samma paket, det är liksom inga konstigheter. Overdriven påminner om och kan användas som en Tubescreamer, dvs en klassisk "supportive overdrive" och kanske inget man utgår ifrån om man vill bygga en egen ton, mer som "add on" till en din förstärkares grundsound. Gemensamt med båda funktionerna är just att de är transparenta och inte påverkar förstärkarens grundljud särskilt mycket.

Boosten använder jag på både ren kanal och lead kanal, för olika syften men den klarar båda uppgifterna bra. Mitt rena ljud kliver fram och får lite mer kropp och mitt gainade blir bara mer det också.

Overdriven använder jag bara på leadkanalen för extra sustain och lite mer saturation, särskilt på en crunchig förstärkarinställning. Då kan en overdrive tillföra vanvettig mycket för spelglädjen utan att missfärga ljudet på något sätt.

Med bara den här pedalen kan jag få fram bra tidig Jimi Hendrix "Little Wing clean" med boost-delen av pedalen och om jag kör lite crunch på förstärkaren förvandlas det till Stevie Ray Vaughan style.

Men jag kan också få fram från 70-tals Blackmore-ish via 80-tals metal till mer moderna tongångar med leadkanalerna.

När jag fick hem den glappade den i en boostfunktionen, men det visade sig bero på att batteriet inte var inkopplat och baterifästet hängde ned på kretskortet och skapade kaos. Om man inte är van problemsökning så kan det hända att man tror den är trasig. Jag tycker nog att man kan vara lite mer noggrann i hopsättningen.

Det här är en pedal jag sålt en gång, men som jag köpt en ny av. Det brukar vara ett bra betyg.

Betyg:
4,9 Zombies (5)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM