Fender American Professional Stratocaster 2017

För några månader sedan landade en Fender Stratocaster American Professional i stugan där jag bor. Jag var väldigt nyfiken efter första bekantskapen i januari på NAMM2017. Redan då kände jag att den här gitarren har grejer som gör den till en klassisk strata men för "vår tid". Den ser fortfarande ut som en klassisk Stratocaster men som "under huven" har en del moderna attribut, som sannolikt kommer att möta de behov som passar unga, hungriga, moderna gitarrister och kanske också en hel del erfarna lirare som behöver ett pålitligt instrument.

Fender American Professional Sonic Grey RW
American Professional ersätter American Standard. Jag tycker inte det är något konstigt, en standard har ju genom åren haft ganska olika specar och faktum är att det nu rensas upp i utbudet på ett fräscht och smart sätt. Ser man till de amerikanska stratorna finns nu två modeller: Professional och Elite, thats it. Samtidigt tar man sikte på att hänga kvar i arvet men fokusera på nutid och framtid. Jag tror det kan vara lagom "förändring på en gång" för gitarrister generellt.

Många tycker att nya gitarrer ofta är svåra att förhålla sig till. Testar man gitarrer tex i butik jämför man oftast mentalt med något inspelat instrument man har hemma och älskar. Och det är just detta som kan ställa till det. Man jämför äpplen med päron och samtidigt är det svårt att komma runt naturligtvis. Men genom att testa många gitarrer så fort man får möjlighet så övar man upp sin näsa för vad som känns bra och mindre bra. Jag återkommer till detta längre ned.

Det är flera saker som sticker ut i nya Professional skulle jag vilja påstå.

1. Halsen Deep C skiljer sig från tex från storebrorsan/syrran Elite och är tunnare vid headstock och tjockare vid "kroppen". Något mellanting av C och U kanske man kan säga. Hur som helst känns det bra med lite mer att hålla när man bänder upp över 12 band.

Halsens finish är "satin", vilket gör den skön i handen och förmodligen är det även bra för de som svettas mycket.

2. Banden kallas Narrow Tall frets och är höga som Jumbo men lite smalare och det är faktiskt de populäraste valet av bandstavar på Custom Shop. Man tycks ha lyssnat på medvetna kunders önskemål. Narrow Tall är lätta att bända med tycker jag och intonerar också väldigt fint.

3. Pickups V-Mod. Här har man blandat olika typer av magneter utifrån var de sitter (neck, middle, bridge) och vilka strängar pickupen ska fånga. Låter det konstigt? Egentligen inte.

I Bridgeposition sitter det Alnico 5 rakt av, som ger det där extra stora trycket man behöver så nära stallklackarna.

I Middle sitter det Alnico 2 (E, A, D) och Alnico 5 (G, B, E). Alnico 2 är mer "middig" och Alnico 5 hjälper de tunnare strängarna en liten bit till på vägen.

I hals sitter Alnico 2 (E,A,D) och Alnico 3 (G, B, E) för att få den där mulliga halsfläsket. Alnico 3 är lite varmare och i kombo med Alnico 2 som ger bassträngarna mer mid så känns det som att balansen blir väl avvägd.

4. Treble Bleed. För de som inte gillar att "tonen" ändrar karaktär när man rullar av volym på gitarren  finns en treble bleed som bibehåller "high ends" och förhindrar "muddighet" när du rullar av. Det är inte alla som gillar den idén såklart och då kan man ju bypassoperera bort den. Men det ger gitarren en särskild karaktär, bra på rent ljud förstås.

5. Bensadel. Givetvis en bra grej och som påverkar tonen, mer organiskt än plast eller liknande och därmed mer levande.

När jag packat upp den började jag genast "spela in den". En gitarr behöver 100-tals timmar, kanske 1000-tals, för att sätta sig och bli en naturlig del i ditt uttryck som gitarrist. Undertiden får man justera gitarren efter hur det känns, ett många gånger tålamodsprövande arbete men också fantastiskt roligt. En setup från fabrik är oftast bra gjord, dock inte alltid och framförallt inte inom alla märken.  Frakten över sjön i ett kallt flygplan etc gör att träet rör sig, i synnerhet när gitarren väl är framme och luftfuktigheten ändras igen.

Så be därför alltid butiken göra en bra grundsetup och lär dig sen själv justera trussrod och stall etc. Du kommer förmodligen få anledning att justera den, många gånger, så att lära sig justera sin gitarr är en lönsam affär. Det är helt onödigt att betala 500-600 till nån servicefirma varje gång halsen behöver justeras etc. Nån gång ibland kan det förstås vara bra att låta någon serva igenom det hela, men mycket klarar du naturligtvis av själv, gitarrer är inte "rocket science" när det kommer till justering, även om det kan låta så ibland. Grundservice görs på både Deluxe Music i Stockholm och 4Sound på lite olika ställen ute i landet, och de har kompetent personal för detta, och använd deras kompetens fullt ut när du köper ett instrument. En American Professional Stratocaster kostar runt 16 500 kr idag och då vill man ju ha det hela fint från början. För den här gitarren håller väldigt hög kvalitet när den är anpassad efter dig.

Den kändes väldigt skön från allra första början faktiskt och jag har nu spelat på den varje dag i två månader. Detta är en riktigt arbetshäst, känns gedigen, tålig i lack och håller sig stämd. Pickupperna levererar kristallklart strataljud med rikt frekvensomfång, och med rätt settings på stärkaren ger det dig en lite gladare vardag och kanske en annorlunda feeling än din tio gamla Standard. Inte nödvändigtvis bättre, men annorlunda.

Du som turnerar mycket och inte vill släpa omkring på dina vintage-instrument kan vara helt trygg med att denna gitarr gör jobbet. Hur kan jag då påstå det här? Jo jag har lärt mig en sak genom åren:

Gitarrer jag frekvent "spontanplockarupp" är instrument som korresponderar med mig och är således bra gitarrer.

 Gitarrer jag aldrig plockar fram, eller väldigt sällan, kan jag lika gärna sälja faktiskt. Jag har en del väldigt fina instrument som förmodligen har en musiker därute som den passar bättre för.

Den kommer i samma case som Elite, ett robust men lätt plastcase som känns som de kommer hålla bra och ge gott skydd. De gamla tweedcasen är snygga men väger ju en del.

Jag gillar American Professional och kommer ha sin plats bland mina andra strator helt klart.
Vill man kliva upp ett snäpp i kvalitet från tex Mexico-stratorna så är detta ett bra alternativ.
Priset 16500 kronor känns fair tycker jag och de finns på lager hos din lokala pusher, Deluxe Music eller 4Sound till exempel. In och testa och känn i helgen vettja.

Stay Zombied



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM