Fender Strat Aerodyne (MIJ)
Mitt intresse för Japan som tillverkarland har drivit mig till ytterligare inköp på vinst och förlust. Efter att ha snöat in del på strator senaste halvåret så har jag handlöst ramlat in i Fender Stratocaster Aerodyne, som är Fenders mer moderna strator och från början helt ämnad till Japanska marknaden. De lanserades först 2005 och fick från start ett utmärkt betyg överallt, vilket fick min nyfikenhet att pumpa.
När det gäller strator så är det ju helt och hållet byggt på "historic product branding", dvs att försöka slippa ta risker kring utveckling och hålla produktionskostnader nere. Stratocastern som konstruktion är ju i princip densamma som när den uppfanns. En del säger att det är världens bästa uppfinning från början och att den därför varit med så länge. Men det är ju faktiskt, om man ska vara helt nykter, osannolikt. Väldigt få företag och branscher har kunnat leva på samma produkt utan att utveckla den. Men verkligheten överträffar här teorin kan man säga, ingen kan ju säga att de inte lyckats.
Riktigt bra strator är idag förknippat med "vintage", om man inte pratar om "custominstrumet". Det är som att gammalt alltid är bättre, rätt eller fel får andra avgöra. Självklart gör Fender riktigt bra strator utanför dessa marknadssegment, men man får i allmänhet vad man betalar för vad gäller spelbarhet och kvalitet i själva bygget. Ibland dyker ovanliga objekt upp, som t.ex. Mexicotillverkade strator med hög spelbarhet och mycket ton för pengarna. Mexico som tillverkarland lider dock av att de inte är helt konsistens i sin tillverkning, vissa partier är rent ut sagt usla medan andra är minst lika bra som Japaner och till och med USA-made. Men de är billiga. Jag vet att många sätter likhetstecken med att bra gitarrer måste vara dyra gitarrer, men min erfarenhet är en helt annan.
Only a fool thinks that expensiveness is equal to quality
Sanningen är ju att det är dem som företagen lyckats lura på pengar, eftersom ett bra instrument alltid är ett bra instrument oavsett pris. Sen är det klart att instrument som är tillverkade av mer eller mindre bra råvara skiljer sig, där finns ingen tveksamhet. Men att enbart gå på pris är en osäker bizniz.
Jag beställde en Fender Stratocaster AST Aerodyne för några veckor sedan, en gitarr som de flesta skulle undvika eftersom den skiljer sig en hel del från grundreceptet. För det första har den carved-top, dvs den är inte plan i kroppen utan välvd kan man säga, dessutom har den bindings. Ett straffbart beteende för vissa, men för mig intressant, lockande och utvecklande.
När den dök upp här hemma kom den utan case, vilket jag kan leva med. Den var begagnad men i "mint condition" och spelmässigt "flawless". En liten detalj är att den kom med ett handskrivet brev där man tackade mig för att ha beställt gitarren. Det kändes mer än proffsigt och handen på hjärtat, det händer aldrig här i Sverige.
När man kollar serienummret som börjar på U finner man att den är gjord 2010, vilket ska ställas i kontrast till att den introducerades 2005.
Kropp: Basswood
Halls: Maple
Greppbräda: Rosewood
Band: 22 medium jumbo
Mickar: Standard Stratocaster Single Coil (3st)
Huvud: Matchande färg med kroppen
Stall: Diecast tremolo block S88 AST
Stämmisar: Vintage Style SD91-NI
Rattar: Volym, Volym & Ton
Switch: 5-way
Jag kan tycka att det är djärvt av Fender att släppa fram en så modern Strata, och har det att göra med att man vill man försöka nå en ny målgrupp. När den släpptes så var den enkom för den Japanska marknaden men finns numera att köpa lite varstans.
Hur låter den då? Ja den låter som en strata ska göra på ett sätt, men samtidigt inte det klassiska twanget, snarare mer modernt och fylligt. Rena ljud blir väldigt stora och med high-gain verkar de ha lite högre output, eller så är det något jag bara inbillar mig. Resonansen, alltså utan att den är inkopplad, är större. Jag vet inte varför? Kanske är den urgröpt inne, den känns en aning lättare än en klassisk strata. Det ska dock tilläggas att det inte påverkar tonen i så fall, den känns som sagt mycket fyllig, kanske fylligare.
Mickarna är standard single-coils och brummar lite som strator gör, kanske lite mindre än min 91 reissue som jag presenterat här för inte så länge sen.
Halsen är riktigt skön, följsam och lättspelad C-neck. Gitarren är faktiskt mer "kommunicerande" eller vad man ska säga. Om min reissue är lite trögspelad, vilket har sin charm, så har Aerodynen inget av det. Greppbrädan av Rosewood är mörkare än normalt, jag vet inte varför.
Övergången från hals till huvud har en liten klack, vilket känns bekvämt. Huvudet, i matchande färg som kroppen, har loggan och "Aerodyne Strat" och inget mer.
Stämskruvarna, av vintage typ, och de håller stämningen bra.
Justering av dragstång kan lätt göras uppe vid huvudet, vilket jag tycker är en betydligt mer användarvänlig lösning. Saknas på min 91a reissue.
Att den har bindnings är kul tycker jag, det sätter en speciell prägel på den. Det känns modernt i sig och bindingen är fantastiskt välgjord. I klass med betydligt dyrare gitarrer på marknaden. Bindingen kombination med den mer glossiga finishen på kroppen ger den ett påkostad utseende.
Aerodyne har två volymrattar, med bra avrullning, och en tonkontroll. Självklart har den en 5-way switch som vanligt.
Stallet är ett diecast block som ser både vintage ut och som fungerar ypperligt. Jag har läst att många monterar extra fjädrar men jag tycker att det fungerar bra som det gör. Man kan svaja på bra bra utan att den tappar stämning.
Summa summarum är att Aerodyne ger ett mer modernt intryck. Jag vet inte om det är framtidens standard precis, men den är i alla fall att alternativ till de som tröttnat på Stratans klassiska utseende och sound. Om man sätter i andra mickar, tex noiseless och med ännu mer output så kvalar den lätt in i den tuffare skolan.
Överhuvudtaget kan man kanske säga att Aerodyne är en mix av gammal beprövad vintage och nya idéer om en modern strata. Och man lyckas mycket väl tycker jag.
Priset är ju mer än fördelaktigt om man vågar beställa från Japan. Dryga 5000 kr plus moms och frakt för den här kvalitén skulle jag kalla prisvärt, och spelmässigt mäter den sig helt klart med USA-tillverkade Standards. Jag skulle nästan drista mig till att säga att spelmässigt är den skönare, men det är ju min personliga åsikt och preferens och kanske just för att den är annorlunda.
Köpläge tycker jag.
Betyg
4,6 Zombies (5)
När det gäller strator så är det ju helt och hållet byggt på "historic product branding", dvs att försöka slippa ta risker kring utveckling och hålla produktionskostnader nere. Stratocastern som konstruktion är ju i princip densamma som när den uppfanns. En del säger att det är världens bästa uppfinning från början och att den därför varit med så länge. Men det är ju faktiskt, om man ska vara helt nykter, osannolikt. Väldigt få företag och branscher har kunnat leva på samma produkt utan att utveckla den. Men verkligheten överträffar här teorin kan man säga, ingen kan ju säga att de inte lyckats.
Riktigt bra strator är idag förknippat med "vintage", om man inte pratar om "custominstrumet". Det är som att gammalt alltid är bättre, rätt eller fel får andra avgöra. Självklart gör Fender riktigt bra strator utanför dessa marknadssegment, men man får i allmänhet vad man betalar för vad gäller spelbarhet och kvalitet i själva bygget. Ibland dyker ovanliga objekt upp, som t.ex. Mexicotillverkade strator med hög spelbarhet och mycket ton för pengarna. Mexico som tillverkarland lider dock av att de inte är helt konsistens i sin tillverkning, vissa partier är rent ut sagt usla medan andra är minst lika bra som Japaner och till och med USA-made. Men de är billiga. Jag vet att många sätter likhetstecken med att bra gitarrer måste vara dyra gitarrer, men min erfarenhet är en helt annan.
Only a fool thinks that expensiveness is equal to quality
Sanningen är ju att det är dem som företagen lyckats lura på pengar, eftersom ett bra instrument alltid är ett bra instrument oavsett pris. Sen är det klart att instrument som är tillverkade av mer eller mindre bra råvara skiljer sig, där finns ingen tveksamhet. Men att enbart gå på pris är en osäker bizniz.
När den dök upp här hemma kom den utan case, vilket jag kan leva med. Den var begagnad men i "mint condition" och spelmässigt "flawless". En liten detalj är att den kom med ett handskrivet brev där man tackade mig för att ha beställt gitarren. Det kändes mer än proffsigt och handen på hjärtat, det händer aldrig här i Sverige.
När man kollar serienummret som börjar på U finner man att den är gjord 2010, vilket ska ställas i kontrast till att den introducerades 2005.
Halls: Maple
Greppbräda: Rosewood
Band: 22 medium jumbo
Mickar: Standard Stratocaster Single Coil (3st)
Huvud: Matchande färg med kroppen
Stall: Diecast tremolo block S88 AST
Stämmisar: Vintage Style SD91-NI
Rattar: Volym, Volym & Ton
Switch: 5-way
Jag kan tycka att det är djärvt av Fender att släppa fram en så modern Strata, och har det att göra med att man vill man försöka nå en ny målgrupp. När den släpptes så var den enkom för den Japanska marknaden men finns numera att köpa lite varstans.
Hur låter den då? Ja den låter som en strata ska göra på ett sätt, men samtidigt inte det klassiska twanget, snarare mer modernt och fylligt. Rena ljud blir väldigt stora och med high-gain verkar de ha lite högre output, eller så är det något jag bara inbillar mig. Resonansen, alltså utan att den är inkopplad, är större. Jag vet inte varför? Kanske är den urgröpt inne, den känns en aning lättare än en klassisk strata. Det ska dock tilläggas att det inte påverkar tonen i så fall, den känns som sagt mycket fyllig, kanske fylligare.
Mickarna är standard single-coils och brummar lite som strator gör, kanske lite mindre än min 91 reissue som jag presenterat här för inte så länge sen.
Halsen är riktigt skön, följsam och lättspelad C-neck. Gitarren är faktiskt mer "kommunicerande" eller vad man ska säga. Om min reissue är lite trögspelad, vilket har sin charm, så har Aerodynen inget av det. Greppbrädan av Rosewood är mörkare än normalt, jag vet inte varför.
Stämskruvarna, av vintage typ, och de håller stämningen bra.
Justering av dragstång kan lätt göras uppe vid huvudet, vilket jag tycker är en betydligt mer användarvänlig lösning. Saknas på min 91a reissue.
Aerodyne har två volymrattar, med bra avrullning, och en tonkontroll. Självklart har den en 5-way switch som vanligt.
Summa summarum är att Aerodyne ger ett mer modernt intryck. Jag vet inte om det är framtidens standard precis, men den är i alla fall att alternativ till de som tröttnat på Stratans klassiska utseende och sound. Om man sätter i andra mickar, tex noiseless och med ännu mer output så kvalar den lätt in i den tuffare skolan.
Överhuvudtaget kan man kanske säga att Aerodyne är en mix av gammal beprövad vintage och nya idéer om en modern strata. Och man lyckas mycket väl tycker jag.
Priset är ju mer än fördelaktigt om man vågar beställa från Japan. Dryga 5000 kr plus moms och frakt för den här kvalitén skulle jag kalla prisvärt, och spelmässigt mäter den sig helt klart med USA-tillverkade Standards. Jag skulle nästan drista mig till att säga att spelmässigt är den skönare, men det är ju min personliga åsikt och preferens och kanske just för att den är annorlunda.
Köpläge tycker jag.
Betyg
4,6 Zombies (5)
En riktigt snygg gitarr! Jag blir rätt sugen, men jag har precis köpt en ny gura (Hagström Viking) så jag vet inte vad ekonomin (eller sambon) skulle säga om jag beställde hem en till.
SvaraRaderaHej..vart beställde du i från? Sugen på en..hur är det med frakt..tullavgifter?
SvaraRaderamvh patrik@norblad.se