Ibanez Iron Label RGIR27E, bra "instegssjua"

Sjusträngat är faktiskt riktigt spännande, inte bara för metalheads. Det finns många användningsområden också inom rock, blues och andra genres. Det är en spännande utmaning att kliva upp från 6 till 7 strängar. Många drar sig nog för att ge sig in i den sjusträngade världen, bra instrument kostar ju normalt en hel del i detta segment. Men det behöver det inte alltid göra. 2013 kom Ibanez ut med en serie prisvärda metal-gitarrer under namnet Iron Label, en bra instegsgitarr för den som vill prova en sträng till. 

Eftersom jag tidigare haft en Shecter Omen från 2005, som jag inte alls kom överens med, så tänkte jag först att detta med 7-strängat kanske inte riktigt var min grej. Men så tog jag mod till mig och beställde en Iron Label för att se om det kunde vara något.

Iron Label är en utpräglad "shred machine" som visar en hel del verkligt fina sidor. Om Schecter Omen var en budgetyxa med svårspelad hals så är det här något helt annat. Det är en kvalitetsgitarr i jämförelse, och det märks också på specsen.

Kropp: RG, Basswood
Färg: Svart, Cosmo Black Hardware
Binding: White
Hals: Nitro Wizard-7
Scale: 25,5"
Greppbräda: Rosewood
Band: 24 Jumbo
Stämskruvar: Standard Ibanez RG
Inlays: Inga
Stall: Edge Zero II (Floyd Rose)
Pickups: EMG 707 (hals och stall)
Rattar: Volym och en 5-way switch
Övrigt: Kill Switch + 9v batteri

Visst är det så att 7-strängat kräver lite invänjning, helt klart. I alla fall för mig som präglats på 6 strängar i princip hela livet. Till en början famlar jag på ren automatik och spelar mest fel eftersom ryggmärgen är inställd på 6 strängar medan fingrarna och hjärnan möter 7. Men efter ett antal timmar upptäcker man att det är förhållandevis enkelt att "lära om".

Svaret på varför jag fastnade mer för Iron Label och inte alls Schecter Omen ligger i Ibanezens hals. En tunn lättspelad wizzard neck som gör allt i "seven string life" enklare. Fingrarna flyger formligen fram, verkligt imponerande. Man glömmer nästan att det är en extra sträng, även om man naturligtvis stundom fuckar upp det då och då och trasslar till det. Greppbrädan är en hel del bredare, men det är en vanesak.

Vidare sitter Ibanez egenutvecklade låsbara svajsystem Edge Zero II på gitarren. licensierat av Floyd Rose. Det är ett intressant svaj, helt utvecklat för 7-strängat.

Det är lättare att hålla det stämt än andra Floyds jag har och har haft, och faktum är att detta stall är en killer i sammanhanget. Stabilt och pålitligt. Man kan dock höra en liten "klangning" bakom, så ett tips är att dämpa fjädrarna. Läs om hur du gör här.

Mickarna är aktiva EMG 707 och de har varit med sedan 2001. De utvecklades för att komma åt uppfattningen att mickarna tidigare var otydliga och lite grumliga, i synnerhet på låga B-strängen. Lösningen blev magneterna Alnico V som pga sin höga output och karrakteristiska low end är perfekta för 7-strängat. Mulliga är ett understatement.

Poängen med 7-strängat är ju att man vill ha det där fylliga, feta ljudet, och EMG 707 fungerar bra med rätt stärkare, allra bäst i Mesa Rectifier, Peavey 6505 (5150) och andra typer av modern high-gainförstärkare. Det är i dem som de kommer till sin absoluta rätt, även om det fungerar fint med andra också. Men de kräver att bli utmanade.

Tydligen finns också varianter av Iron Label med passiva Seymour Duncan,  men jag vet inte alls hur de låter i sammanhanget.

Slutomdöme
RGIR27E är en bra 7a för dig som inte vill lägga en förmögenhet men ändå söker kvalitet i både spelbarhet och ton.  Den är också väldigt clean och snygg, inte helt oväsentligt. Iron Label är en gitarr jag inte har någon ambition att byta ut. En bättre 7a som komplement för dryga 5000-6000 spänn hittar man nog inte.

Betyg:
4,5 Zombies (5)