Förstärkare som "tar pedaler bra" & Fender Hot Rod Deville ML

För en tid sedan var jag på jakt efter en förstärkare som var extra bra på att "ta pedaler". Ett uttryck som naturligtvis kan verka märkligt, men saken är den att alla förstärkare inte klarar det lika bra. Det handlar bland annat om frekvensomfång och grundkaraktär.

Tveklöst är det så att en del förstärkare tar emot pedaler bättre än andra och det är naturligtvis bra för dem som bygger stora delar av sitt sound på enbart effektpedaler men kanske inte så intressant för den som baserar sitt sound på en särskild förstärkarkaraktär som i sig utgör en betydande del av den totala "tonen". MEN tänk på att hela kedjan mellan din hjärna, gitarren, pedalerna, stärkaren och inte minst högtalaren spelar stor roll.

Man kan förändra en förstärkares sound helt och hållet genom att bara byta högtalarelement. Jag tror också att den del i kedjan som den vanliga gitarristen laborerar med allra minst är just högtalaren, den delen som faktiskt är närmast lyssnarens öron. Mer om detta i en kommande artikel.

Pedalförstärkaren, givet att du har din förstärkare som plattform för pedaler, bör ha ett ganska neutralt "sound", vara kontrollerad i hela tonregistret och inte fladdra iväg nånstans och färga pedalerna på ett oönskat vis. Detta gäller främst de pedaler som förvränger/överstyr/distar, och kanske inte så mycket modellerande pedaler även om det spelar roll där också. Det är därför du kanske ibland upplever att vissa distpedaler låter annorlunda i olika förstärkare, och i vissa låter de bättre i än andra. Det kan ha med din personliga smak att göra men lika ofta så spelar valet av förstärkare och högtalare stor roll för pedalbordets återgivning.

Bor du i lägenhet och mest spelar "neighbour friendly" kan man stanna där, men så fort du flyttar in i replokal med ett band eller live med ansenligt stark volym kommer en ytterligare parameter in i bilden, nämligen betydelsen av headroom.

Headroom
Att det finns gott om "headroom" i förstärkaren är också viktigt. Headroom tycker många är lite svårt att förstå vad det är, men det är ganska enkelt. Headroom handlar om hur mycket volymregister man har innan rören börjar dista, alltså hur starkt du kan spela med rent fint ljud utan att det "spricker upp" eller förändras, och det märker du tydligt om du drar på ordentligt. I det här fallet vill man inte att slutrören ska dista och påverka pedalerna och därför bör man hitta en förstärkare som "spricker upp sent", eller enkelt utryckt som har "mycket headroom".

Vill man tvärtom ha hederlig rördist istället för pedaler väljer man med fördel en förstärkare som spricker upp tidig, och kanske väljer man då hellre en 50w topp än en 100 w. Bäst är ju om du har två kanaler, en clean och en lead och ser till att förstärkaren har en effects-lopp som du kör delays och reverbs i etc.

Headroom kan skilja sig mycket mellan förstärkare överlag och har med förstärkartyp, byggkvalitet och med vilken typ av rör man har att göra med.

Att hitta en sådan förstärkare kräver både tid och pengar. De bästa pedalförstärkarna hittar man i boutique-landskapet, oftast handgjorda och därför lite dyrare. Eller klassiska vintage-förstärkare, som inte heller är så billiga.

Headroom, och andra egenskaper, handlar mycket om byggkvalitet. Olsson Amps och Mad Professor är svenska skapelser som "tar pedaler" bra. Hiwatt 200 är en klassisk förstärkare som ofta kommer upp i sammanhanget.  De relativt nya märket Victory har också klivit in på arenan för schyssta pedalförstärkare.


Det finns många andra naturligtvis, och det gäller att vara noggrann i butiken och inte vara rädd för att spela starkt och testa "headroom". En del förstärkare låter nämligen väldigt bra på låg volym men så fort du drar på visar den helt andra egenskaper.

Fender Hot Rod Deville ML 2x12

Daniel Kordelius på Deluxe Music i Stockholm visade mig för ett tag sedan en Fender Hot Rod Deville ML 2x12. En förstärkare som utvecklats i samarbete  med Michael Landau (inspired by series), just för att köra pedaler genom.
Hot Rod Deville ML är byggd utifrån kusinen Hot Rod Deville III, men är i grunden en helt annan förstärkare.

Förstärkaren levererar enbart rent ljud, har en kanal men två volyminställningar att växla mellan, allt styrs med en enkel footswitch. Det gör att den skiljer sig dramatiskt från Hot Rod Deville III som har ytterligare två "drivekanaler". Högtalarna (2x12) är av typen Celestion V-type istället för G12-80 i Hot Rod Deville III.  Grundljudet är stort, väldigt "Fendrigt" och med en strata kan du ratta in verkligt fina rena ljudbilder bara med hjälp av EQn. Det finns även ett reverb, som låter riktigt bra. Den är också väldigt stark, de 60 watt den levererar räcker för alla situationer du möter, oavsett du sitter hemma eller spelar på arenaliknande tillställningar.

Den låter som en Fender förstärkare förväntas göra, men framförallt fungerar den utmärkt med pedaler. Bäst låter den med en strata, men det är nog mer att det sitter en förväntning kring det. När jag kopplar in en Les Paul och PRS låter det också fint, annorlunda men fint.

Jag tycker ofta att förstärkaren är den svagaste länken när man kör overdrives/distpedaler eller  "fuzzar". Med Hot Rod Debile ML känns det verkligen bra. Det blir tydligt också när jag testar många olika pedaler flera förstärkare jag har hemma, Hot Rod Debile ML sticker ut. Inte bara för att den låter så bra, återger pedaler så fint utan också för att den med tanke på kvalitet inte kostar skjortan, strax under 10 000 kr.

Det är lätt att förlora sig i ett mustigt rent ljud kryddat med lite reverb och delay, för att ögonblicket senare kräma på med en overdrive man gillar. Den enda nersidan är kanske vikten, den väger en hel del, med det struntar man i när man kopplar in den.

Betyg:
4,8 Zombies (5)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Intonering av gitarr

"Justera halsar är lite läskigt..."

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM