tisdag 23 maj 2017

Gibson Les Paul Standard 2017 - Mångfald

När Chris Andersen, produktspecialist på Gibson, kom förbi i samband med att vi skulle göra ett podcastavsnitt på temat Gibson så hade han med sig två Les Paul 2017 för att visa upp. Det var en Standard och en Traditional, båda bra exemplar och enligt Chris i princip nyss uppackade ur kartong. Det roliga är att om man är ute efter "vanlig Les Paul" med 2 pickuper, en trevägsswitch, 2 volym- och 2 tonkontroller , dvs det som i produktvärlden brukar kallas "standard", så är det en Traditional man är ute efter. Jag återkommer till detta. 

 2017 serien består av 2 huvudspår:

Traditional (6 modeller)
- Faded, Tribute, Studio, Classic, Traditional, Standard

High Performance (6 modeller)
- Faded, Tribute, Studio, Classic, Traditional, Standard

Det finns naturligtvis all anledning att ägna denna mångfald en liten tanke, för det är verkligen mångfald det handlar om här. Om valmöjligheten 2015 kändes som noll så är den 2017 raka motsatsen och omfattar i princip 12 modeller och 14 olika färgval, alla finns dock inte i varje modell, men ändå.

Färgerna är Honey Burst, Blueberry Burst, Heritage Cherry Burst, Bourbon Burst, Antique Burst, Gold Top, Green Ocean Burst, Black Cherry Burst, Ebony, Wine Red, Faded Honey, Satin Gold, Worn Brown, Worn Cherry.

Lägg sen på nästa lager av variation, nämligen den som omfattar musikaliska och tekniska features som split-pickups etc, olika pickupval, vanliga stämmisar eller G-Force, bredare eller vanlig greppbräda, vanlig sadel eller Zero-Fret, weigh relief eller inte. Dessa skillnader delar Gibson in Traditional (T) eller High Performance (HP).

Det är det lätt att förstå att Gibson 2017 strategiskt valt att erbjuda en Les Paul för alla smaker och plånböcker.

Skillnaden i stort mellan Traditional (T) och High Performance (HP) spåren är att HP har Zero-Fret (Titan numera), improved G-Force autotuning, bredare greppbräda och ett aluminium case, i princip samma som 2015 serien.

Chris hade med sig en "Traditional Traditional" och en "Traditional Standard", alltså två gitarrer ur "traditional spåret". Båda bra gitarrer men jag fastnade direkt för Standard, och det av lite olika personliga smakskäl. Någon annan skulle så klart gjort andra val.

Dels har den en halsprofil jag inte alls kunde känna igen. Det visade sig att den var asymmetrisk, vilket betyder att den har en avfasning i höjd med de tunnare strängarna och därför ligger betydligt bättre och ergonomiskt i handflatan. Smart eftersom hela idén utgår från hur en handflata ser ut och uppträder i samband med gitarrspel. Det låter kanske som en detalj, men faktum är att det gör stor skillnad. Inte nödvändigtvis "bättre" än någon av mina andra Les Pauler, men annorlunda och väldigt bekvämt.

Det andra skäl till att jag fastnade för Traditional Standard är splitbara mickar, fasvändning av halsmick (Peter Green) och Pure Bypass.

Mickarna i sig är Burstbucker Pro med Alnico V magneter och är egentligen av modernare variant av Burstbucker (1, 2, 3) med lite mer high end och lite mer bett. Något som jag tycker märks väldigt väl, utomordentligt vid "riffande", men å andra sidan finns möjligheten att via split och fasvändning gå från väldigt vintage till väldigt modernt.

Att kunna ändra ljudkaraktär genom att
splitta humbucker till single-coil ger förstås en ytterligare färg i paletten och genom att labba med volym och tonkontrollrna kan man verkligen få gitarren att ändra uttryck för olika typer av musik.

Fasvändningen av halsmicken genom att ställa 3-vägsswitchen i mitten och dra ut ena tonkontrollen ger ytterligare en karaktär, ett tydligt mid-honk som jag gillar skarpt. Peter Green vände medvetet eller omedvetet sin mick bakvänt och det är därifrån det kommer.

Pure Bypass innebär att du exempelvis vid kompspel kan ha volymen på stallmicken avrullat till typ 7 och när du ska spela ett soloparti så drar du ut tonkontrollen och "förbikopplar stallmicken från all elektronik" och får därmed fullt ställ in i förstärkaren. När du trycker in den igen hamnar du tillbaka till exakt samma volym som innan. Smart på många sätt faktiskt.

Anser man att detta med Pure Bypass, Coilsplit och Fasvändning etc är för krångligt kan istället välja Traditional T och få det som det var på den gamla goda tiden, med två volym- och två tonrattar.

En annan detalj, som som för en del inte spelar någon som helst roll är flektrumskyddet. Många har tagit bort plektrumskyddet på sin Les Paul för att det störde den fina toppen, och nu kommer plekskyddet omonterat (ligger i caset) och på trevägsswitchen har man bogserat bort den runda plattan som sa: "Rythm" och "Lead". Det hela gör gitarren lite mer plain och i princip hela toppen syns utan störande moment. Eller så tänker man att det är synd, eftersom de detaljerna är en stor del av utseendet, och i så fall är det väldigt lätt åtgärdat tänker jag: "Sätt din det igen).

Stämmisarna är låsbara Grovers som bidrar till stabilitet och att gitarren håller stämning.

Slutomdöme
Pure Bypass, coil-split och fasvändningen gör Traditional Standard till en modern mångfaldsgitarr utan like utan att tappa vare sig magi och arv från svunna tider. Halsen passar mig utomordentligt bra, det blir lite annorlunda än en vanlig Gibsonhals men å andra sidan känns det mer ergonomiskt utifrån hur handen är skapt. Intressant också att man inte längta kan säga att en Les Paul är en gitarr med ett antal featurs, Les Paul är numera ett samlingsnamn på en typ av gitarr många skepnader. Jag tycker om det tänket....

Stay Zombied

Betyg:
5 Zombies (5)

"Vill du veta mer så lyssna på podcasten med Chris Andersen"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar