MUG, Musik Utan Gränser i Göteborg
Häromdagen besökte jag musikaffären MUG, "Musik Utan Gränser", i Göteborg. MUG är kanske en av landets mest omtalade musikaffärer som hängt med sedan 1960-talet. I alla fall en av de mest inflytelserika i regionen, lite av navet i Göteborgstraktens musikkultur. Första kunden lär ha varit Jimmy Page som ville köpa strängar, och sedan dess har en strid ström av kända gitarrister hängt i lokalerna, men det har också varit häng för många artister under etableringsfasen.
Från början låg MUG uppe på Haga, och var bland annat tillhållet för dåtidens proggband som Nationalteatern och Motvind m.fl., men flyttade senare till andra lokaler nära Grönsakstorget. Där ligger också Sticky Fingers, en av Göteborgs mer kända musikscener.
Jag hinner inte in i lokalen förrän grundaren Bruce Emms sätter klorna i mig och börjar tjöta på engelska blandat med göteborgska.
Bruce är en varm och vänlig person som uppenbart uppskattar nya kunder och som har förstått poängen med att vara välkomnande. Han pratar konstant och jag får kämpa för att bryta in och berätta om mitt ärende för Gitarrzombien. "Jaha", säger han. "Den bloggen har jag hört talas om, det är klart du ska göra ett reportage om oss".
Butiken ser ut som en klassisk gitarrbutik ska se ut. Gitarrer hänger överallt, både nytt och vintage, och förstärkare i alla former. Organiserat kaos skulle man kunna säga, personligt och trivsamt.
Du hittar vintageguror blandat med nya moderna instrument. En hel del Hagström hänger längst ut mot gatan. Det finns också en stor trumavdelning och en för ackguror. Ett litet provrum ligger insprängt vid slutet av disken och där står bland annat en reissue av Marshall 1962 Bluesbreaker men även andra.
Vi går upp till Bruce kontor på ovanvåningen, som är belamrat med gamla 60-talsgitarrer och drivor av papper i högar runtomkring. Hela MUG signalerar den gamla sortens musikaffär.
Hur startade allt?
- Jag spelade bas i ett brittiskt band som hette "Patch", vi fick byta från Chosen Few som vi hette från början eftersom det redan fanns ett band med det namnet från Manchester. Vi hade ett gig på gång i Hamburg men stället brann ner strax innan, så jag sa till grabbarna att vi drar till Sverige istället. Ok sa dom utan att ens veta vad Sverige var. Så vi tog bussen, samma som Beatles faktiskt, och körde till Göteborg. Jag kände ju Sverige till det eftersom min mamma var från Jämtland från början. Vi åkte över och lyckades få in en fot i Göteborgsscenen, bland annat på gamla beryktade Q Club. Vi fick faktiskt tälta första tiden, innan vi fick tak över huvudet.
Så ni var en del av den brittiska musikscenen innan ni kom till Sverige?
- Jag vi spelade bland annat en gång tillsammans med John Mayals Bluesbreakers med Eric Clapton på ett ställe vid Kenisngton i London. John mayall var ett riktigt asshole och det var basisten John McVie också. Den enda som var schysst var Eric Clapton.
På vad sätt?
- Vi skulle spela innan dem och jag frågade om jag kunde få spela på John McVies bas och rig, för enkelhetens skull. Men McVie vägrade och sa "I never lend anything". Eric Clapton å andra sidan var vänligare och sa bara: "The amp and guitar is over there in the case, help yourself". Så Clapton lånade ut sin Les Paul 60 Burst och Marshall till oss utan att tveka. En del stjärnor blir svin när berömmelsen kommer, andra inte.
Du har spelat med Jimmy Hendrix också?
- Ja efter en av hans spelningar här i Göteborg fick vi frågan om att spela på hans efterfest. Mitt i spelningen kom han upp och tog en högergitarr, vände på den och började spela. Det vara bara att hänga på vad han spelade, det var liksom inte läge att fråga "vilken tonart kör du i Mr Hendrix".
Men om jag spelat med Hendrix är nog att ta i, jag brukar säga att Hendrix spelade med mig, ha ha ha.
Första kunden var Jimmy Page?
- Ja han kom in och ville köpa strängar av märket Ernie Ball, men de hade vi inte. Jag ljög och sa att dom var slut och gav honom ett par andra istället. Sen ringde jag genast upp Ernie Ball och beställde ett gäng. Vi blev sen generalagent för dem här på MUG. Han dök aldrig upp igen, men en bra story är det.
Hur är det med konkurrensen från butiker på nätet och de prispressande kedjorna?
- Det är tufft faktiskt, men om man har bra relationer med grossisterna kan man faktiskt matcha de flesta priser numera. Men visst är det tufft. Jag förstår faktiskt inte de som handlar på nätet, man vill ju känna och testa. Mina barn handlar matkassar på nätet, och jag kan ju förstå det där med blöjer och sånt. Men tomater och annat vill man ju se. Det skulle jag aldrig göra.
Har ingen kedja hört av sig och velat köpa er?
- Jo absolut, men jag sa "Fuck of you dogs", säger han och skrattar.
Vad är hemligheten med MUG?
- Tror det är att vi alltid försöker ha roligt, att ha roligt och garva lite är väldigt viktigt.
En medarbetare sticker in huvudet och jag frågar om chefen verkligen berättar sanningen, och om det verkligen är så roligt. "Jo man måste har roligt, och hade det inte varit det så hade jag fan inte jobbat här i 40 år".
Vad har du för grundtankar om hur man skapar en bra butiksatmosfär?
- Att alla är välkomna och att alla behandlas lika, även om man är superkändis. Alla är vanliga människor här och jag har lite svårt för artister som tror de kan få gräddfil och ställer krav och så vidare. När John McVie från från John Mayalls Blusebreaker var här med Fleetwood Mac för 10-15 år sen så hade han sett en glittrig gitarr i en klädbutik. Han hade viftat med sitt kort för butikspersonalen och bett dem skicka upp den till hans hotelrum, men personalen vägrade och sa att den var MUGs. Då hörde han av sig till oss med samma kortviftande. Jag ringde till hans hotel och bad dem hälsa att han inte fick köpa den eftersom han inte lånade ut sin bas till mig på 60-talet där i Kensington. Ha ha ha.
Är ni generalagenter för något märke?
- Nej inte idag. Men en kul grej är att vi på 80-talet av en händelse stötte ihop med Hamer Guitars som var på säljturne i Skandinavien och som gjorde ett sista stop hos oss med en jävla massa gitarrer. Killen ville att vi skulle bli generalagent här i Sverige men vi hade inte kapital just då att köpa ett stort lager. Inga problem sa han, jag kan lämna allt här så slipper jag betala frakten tillbaka och så kan ni sälja dem. Grejen var att det var riktigt fina och välgjorda gitarrer i början, det gick också att få dem lackade som man ville på beställning, och vi sålde faktiskt över 100 stycken första året, fler än i England och alla andra länder. Hamer var hur nöjda som helst. Sen såldes Hamer till en annan aktör som bjöd ner oss för att skriva omfattande kontrakt med en massa säljmål. Ja sa bara att "va fan vi har haft ett handslag hittills och vi säljer bäst av alla och räcker inte det så får det vara". Så vi gick bara därifrån.
Bizniz före relationer...?
- Ja bizniz får aldrig gå före relationer...
Vet du om nån av dessa gitarrer finns kvar nånstans?
- Jag tror att de i bandet Swedish Erotica har någon kvar, men annars vet jag faktiskt inte var de finns. Tyvärr.
Några andra bra gitarrer genom åren?
- Ja vi sålde ett gäng Grand Suzuki-gitarrer för länge sen som vi fick tag i från Japan, så kallade Les Paul Lawsuites. Fantastiska gitarrer, bättre än både Gibsons egna eller Burny, Greco och Edwards. Hittar man en sån bör man köpa den direkt.
Något som du tycker Göteborg är extra bra på?
- Ja att vi har något här i Göteborg som ni inte har...
Vadå?
- Håkan Hellström...
Ha ha.Tack för att jag fick komma på besök.
- Du är alltid välkommen hit Gitarrzombien
Från början låg MUG uppe på Haga, och var bland annat tillhållet för dåtidens proggband som Nationalteatern och Motvind m.fl., men flyttade senare till andra lokaler nära Grönsakstorget. Där ligger också Sticky Fingers, en av Göteborgs mer kända musikscener.Jag hinner inte in i lokalen förrän grundaren Bruce Emms sätter klorna i mig och börjar tjöta på engelska blandat med göteborgska.
Butiken ser ut som en klassisk gitarrbutik ska se ut. Gitarrer hänger överallt, både nytt och vintage, och förstärkare i alla former. Organiserat kaos skulle man kunna säga, personligt och trivsamt.
Vi går upp till Bruce kontor på ovanvåningen, som är belamrat med gamla 60-talsgitarrer och drivor av papper i högar runtomkring. Hela MUG signalerar den gamla sortens musikaffär.
Hur startade allt?
- Jag spelade bas i ett brittiskt band som hette "Patch", vi fick byta från Chosen Few som vi hette från början eftersom det redan fanns ett band med det namnet från Manchester. Vi hade ett gig på gång i Hamburg men stället brann ner strax innan, så jag sa till grabbarna att vi drar till Sverige istället. Ok sa dom utan att ens veta vad Sverige var. Så vi tog bussen, samma som Beatles faktiskt, och körde till Göteborg. Jag kände ju Sverige till det eftersom min mamma var från Jämtland från början. Vi åkte över och lyckades få in en fot i Göteborgsscenen, bland annat på gamla beryktade Q Club. Vi fick faktiskt tälta första tiden, innan vi fick tak över huvudet.
- Jag vi spelade bland annat en gång tillsammans med John Mayals Bluesbreakers med Eric Clapton på ett ställe vid Kenisngton i London. John mayall var ett riktigt asshole och det var basisten John McVie också. Den enda som var schysst var Eric Clapton.
På vad sätt?
- Vi skulle spela innan dem och jag frågade om jag kunde få spela på John McVies bas och rig, för enkelhetens skull. Men McVie vägrade och sa "I never lend anything". Eric Clapton å andra sidan var vänligare och sa bara: "The amp and guitar is over there in the case, help yourself". Så Clapton lånade ut sin Les Paul 60 Burst och Marshall till oss utan att tveka. En del stjärnor blir svin när berömmelsen kommer, andra inte.
- Ja efter en av hans spelningar här i Göteborg fick vi frågan om att spela på hans efterfest. Mitt i spelningen kom han upp och tog en högergitarr, vände på den och började spela. Det vara bara att hänga på vad han spelade, det var liksom inte läge att fråga "vilken tonart kör du i Mr Hendrix".
Men om jag spelat med Hendrix är nog att ta i, jag brukar säga att Hendrix spelade med mig, ha ha ha.
Första kunden var Jimmy Page?
- Ja han kom in och ville köpa strängar av märket Ernie Ball, men de hade vi inte. Jag ljög och sa att dom var slut och gav honom ett par andra istället. Sen ringde jag genast upp Ernie Ball och beställde ett gäng. Vi blev sen generalagent för dem här på MUG. Han dök aldrig upp igen, men en bra story är det.
Hur är det med konkurrensen från butiker på nätet och de prispressande kedjorna?
- Det är tufft faktiskt, men om man har bra relationer med grossisterna kan man faktiskt matcha de flesta priser numera. Men visst är det tufft. Jag förstår faktiskt inte de som handlar på nätet, man vill ju känna och testa. Mina barn handlar matkassar på nätet, och jag kan ju förstå det där med blöjer och sånt. Men tomater och annat vill man ju se. Det skulle jag aldrig göra.
Har ingen kedja hört av sig och velat köpa er?
- Jo absolut, men jag sa "Fuck of you dogs", säger han och skrattar.
- Tror det är att vi alltid försöker ha roligt, att ha roligt och garva lite är väldigt viktigt.
En medarbetare sticker in huvudet och jag frågar om chefen verkligen berättar sanningen, och om det verkligen är så roligt. "Jo man måste har roligt, och hade det inte varit det så hade jag fan inte jobbat här i 40 år".
Vad har du för grundtankar om hur man skapar en bra butiksatmosfär?
- Att alla är välkomna och att alla behandlas lika, även om man är superkändis. Alla är vanliga människor här och jag har lite svårt för artister som tror de kan få gräddfil och ställer krav och så vidare. När John McVie från från John Mayalls Blusebreaker var här med Fleetwood Mac för 10-15 år sen så hade han sett en glittrig gitarr i en klädbutik. Han hade viftat med sitt kort för butikspersonalen och bett dem skicka upp den till hans hotelrum, men personalen vägrade och sa att den var MUGs. Då hörde han av sig till oss med samma kortviftande. Jag ringde till hans hotel och bad dem hälsa att han inte fick köpa den eftersom han inte lånade ut sin bas till mig på 60-talet där i Kensington. Ha ha ha.
- Nej inte idag. Men en kul grej är att vi på 80-talet av en händelse stötte ihop med Hamer Guitars som var på säljturne i Skandinavien och som gjorde ett sista stop hos oss med en jävla massa gitarrer. Killen ville att vi skulle bli generalagent här i Sverige men vi hade inte kapital just då att köpa ett stort lager. Inga problem sa han, jag kan lämna allt här så slipper jag betala frakten tillbaka och så kan ni sälja dem. Grejen var att det var riktigt fina och välgjorda gitarrer i början, det gick också att få dem lackade som man ville på beställning, och vi sålde faktiskt över 100 stycken första året, fler än i England och alla andra länder. Hamer var hur nöjda som helst. Sen såldes Hamer till en annan aktör som bjöd ner oss för att skriva omfattande kontrakt med en massa säljmål. Ja sa bara att "va fan vi har haft ett handslag hittills och vi säljer bäst av alla och räcker inte det så får det vara". Så vi gick bara därifrån.
Bizniz före relationer...?
- Ja bizniz får aldrig gå före relationer...
Vet du om nån av dessa gitarrer finns kvar nånstans?
- Jag tror att de i bandet Swedish Erotica har någon kvar, men annars vet jag faktiskt inte var de finns. Tyvärr.
- Ja vi sålde ett gäng Grand Suzuki-gitarrer för länge sen som vi fick tag i från Japan, så kallade Les Paul Lawsuites. Fantastiska gitarrer, bättre än både Gibsons egna eller Burny, Greco och Edwards. Hittar man en sån bör man köpa den direkt.
Något som du tycker Göteborg är extra bra på?
- Ja att vi har något här i Göteborg som ni inte har...
Vadå?
- Håkan Hellström...
Ha ha.Tack för att jag fick komma på besök.
- Du är alltid välkommen hit Gitarrzombien
Kommentarer
Skicka en kommentar