PRS P22 med Piezo - Snacka om mångsidigt instrument, som ett Kinderägg

När jag såg Opeth i november förra året visade Fredrik Åkesson mig en PRS P22 med Piezo, dvs en gitarr med ett extra micksystem i stallet för rent ljud. Det lät fantastiskt spännande och det dröjde inte länge fören jag började snöa in på Paul Reed Smith och fann mig sneglande mot en som hängde nere på Deluxe Music. Det fanns två faktiskt, en klassisk burst, jag tror det var Honey Burst, och en Eriza Verde Green Burst. Jag valde den gröna såklart, den liksom talade förförande till mig... ja ni vet kanske hur det känns?

P22 har tydliga likheter med Custom 22 och många menar att det i princip är samma gitarr förutom att den kompletterats med LR Baggs Piezo micksystem. Men saken är den att P22 faktiskt har lite mer trä i kroppen, dvs den är något tjockare, än sin syster Custom 22, ungefär i häraden McCarty faktiskt, som jag skrev om häromdagen.

P22 är faktiskt två gitarrer paketrad i en, något som möjligen avskräcker de mest inbitna traditionalister. Men låt dig inte luras, kan du hantera en switch så kan du hantera P22. detta är en gitarr så nära fulländning man kan komma. Recensenter över hela planeten lovordar den stup i kvarten, och jag förstår varför. Är du ointresserad av akustiska ljud och enbart vill ha en grym rockgitarr så kommer du inte att ångra dig. Men det är klart att det är i kombination med Piezo som magin uppstår.

Piezo fanns redan i Hollowbody-gitarrer hos PRS, och säkert flera andra också, men med P22 landade konceptet även i renodlat solida elgitarrer. LR Baggs har lyckats göra systemet 60% mindre för att passa och det hela är ett unikt samarbete med PRS. Faktum är att just det Piezo som sitter i PRS inte sitter i eller kommer att sitta i någon annan tillverkares:

"We worked with PRS to develop these sensors, so the Technology will only be available in their guitars. Everything in it is tailored to their needs, and unfortunately, I'm not at liberty to say more than that. The specs and development are under strict contract with PRS. The electronics especially".

I korthet handlar det alltså om två system med två separata output jack. Det ena kan köra både magnetiska mickar och Piezo och det andra enbart Piezo. Man kan därför koppla in två förstärkare, en vanlig för det traditionella mickarna och en som hanterar Piezo-ljudet, och man byter med den lilla miniswitchen.

Detta är genialiskt i den meningen att det är ovanligt med en förstärkare som både hanterar rena och skitiga ljud samtidigt, även om det finns många exempel som gör det så kan det verka komplicerat att både switcha till Piezo och samtidigt byta kanal. Med denna lösning byter du bara till Piezo och vips har du bytt förstärkare. Piezon går ju också att koppla direkt till PAt om så önskas.

Piezo, som drivs av ett 9v batteri, är i praktiken 6 små mickar i stallet, en liten för varje sträng/sadel, som registrerar vibrationer i mötet mellan just sträng och sadel. Det gör att ljudet blir väldigt akustisk i karaktären jämfört med en traditionell magnetmick som mest jobbar mot strängarnas vibrationer.

Piezo låter också betydligt mer akustiskt än vad en elgitarrs rena ljud brukar prestera, helt klart.
Men låter den som en schysst akustiskt gitarr? Jag skulle säga att det påminner väldigt mycket om det, betydligt mer än vanliga elgitarrer som simuleras. Om du kör den här i en "akustisk simulator" av något slag så låter det läskigt nära faktiskt. Jag tänker att det är praktiskt om du spelar musik där det ofta växlas mellan el- och akustisk gitarr eller om du spelar in studion och vill experimentera med olika akustiska gitarrljud.

En annan poäng, och den är inte obetydlig i sammanhanget, är att du plötsligt kan få en "akustisk gitarr" med spelkänsla som en elgitarr. Allt detta är naturligtvis en smaksak, men personligen gillar jag det väldigt mycket.

Om du blandar både Piezo och traditionella mickar, miniswitchen i mittläge, får du en ytterligare karaktär som är spännande att lattja med, ljudet blir väldigt stort och maffigt kan jag lova. Du ställer då nivån mellan de båda med en särskild ratt. De andra rattarna är volym och ton i vanlig ordning och sen har du såklart PRS 5-way switch.

Som om detta med Piezo inte vore nog så  har P22 ett par riktigt bra "normala" mickar också. I stallposition sitter 57/08 Treble och i halsen 57/08 Bass. Dom här mickarna är extremt användbara till i princip allt, även om det pratas om spektrat rent - blues - vintage eller classic rock. Stallmicken har en tydlig trebblig attack och bryter upp på ett utmärkt sätt, kanske lite tidigare än andra i samma genre, och halsmicken ger ett lite rundare och mer lågfrekvent grundljud.

Lägena på P22s 5 way Switch är:
Position 1: Bridge humbucker
Position 2: Bridge humbucker med neck single coil
Position 3: Bridge and neck humbuckers
Position 4: Neck singlecoil med bridge singlecoil
Position 5: Neck humbucker

Möjligheterna här är många och väldigt spännande tycker jag. Man kan få gitarren att låta som allt från Les Paulish och Stratocasterish om du vill eller så nöjer du dig med att konstatera att "så här låter PRS P22". Vill man låta Les Paul eller Strata väljer man naturligtvis de gitarrerna. Kvalitén i ljudet är enastående, både på rent ljud och överstyrt.

Gemensamt är att P22s mickar levererar ett brett register och det är tydligt att de håller hög kvalitet. Som jag skrivit tidigare så har ju Paul Smith som ambition att bygga "gitarrer runt mickarna" och inte tvärt om, vilket då betyder att man bör fundera noga på om man ska byta och varför. Vi vet ju alla att en mick som alla älskar kan uppföra sig annorlunda i olika gitarrer. Att säga att en mick låter si eller så är svårt, gitarren som huserar den spelar väldigt stor roll. Men det gör ju å andra sidan det hela än mer spännande tänker jag.

Halsen kallas Pattern Regular, och är att likna vid "Wide Fat" som exempelvis sitter på McCarty. En smärre uppdatering har gjort att den bytt namn, men i sak är det samma typ av halsprofil.

Pattern Thin är samtidigt uppdateringen av "Wide Thin" som sitter bland annat på Custom 24.

Inlaysen på P22an har en lite annorlunda utformning än vad som traditionellt varit fallet. Fåglarna har konturer istället för att vara helt fyllda, och det ger P22 ett unikt utseende i familjen. Greppbrädan finns inget att anmärka på och banden, av

Halsen på en PRS är en av de viktigare detaljerna enligt företaget själva, och jag håller med. Man har som filosofi att i första mötet ska kommunicera med gitarristen. De första sekunder avgör, och det känner ni säkert igen.

Förmodligen är det något som alla tillverkare har som mål, det är ju i området runt halsen som mycket av magin uppstår när det gäller känslan och upplevelsen. Men min erfarenhet hittills är just att halsarna, oavsett profil, känns gedigna och genomarbetade.

Stämskruvarna är PRS Phase III Locking Tuners, som är öppna baktill. Det ger ett annorlunda utseende till gitarren, men framförallt så fungerar de helt perfekt. Det är ingen konst alls att "finfinjustera" och de följer minsta rörelse man gör med ett tryggt litet motstånd. De håller sen stämningen helt perfekt och även vid ganska hårt spelande.




PRS P22 2012
Färg: Eriza Verde Green Burst
År: 2012
Kropp: Mahogny
Topp: 10 Lönn
Hals: Mahogny
Halsprofil: Pattern Regular
Greppbräda: Rosewood med Bird Inlays
Stämskruvar: PRS Phase III Locking Tuners
Band: 22
Scale: 25"
Radius (radie): 10"
Mekanik: PRS Piezo Adjustable Stoptail
Mickar:  57/08 Treble och 57/08 Bass
Switch: 5 Way
Rattar: Volym och Ton + en nivå för Piezo

Slutomdöme
PRS P22 är bättre än ett Kinderägg, den innehåller så många överraskningar att man bara ler. Jag har verkligen svårt att hitta något på den här gitarren som gör mig missnöjd. Den är fantastiskt skön att spela på, den låter väldigt bra, den är solid som bygge betraktat och den har fler tontyper inbyggt i sig än någon annan gitarr jag testat. Den kommer i ett ordentligt hardcase som håller för det mesta skulle jag tro. Dessutom är den sjukt snygg...

Men smakar det så kostar det, räkna med runt 38 000 kr ny, tex på på Deluxe Music. Mycket pengar för de allra flesta, men å andra sidan så ska man se P22an som ett instrument för den som spelar mycket och som behöver en pålitlig följeslagare på turné. Ett arbetsverktyg. Det är i de slitsamma miljöerna som gitarrister behöver välbyggda grejer som går att förlita sig på. Ett tips är att besöka någon butik och känna efter själv, det är i det mötet det händer...

Betyg:
5 Zombies (5)

Kommentarer

  1. Hej Fredrik!
    Intressant läsning! Har funnit mig själv letande efter just denna modell det senaste.
    Om man skulle jämföra denna med PRS övriga modeller (bortsett från Piezo), t.ex Custom-serien och Singlecut, får jag en känsla av att detta är ett mellanting. Eller? ^^ =)

    Läste någonstans att denna gitarr är chambered, något du kan bekräfta eller dementera?

    Allt gott!

    //Ulf

    SvaraRadera
  2. De håller så pass hög kvalitet så de går att jämföra på det sättet, sen är det ju mer eller mindre utsmyckat. Ja de är chambered mahagany

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för snabbt och tydligt svar!

      Tycker du att man kan märka att den är just chambered i tonen på P22?
      Jag har en Custom 24, den är ju solid. Jag är nyfiken på P22, men de jag hittat har jag ingen chans att provspela tyvärr.
      Gitarren ska kunna täcka allt från smäktande ballader till tyngre tongångar, är chambered en dealbreaker tycker du?

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM