Gitarrzombien

Diskussionen om solid state versus rörförstärkare är något som förmodligen aldrig kommer att upphöra, delvis eftersom det i grunden är olika tekniker. Därför är det olika typer av förstärkare som genererar olika typer av ljudbild. Diskussionen handlar därför främst om hur vi uppfattar ljudet och inte minst om vi tycker om det eller inte. Därför ska jag nu passa på att röra till det lite i stugorna. Som ni vet är jag ett stort fan av rörförstärkare i alla dess former och om jag skulle tvingas välja "bara en förstärkare" att ta med mig till en öde ö med en gitarr skulle jag välja min Marshall JVM Joe Satriani alla dar i veckan och sen gråta varje dag över att jag inte fick ta med JCM800 eller nån schysst Fender etc. En sak är klar: jag hade inte valt en solid state (transistorförstärkare). Inte för att jag egentligen ogillar Solid State, de har sina fördelar. Bland annat är de tåligare än rörförstärkare och man gillar solid state så har man också sparat en del pengar över t...

I mitt maniska förhållningssätt till Fender Stratocaster den senaste tiden har jag kommit till den delen av Fenders historia som ofta beskrivs som den "mörka perioden", nämligen tiden mellan 1965-1985 då CBS köpte upp Leo Fenders skapelse med ambitionen att öka lönsamheten genom att hitta sätt att sänka produktionskostnader och och samtidigt öka volymen.  Historien intresserade mig så pass att jag en dag för några veckor sedan såg att Halkans Rockhous hade en kropp från 1976-ish liggandes och jag bad honom sätta ihop en CBS-strata men med vissa modifieringar. Syftet med det var att bilda mig en uppfattning om CBS-gitarrernas själ på egen hand. Undertiden gjorde jag ett svanhopp in i mystiken runt eran alla talar om med förakt i rösten. Den allmänna uppfattningen bland många var och är fortfarande att övertagandet kantades av allmän "missmanagement" och dålig kvalitetskontroll och successiv "bad branding".  Till slut blev det för mycket för CBS som vill...

Artikeln jag skrev häromdagen om Fender Stratocaster Road Worn omfattade bland annat "radius", på svenska radie, det vill säga rundningen på greppbrädan, och att det är skillnad på vintage strator och de mer moderna. Läs den artikeln innan ni läser vidare för att få hela bilden. Eftersom jag snöade in rätt hårt på detta så fortsätter jag nu med de mer moderna stratorna som började skeppas i början av 1980-talet, och mer fokuserat efter 85 då företaget lämnade sin CBS-era med sviterna efter en period stämplat dem med ett rykte av "sämre kvalitet".  Skälet till denna förändring rent konstruktionsmässigt, om vi begränsar oss till just radius nu, stavas spelbarhet. Men ändrade till en plattare greppbräda (9,5")  som underlättade fingerspel men det fanns också ett annat och kanske viktigare skäl. De som spelade mycket solospel och bände mycket upptäckte att tonen plötsligt dog i vissa situationer på en vintage hals (7,25") och i synnerhet vid låg stränghöjd...

2009 kom Fender ut med Road Worn series som skulle möta suget efter "använda gitarrer". Man kan säga att det delade Fenderlägret i olika synpunktsvegetationer huruvida det är creddit nog att ha en fabrikssliten gitarr. Cred är naturligtvis viktigt i alla businesssammanhang och hela grejen är såklart ett sätt att inom ett snävt produktsegment försöka hitta nya säljargument till målgruppen utan att sälja färre av de dyrare "Relic-modellerna" från Custom Shop som introducerades i slutet av 90-talet. Historien berättar att det var Keith Richards som tyckte att de Custom Shop replicas man gjorde såg alldeles för fina och nya ut och han bad dem faktiskt "förstöra dem" så de såg "Road Worn" ut. Han vägrade spela på dem fören han inte kunde se eller känna skillnaden på dem och riktiga vintageinstrument. Med handen på hjärtat så har vi väl alla någon gång dreglat över en ordentligt turnésliten gitarr, men inte riktigt haft drygt 30 000 till en riktig ...

Häromdagen gjorde jag en undersökning om hur Gibsons förändringar uppfattas bland mina läsare, du hittar den här. Undersökningen gör inte anspråk på något annat än en temperaturmätare och det går såklart inte att dra några djupare analyser av detta.  Men av de drygt 200 svaranden var 47% åt det negativa hållet och 46% åt det positiva och 13% håller sig neutrala. Att det är så många som är negativa tror jag kommer förändras över tid och i takt med att fler köper och spelar på dem, för de låter bra och förändringarna kanske bara är en vanesak? Om jag vore Gibson skulle jag satsa på att tydligare visa målgruppen hur bra de är i någon form av kampanj, och det tror jag precis är vad som kommer att hända. Om lite drygt 50% av kunderna inte gillar ett företags nya produkter har man förmodligen ganska stora problem och kanske tvingas Gibson backa redan till 2016 och återgå till en serie gitarrer som fler kunder gillar eller kanske en medelväg med delar av 2015 kvar. Nu är inte...

Jag fick en fråga häromdagen: "Ska man i nuläget köpa Gibson begagnat eller nytt?" En rätt så knepig fråga skulle jag vilja drista mig till att säga.  Svaret borde dock bli en "begagnad" om du vill ha en Gibson så som de nästan alltid varit och "nytt" om du intresserar dig för det "allra senaste inom modern gitarrkonstruktion".  Frågan är kanske mer relevant, och möjligen också begriplig, om du känner till att Gibson moderniserat i princip hela sitt utbud i och med sin 2015 lineup, till nästintill oigenkännlighet. För det är ordentliga ändringar man genomfört jämfört med 2014.  Frågan hade inte varit så intressant om det bara rört sig om mindre justeringar på detaljnivå, men de nya Gibsongitarrerna kan man på ett sätt kalla "helt nya instrument för en ny tid". De nya gitarrerna kommer helt säkert välkomnas av vissa medan andra kommer att uppröras, i synnerhet puritister. Men det är så här utveckling ser ut i praktiken: "man mås...

"Om det känns rätt så är det rätt" John Terry Norum är född i Norge men från tidig ålder  uppvuxen  i Upplands Väsby, platsen där dricksvattnet måste innehållit något speciellt eftersom den drivit upp några av världens mest fantastiska gitarrister i sin tid.  John, killen alla säger är den mest galna av alla  tonjägare i vårt land , har varit svår att att få fatt och jag har försökt på alla möjliga vis sedan förra året faktiskt. Häromdagen lyckades jag, till min stora glädje.  John är mest känd för den breda massan för sitt gitarrspel i Europe, som han lämnade för en solokarriär när det gick som bäst för bandet rent kommersiellt. Den som tar sig tid att djupdyka i hans soloplattor har däremot mycket att finna både när det gäller ton och känsla och teknik. Det är tydligt om man lyssnar igenom allt att det finns ett sökande efter något och hans spel byter alltsomoftast riktning, och det som klibbat fast i mig genom åren. Varje ny skiva har innehållit en ny tw...

Europes nya album "War of Kings",  som är inspelad i nya PangGaia Studios i Stockholm, släpps i morgon 2 mars. Albumet har producerats av Dave Cobb, som bland annat gjort Rival Sons och Chris Cornell. Det låter ruskigt bra den här gången, och man får en känsla av att de gjort precis som de själva velat göra och struntat helt i förväntningar från andra håll. Första gången jag hörde talas om Europe var när de var med i Rock SM 1982 och vann hela skiten. Jag minns att jag fångades av John Norums gitarrspel. Grabben från Väsby, denna lilla förort som langat fram begåvade gitarrister mer än kanske någon annan plats i världen i sin storlek. Jag har följt Norum genom alla år sen dess och han är en av mina topp 5 gitarrister "all time". Varje ny platta där han medverkat har varit "julafton" för mig som boffar gitarrton som fort jag bara kommer åt. Album med John Norum garanterar närapå rakt igenom briljant gitarrspel, och War of Kings är sannerligen inget undant...