Gibson SG Gothic - En udda double horn
Jag har sedan en tid varit väldigt intresserad av att hitta någon prisvärd gitarr i Gibsons Gothic serie, inte minst efter intervjun med Mia Coldheart vars Flying V Gothic fångade mitt djupa intresse. Serien Gothic gjordes i Les Paul, V, SG och Explorer mellan 1998 och 2003. Serien var en limited edition, dock inte speciellt uppmärksammad i samlarkretsar, men med en cool look och ska enligt många vara väldigt välbyggda instrument.
Jag fick till slut tag i en Gibson SG Gothic. Serienumret avslöjar att den är tillverkad i Nashville den 2 augusti 2000. Alla gitarrer i serien tillverkades där.
Kropp: Mahogany body
Hals: Mahogany,
Halsprofil: "Rounded SG", dvs den rundade klassiska
Greppbräda: Ebenholtz, 22 band med seriens moon-and-star inlay at 12th fret
Stall: Tune-o-matic med stopbar
Hardware: Black chrome
Stämskruvar: Black Grover
Pickups: 490R double black humbucker + 490T double black humbucker
Rattar: Volym, Volym, Tone, Tone,
Switch: three-way Switch
Det finns också en nyare serie med namnet Gothic II men helt utan inlays och EMG-mickar. Även en tredje Gothic Morte finns, och den är fortfarande i produktion. Men det vi talar om är den första utgåvan.
SG Gothic påminner ganska mycket om SG Special på det stora hela, det är i princip en Special med ett antal undantag. Den rundade halsen, öppna 490 mickar och top-hat rattar etc är samma. Däremot så är stämskruvarna helt andra, nämligen Black Grovers och greppbrädan är gjord av Ebenholtz.
Ebenholtz är hårdare än ex Rosewood (eller Granadillo), som sitter på de flesta Specials, och jag upplever den som lite tightare och lättare att spela på. Det är mest en fråga om känsla skulle jag tro, men känsla påverkar ju spelglädje.
De satt väldigt tjocka strängar på den när jag fick den, och det kändes därför lite trög. Så jag bytte till 09-42, höjde strängarna lite och rätade halsen som vid strängbytet böjde sig en liten aning bakåt.
Efter justering spelar den superfint med ganska låg stränghöjd utan buzz.
Det är bra ton i den, både akustiskt och inkopplad. Mickarna Gibsons "modern classics" T för "Treble" och R för "Rythm" och har likheter med PAF. Båda har Alnico II magneter är lite "overwound", dvs extra lindade, för ett mer modernt sound jämfört med exempelvis 57orna. Jag upplever dem som "heta" men jag vet också att många anser dem vara lite tråkiga. Det är inget jag märker av i alla fall. Bra tryck. Samma minkar sitter på SG Faded och Special medan Standard har 57or.
Halsen, som är lackad, har en lättspelad finnish. Det kan förstås bero på åldern och att den därför är fint inspelad. Den rundade halsprofilen på SG är faktiskt väldigt elegant i handen. Den är på gränsen till för tjock för min egen del, jag gillar egentligen den slimmade 60-halsen bättre, men den känns skön i handen och jag upplever den friktionsfri. Justering är A och O och jag gnäller ofta på gitarrbutiker som ofta ställer upp ojusterade gitarrer. Dåligt justerade gitarrer ger varken gitarrerna och köparna ett rättvist möte.
Spännande kuriosa
På 12e bandet sitter Gothic-seriens karrakteristiska moon-and-star inlay. Jag vet att många har funderat över detta och undrat hur det kan komma sig att detta underliga, men samtidigt spännande inlay, hamnat där. Whats the story liksom? Somliga vill gärna tro att det är något ockult med symbolen, men det är väl knappast nåt ockult med arabiska symboler.
Det finns faktiskt en naturlig förklaring kring stjärnan och månen, och även om det inte heltäckande förklaring så i alla fall ett litet stycke på vägen. Jag har nämligen djuptdykt lite i ämnet.
I den första Gibsonkatalogen från 1903 kan man se en gitarr med samma symbol, fast som inlay i huvudet. Forskar man vidare i detta så finner man att de tidiga inlays som Orville Gibson använde på gitarrer och mandariner utfördes av en Turkisk firma i Grand Rapids, Michigan. Jag tycker den ger en signal om mångfaldens betydelse i vårt samhälle. På baksidan av huvudet på Gotg-gitarrerna sitter också en antik bild av Orville Gibson själv, vilket är en ytterligare detalj som skapar huvudbry hos folk.
Slutomdöme
Gibson SG Gothic är när den justerats ordentligt en riktigt bra gitarr med ett lite annorlunda och mörkare utseende jämfört med sina systrar och bröder i genren. Normalt sett går de på runt 4000-5000 kr, vilket får anses vara ett bra pris. Men det finns inte särskilt många tillgängliga.
Betyg:
4 Zombies (5)
Jag fick till slut tag i en Gibson SG Gothic. Serienumret avslöjar att den är tillverkad i Nashville den 2 augusti 2000. Alla gitarrer i serien tillverkades där.
Kropp: Mahogany body
Hals: Mahogany,
Halsprofil: "Rounded SG", dvs den rundade klassiska
Greppbräda: Ebenholtz, 22 band med seriens moon-and-star inlay at 12th fret
Stall: Tune-o-matic med stopbar
Hardware: Black chrome
Stämskruvar: Black Grover
Pickups: 490R double black humbucker + 490T double black humbucker
Rattar: Volym, Volym, Tone, Tone,
Switch: three-way Switch
Det finns också en nyare serie med namnet Gothic II men helt utan inlays och EMG-mickar. Även en tredje Gothic Morte finns, och den är fortfarande i produktion. Men det vi talar om är den första utgåvan.
SG Gothic påminner ganska mycket om SG Special på det stora hela, det är i princip en Special med ett antal undantag. Den rundade halsen, öppna 490 mickar och top-hat rattar etc är samma. Däremot så är stämskruvarna helt andra, nämligen Black Grovers och greppbrädan är gjord av Ebenholtz.
Ebenholtz är hårdare än ex Rosewood (eller Granadillo), som sitter på de flesta Specials, och jag upplever den som lite tightare och lättare att spela på. Det är mest en fråga om känsla skulle jag tro, men känsla påverkar ju spelglädje.
De satt väldigt tjocka strängar på den när jag fick den, och det kändes därför lite trög. Så jag bytte till 09-42, höjde strängarna lite och rätade halsen som vid strängbytet böjde sig en liten aning bakåt.
Efter justering spelar den superfint med ganska låg stränghöjd utan buzz.
Det är bra ton i den, både akustiskt och inkopplad. Mickarna Gibsons "modern classics" T för "Treble" och R för "Rythm" och har likheter med PAF. Båda har Alnico II magneter är lite "overwound", dvs extra lindade, för ett mer modernt sound jämfört med exempelvis 57orna. Jag upplever dem som "heta" men jag vet också att många anser dem vara lite tråkiga. Det är inget jag märker av i alla fall. Bra tryck. Samma minkar sitter på SG Faded och Special medan Standard har 57or.
Halsen, som är lackad, har en lättspelad finnish. Det kan förstås bero på åldern och att den därför är fint inspelad. Den rundade halsprofilen på SG är faktiskt väldigt elegant i handen. Den är på gränsen till för tjock för min egen del, jag gillar egentligen den slimmade 60-halsen bättre, men den känns skön i handen och jag upplever den friktionsfri. Justering är A och O och jag gnäller ofta på gitarrbutiker som ofta ställer upp ojusterade gitarrer. Dåligt justerade gitarrer ger varken gitarrerna och köparna ett rättvist möte.
Spännande kuriosa
På 12e bandet sitter Gothic-seriens karrakteristiska moon-and-star inlay. Jag vet att många har funderat över detta och undrat hur det kan komma sig att detta underliga, men samtidigt spännande inlay, hamnat där. Whats the story liksom? Somliga vill gärna tro att det är något ockult med symbolen, men det är väl knappast nåt ockult med arabiska symboler.
Det finns faktiskt en naturlig förklaring kring stjärnan och månen, och även om det inte heltäckande förklaring så i alla fall ett litet stycke på vägen. Jag har nämligen djuptdykt lite i ämnet.
I den första Gibsonkatalogen från 1903 kan man se en gitarr med samma symbol, fast som inlay i huvudet. Forskar man vidare i detta så finner man att de tidiga inlays som Orville Gibson använde på gitarrer och mandariner utfördes av en Turkisk firma i Grand Rapids, Michigan. Jag tycker den ger en signal om mångfaldens betydelse i vårt samhälle. På baksidan av huvudet på Gotg-gitarrerna sitter också en antik bild av Orville Gibson själv, vilket är en ytterligare detalj som skapar huvudbry hos folk.
Slutomdöme
Gibson SG Gothic är när den justerats ordentligt en riktigt bra gitarr med ett lite annorlunda och mörkare utseende jämfört med sina systrar och bröder i genren. Normalt sett går de på runt 4000-5000 kr, vilket får anses vara ett bra pris. Men det finns inte särskilt många tillgängliga.
Betyg:
4 Zombies (5)
Kul att hitta denna artikel! Lyckades till bra pris komma över en sådan här begagnad 2012, och den har sedan dess varit min huvudgitarr. Originalmickarna har dock fått ge vika för ett par Duncan Invaders, och det sitter även locking tuners på den idag.
SvaraRadera