Marshall AVT150, en prisvärd "hybrid" som låter bra
Idag ska vi snacka hybrider och i synnerhet Marshall AVT150 som är en förvånande bra hybrid, använd för rätt ändamål. Hybridförstärkare har funnits länge, och är i grunden en förstärkare med någon form av rör i försteget men transistor i slutsteget eller tvärt om. Hybriderna dök i bakvattnet på diskussionen om huruvida transistorstärkare kunde mäta sig med rörförstärkarens varmare mulliga ton.
Jag minns att jag köpte en Laney Tube Fusion på 90-talet redan. Den uppförde sig ganska "rörmässigt" på låg volym med tappade botten och gain på högre volym.
Att jämföra transistorförstärkare och rörförstärkare är oftast inte relevant eftersom det är helt olika teknik som används. Lägg sedan till att det, som i allt annat som har med gitarr att göra, beror på vilket ljud man eftersöker. Transistor har ett mer kantigt ljud om man jämför med rör, men det är inte en naturlag faktiskt. Det finns hyfsat varma tansistorförstärkare också numera, eller solid-state som de också kallas. Det finns flera fördelar med solid-state, bland annat håller det bättre över tid och behöver inte rörbyte. De väger också betydligt mindre, startar utan uppvärmning och är bra mycket billigare.
The bottom line här är att allt handlar om vad det är du söker för ljud. Rörförstärkare har genom alla tider haft ryktet om sig att vara bättre, men många metallgitarrister väljer transistor före rör, bland annat Dimebag Darrell.
Om man förhåller sig "normkritisk" inför förutfattade meningar och är noggrann i sina val kan man hitta riktigt bra solid-states till låg prislapp.
Hybriderna
De så kallade "hybriderna" har antingen rör i försteget och transistor i slutsteget, vilket är vanligast, tex Laney Tube Fusion. Eller transistor i försteget och rör i slutsteget som tex Music Man. Olika kombinationer ger olika karakteristika så klart.
Marshalls första hybrider var den många gånger omdebatterade Valvestate-serien från 90-talet. Dessa hade antingen ett 12AX7 rör i försteget eller ett ECC83. En ganska väl spridd missuppfattning är att hybridförstärkares rör inte behöver bytas lika ofta, men det stämmer inte. Förstegsröret är defakto ett rör som brinner ut, precis som alla andra rör. Poängen med hybridens rör är för det mesta att det ska "värma tonen", för att härma rörförstärkare men billigare. Så ett slitet rör gör att förstärkaren tappar värme i tonen. Marshall själva säger att en medelanvänd förstärkare bör byta rör efter 3-4 år. Man hör ganska tydligt när rören gjort sitt. Transistorförtärkarnas vasshet blir ännu kantigare och disten låter helt enkelt konstig.
AVT150H
Jag hittade en Marshall AVT150 på Blocket, som är en utvecklad version av Marshall Valvestate.
15 Kg tung, eller lätt kanske man ska säga jämfört med en rörbestyckad dito.
Hybrid med rör i försteg (ECC83)
Output: 150 watts
Impedance: 8 och 4 ohm
Kanaler: 4 (Accustic, Clean, OD1 och OD2
Digital FX Section
Effekt-Loop med volym
Effekter: Bl.a Flanger, Chorus och Delay
Emulated Line Out, emulerar 4x12 cab
Headphone Jack
Master Volume
Presence Control
Scoop Switch
Speaker Outputs
Footswitch med 6 positioner
AVT150 är ett monster till förstärkare och helt klart i kategorin "Matalish". 150 watt borgar för att du inte direkt behöver oroa dig för att trummorna blir för höga. Tvärt om, du kommer ombedas sänka mer än vanligt. Jag prövade dra på till 60-70% och man orkar inte med mer i lägenhet faktiskt.
Den har fyra kanaler. Den som man kan ställa sig tveksam till är kanalen som ska vara nån slags "Accustic-simulator". Den låter inte alls som en ack-gura, riktigt usel lösning faktiskt. Den kan vi gömma.
Den rena kanalen låter riktigt bra, omfångsrik och ganska varm. Tillsammans med de inbyggda effekterna kan man leka fram riktigt schyssta rena ljud.
OD1 ska vara den crunchiga kanalen och visst har den med sin lägre gain lite crunchighet jämfört med OD2 men är man van vid rör imponeras man inte nämnvärt. Men det är ingen tvekan om att det är en bra kanal för rythm och rockbasserat komp, i synnerhet om du adderar till några av effekterna. Det går också att ratta in fint blues-ljud och den svarar riktigt bra på stratans stallmick.
OD2 är verkligen den här förstärkarens bästa performence. Mer gain än vad som behövs, drar du den över kl 15 grötar det och du tappar botten. Men håller du dig där strax innan som har du bra metal-gain, i synnerhet med en LTD laddad med EMG eller Blackouts.
"Scoop" är en funktion som hänger med OD1/OD2 och som trycker ihop ljudet och det blir väldigt "midscooped" och därmed väldigt metal. Du behöver justera om EQn med Scoop "på" men på stark volym låter det en hel del Metallica faktiskt.
Effekterna är några stycken och hyfsat lättanvända, men de lyfter aldrig riktigt för en är pedal-junkie. Ska man vara petig, och det kanske man ska vara här, så är de en aning kalla och fyrkantiga och det är begränsat till vissa kombinationer. Förvisso ganska användbara kombinationer, men man frestas att vilja köra kombinationer av sånt som inte finns. Olika typer av reverb och rumsliga rymdeffekter finns också men de låter lite märkliga faktiskt.
Men de fungerar ganska bra ändå om du vill slippa släpa på 10-talet pedaler till och från repet.
Effekterna kan sättas på och av med footswitchen som medföljer, som även styr alla kanaler och effekt-loopen om man vill.
På baksidan sitter högtalarutgångarna, 8 och 4 ohm och kontakten för footswitchen, som är minst sagt obegripligt egendomlig.
En kul grej är faktiskt att "Emulated Line Out" som kopplas rakt in i ljudkortet låter riktigt bra, det är ganska ovanligt tycker jag. Den ska enligt Marshall simulera en mickad 4x12, men jag vet inte. Det gör den säkert men en mickad 4x12a är en mickad 4x12 kan man säga.
Slutomdöme
Marshall AVT150 är en bra hybrid för allt från blues, rock och metall till en billig peng. Den tillverkas inte längre utan finns bara på andrahandsmarknaden. Se upp med slutkörda förstegsrör. De går i och för sig att byta ganska enkelt och är inte dyra, men det är ju ett extra moment. Ska man önska något så är det att effekterna vore lite mer kvalitetsmässiga och att det skulle kunna vara lite mer botten. Men man får inte allt för 2000 spänn och jag rekommenderar den till den som vill ha mycket men som samtidigt har en tight budget.
Betyg:
4 Zombies (5)
Jag minns att jag köpte en Laney Tube Fusion på 90-talet redan. Den uppförde sig ganska "rörmässigt" på låg volym med tappade botten och gain på högre volym.
Att jämföra transistorförstärkare och rörförstärkare är oftast inte relevant eftersom det är helt olika teknik som används. Lägg sedan till att det, som i allt annat som har med gitarr att göra, beror på vilket ljud man eftersöker. Transistor har ett mer kantigt ljud om man jämför med rör, men det är inte en naturlag faktiskt. Det finns hyfsat varma tansistorförstärkare också numera, eller solid-state som de också kallas. Det finns flera fördelar med solid-state, bland annat håller det bättre över tid och behöver inte rörbyte. De väger också betydligt mindre, startar utan uppvärmning och är bra mycket billigare.
The bottom line här är att allt handlar om vad det är du söker för ljud. Rörförstärkare har genom alla tider haft ryktet om sig att vara bättre, men många metallgitarrister väljer transistor före rör, bland annat Dimebag Darrell.
Om man förhåller sig "normkritisk" inför förutfattade meningar och är noggrann i sina val kan man hitta riktigt bra solid-states till låg prislapp.
Hybriderna
De så kallade "hybriderna" har antingen rör i försteget och transistor i slutsteget, vilket är vanligast, tex Laney Tube Fusion. Eller transistor i försteget och rör i slutsteget som tex Music Man. Olika kombinationer ger olika karakteristika så klart.
Marshalls första hybrider var den många gånger omdebatterade Valvestate-serien från 90-talet. Dessa hade antingen ett 12AX7 rör i försteget eller ett ECC83. En ganska väl spridd missuppfattning är att hybridförstärkares rör inte behöver bytas lika ofta, men det stämmer inte. Förstegsröret är defakto ett rör som brinner ut, precis som alla andra rör. Poängen med hybridens rör är för det mesta att det ska "värma tonen", för att härma rörförstärkare men billigare. Så ett slitet rör gör att förstärkaren tappar värme i tonen. Marshall själva säger att en medelanvänd förstärkare bör byta rör efter 3-4 år. Man hör ganska tydligt när rören gjort sitt. Transistorförtärkarnas vasshet blir ännu kantigare och disten låter helt enkelt konstig.
AVT150H
Jag hittade en Marshall AVT150 på Blocket, som är en utvecklad version av Marshall Valvestate.
15 Kg tung, eller lätt kanske man ska säga jämfört med en rörbestyckad dito.
Hybrid med rör i försteg (ECC83)
Output: 150 watts
Impedance: 8 och 4 ohm
Kanaler: 4 (Accustic, Clean, OD1 och OD2
Digital FX Section
Effekt-Loop med volym
Effekter: Bl.a Flanger, Chorus och Delay
Emulated Line Out, emulerar 4x12 cab
Headphone Jack
Master Volume
Presence Control
Scoop Switch
Speaker Outputs
Footswitch med 6 positioner
AVT150 är ett monster till förstärkare och helt klart i kategorin "Matalish". 150 watt borgar för att du inte direkt behöver oroa dig för att trummorna blir för höga. Tvärt om, du kommer ombedas sänka mer än vanligt. Jag prövade dra på till 60-70% och man orkar inte med mer i lägenhet faktiskt.
Den har fyra kanaler. Den som man kan ställa sig tveksam till är kanalen som ska vara nån slags "Accustic-simulator". Den låter inte alls som en ack-gura, riktigt usel lösning faktiskt. Den kan vi gömma.
Den rena kanalen låter riktigt bra, omfångsrik och ganska varm. Tillsammans med de inbyggda effekterna kan man leka fram riktigt schyssta rena ljud.
OD1 ska vara den crunchiga kanalen och visst har den med sin lägre gain lite crunchighet jämfört med OD2 men är man van vid rör imponeras man inte nämnvärt. Men det är ingen tvekan om att det är en bra kanal för rythm och rockbasserat komp, i synnerhet om du adderar till några av effekterna. Det går också att ratta in fint blues-ljud och den svarar riktigt bra på stratans stallmick.
OD2 är verkligen den här förstärkarens bästa performence. Mer gain än vad som behövs, drar du den över kl 15 grötar det och du tappar botten. Men håller du dig där strax innan som har du bra metal-gain, i synnerhet med en LTD laddad med EMG eller Blackouts.
"Scoop" är en funktion som hänger med OD1/OD2 och som trycker ihop ljudet och det blir väldigt "midscooped" och därmed väldigt metal. Du behöver justera om EQn med Scoop "på" men på stark volym låter det en hel del Metallica faktiskt.
Effekterna är några stycken och hyfsat lättanvända, men de lyfter aldrig riktigt för en är pedal-junkie. Ska man vara petig, och det kanske man ska vara här, så är de en aning kalla och fyrkantiga och det är begränsat till vissa kombinationer. Förvisso ganska användbara kombinationer, men man frestas att vilja köra kombinationer av sånt som inte finns. Olika typer av reverb och rumsliga rymdeffekter finns också men de låter lite märkliga faktiskt.
Men de fungerar ganska bra ändå om du vill slippa släpa på 10-talet pedaler till och från repet.
Effekterna kan sättas på och av med footswitchen som medföljer, som även styr alla kanaler och effekt-loopen om man vill.
På baksidan sitter högtalarutgångarna, 8 och 4 ohm och kontakten för footswitchen, som är minst sagt obegripligt egendomlig.
En kul grej är faktiskt att "Emulated Line Out" som kopplas rakt in i ljudkortet låter riktigt bra, det är ganska ovanligt tycker jag. Den ska enligt Marshall simulera en mickad 4x12, men jag vet inte. Det gör den säkert men en mickad 4x12a är en mickad 4x12 kan man säga.
Slutomdöme
Marshall AVT150 är en bra hybrid för allt från blues, rock och metall till en billig peng. Den tillverkas inte längre utan finns bara på andrahandsmarknaden. Se upp med slutkörda förstegsrör. De går i och för sig att byta ganska enkelt och är inte dyra, men det är ju ett extra moment. Ska man önska något så är det att effekterna vore lite mer kvalitetsmässiga och att det skulle kunna vara lite mer botten. Men man får inte allt för 2000 spänn och jag rekommenderar den till den som vill ha mycket men som samtidigt har en tight budget.
Betyg:
4 Zombies (5)
Kommentarer
Skicka en kommentar