lördag 24 juni 2017

Test av Blade RH4 -Fint hantverk med många möjligheter...

I mitten av 90 talet hade jag en lila Blade RH4, en Schweizisk historia byggd av Gary Levinson. Gary kom ur fysikersfären och hade identifierat en del detaljer som gjorde RH4 till ett "annorlunda djur" än både Fender Stratocaster och Gibson Les Paul när den äntrade scenen 1987. Faktum är att Gary´s idé liknade Paul Reed Smith`s (PRS) i den meningen att båda försökte lägga sig mitt emellan, men Gary utgick utifrån ett annat perspektiv. Båda ville dock göra en s.k "PaulCaster". 

Blade lanserades i en tid när "superstrats" blev ett hett ämne bland gitarrister, helt enkelt upphottade Strator. Superstrats landade i knät på moderna highgain-gitarrister, som hade andra behov än sina föregångare. Oftast handlade det om greppbrädor med högre radius (>12") och betydligt hetare pickups. Blade lyckades hitta sin plats kvalitetsmässigt och kunde tränga sig in emellan de stora och hitta en liten del av marknadskakan. De fann en tillräckligt stor marknadsandel för att kunna överleva ända till idag, 30 år senare.  I år är det alltså 30-årsjubileum, och Blade släpper i samband med detta en exakt likadan modell som 1987. Det är också deras flaggskep, RH4.

Blade är ett märke som av många förknippas med hög kvalitet, och de har högt anseende hos 50 plussare som var med redan 1987. Med kvalitet kommer som ni förstås vid det här laget vet också tillverkningskostnader och ett högre pris ut till kund. Pratar vi om Blades premium-modeller, tex RH4, så ligger de helt klart i den högre prisklassen, men allt handlar om pris kontra vad man får såklart. Blade´s filosofi är att bygga gitarrer omsorgsfullt och sen i första hand variera hårdvara och elektronik m.m. Ofta är Gary själv närvarande under tillverkningsprocessen och kvalitetskontrollerar personligen när det passar honom.

Det man bör ha i bakhuvudet är att trots att den ser ut som en strata inte alls är vad det ser ut som. Att jämföra en Fender Stratocaster med en Blade RH4 är faktiskt helt poänglöst. Man måste börja med att fundera på vilka bevekelsegrunderna som ligger till grund för vilken typ av gitarrmodell är, eller enklare utryckt

Vad är det du vill att gitarren ska göra för dig?

Blade erbjuder ett modernt instrument och det är det man måste ha i åtanke här. Modernt i den meningen att den avviker från vintagenormen. Något tillverkare som Fender och Gibson också måste göra för att utveckla sig med samtiden. Blade ser sig själva som "moderna men med vintage känsla", och kanske att man kan se det så om man vill, i alla fall visuellt. Men rent krasst är det inte mycket som är vintage i RH4 modellen.

Man måste också fundera över några grejer som inte syns, men som märks tydligt när man testar en RH4 i skarpt läge. Mensuren, eller skallängden som man ibland säger, är exakt den som Gibson Les Paul, nämligen 24,75". En strata har 25,5" och är alltså något längre. Det gör att den för en stratan gitarrist känns helt annorlunda men för en Gibson-person som hemma.

Man skulle kunna säga att RH4 och en RH2, som skiljer ca 13000 kr i pris, annars är i princip är likadana gitarrer DNA-mässigt. Undantaget att RH4 har Ebony och RH2 har Rosewood greppbräda. Det som ytterligare skiljer dem åt, och som kraftigt påverkar priset, är elektronik och hårdvara. Om du aldrig spelar
särskilt avancerat med svaj så finns det i princip ingen anledning att välja RH4 som har Blades egna patenterade Falcon Tremolo, som tål hårdare spel än ett vanligt "stratasvaj". Då väljer du istället en RH2 med ett FT-3 tremolo som mer uppträder som ett klassiskt svaj. Så bara där kan man tjäna mycket pengar om man bara funderar igenom vad man faktiskt egentligen behöver.

Pickuperna är HSS, dvs humbucker H55 & stacked V3 single coil x2 och de är tillverkades av Blade själva. Humbuckern är splitbar med push/push via tonkrontrollen.

De klassiska unika funktionerna som Blade RH4 har är annars:

Falcon Tremolo
VSC (Variable Spectrum Control)

Falcon Tremolo är ett tvåblocks svajsystem som tål att svaja med på nästan exakt samma vis som ett Floyd Rose, men utan att påverka tonen som vissa gitarrister upplever. Det är heller inte låsbart vilket gör att om en sträng går av så kan du fortsätta spela, svajet hanterar alltså varje sträng separat. Svajet är mycket bra, men hade kunnat vara lite lättare att svaja uppåt med kan jag tycka. Kanske är det en justeringssak, jag ska låta det vara osagt.

VSC är en boost som styrs med en trevägs-switch.  Ett neutralläge, ett midboost läge och ett bass-treble läge. Iden är alltså att boosta olika frekvenser och därmed få variation i ljudbild. Det innebär att du kan få ett vintageliknande sound med switchen i mitten och sen växla över till ett mer "drive midboost" läge med switchen neråt eller superklingande stort rent med switches uppåt, bass-treble boost. Själva boosten kan också ställas in i mängd baktill på gitarren. Visst är det lite mer komplicerat än en vintage 3-vägswitch, men som vi sa så är det ju också ett helt annat sätt att tänka här och därför meningslöst att jämföra. Det finns även en coilsplit som gör om humbuckern till singelcoil. Detta betyder att ljudvariationerna är totalt 18 till antalet. En funktion som säkert skrämmer många, men en oväntat bra grej med detta, har jag märkt, är att jag kan kompensera för vilken förstärkare jag spelar på. Till exempel om du turnerar mycket och möter olika typer av låneförstärkare med olika ljudkaraktär. Men främst handlar det om att ge gitarristen fler tonala möjligheter, och jag tycker det är väldigt intressant att utforska vad detta betyder i olika sammanhang. och olika förstärkare etc.

Här nedan finns två exempel på  två av de olika ljudkaraktärer som VSC möjliggör. Det första handlar om rent ljud. Det inledande du hör är spelat med switchen i neutralt läge (mitten) och det efterföljande (14s) med switchen uppåt, dvs Bass/Treble boost.



Det här andra är ett crunchigt ljud som visare först neutralt lägen och sen (9s) midboost läget, dvs switchen nedåt.


Nivån på boosten kan ställas på baksidan av gitarren och den drivs med ett batteri, som är frikopplat i neutralläge.

Blade RH4 byggs idag i Europa och Japan, den jag har köpt är tillverkad i Europa. Specsen är desamma helt och fullt, men som med alla gitarrer handlar det om individer. Jag hade förmånen att testa ett flertal olika gitarrer, från både Europa och Japan, innan jag fastnade för en. Det finns några få återförsäljare därute som har Blade i sitt utbud och där brukar det finnas gott om exemplar att testa igenom.

Slutomdöme
Blade RH4 är ett väldigt välbyggt instrument i den högre prisklassen, RH2 hamnar däremot i mellanprisläge. Spelar du begränsat med svaj är RH2 att rekommendera, sett ur ett strikt monetärt perspektiv, spelmässigt är de däremot väldigt likvärdiga. Gillar du svajspel så är det absolut värt att satsa på en RH4. Svajet på RH4 är nämligen väldigt bra, och rätt justerat håller det stämningen väldigt bra. Kanske att det skulle kunna vara lite lättare att svaja uppåt, en detalj som troligtvis mer handlar om personlig smak.

Gitarren är väldigt lättspelad och VSC är för den som behöver många tonala möjligheter ett mästerverk, men helt onödigt om du inte bryr dig om mer än vad som erbjuds i en vanlig 3- eller 5-vägsswitch på en Stratocaster eller Les Paul.

Caset som gitarren kommer i är litet och lätt till sin vikt, bra vardagsgrej men kanske inget man lastar på bandet till flygplanet.

Betyg:
4,8 Zombies (5)

Stay Zombied


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar