Halkan´s Rockhouse, papa of vintage
"Det är en Halkan´s", sa han och kopplade in gitarren. När jag gick på högstadiet hade vi en musiklärare, Roger Frank, som kom till skolan efter en helg med en ny förstärkare. Han hade köpt en svensktillverkad stärkare. Vi som var mer inne på hårdrock på den tiden tyckte väl kanske inte att det var så märkvärdigt då, men Halkans förstärkare var väldigt uppskattade och de sålde bortåt 700-800 stycken.
Det var en ganska innovativ förstärkare på sin tid, byggd på mosfetteknik som fick den att låta som "rör" fast det var transistor. Många blues och rockgitarrister skaffade Halkans, Janne Schaffer, Mikael Ramel och Ulf Lundell bland annat.
Jan "Halkan" Hallquist har drivit gitarrbutiken Halkans Rockhouse i Stockholm sedan 1970, på olika adresser. Från början fanns ju inte vintage som det begrepp vi känner idag men Halkan har spelat stor roll för begreppets utveckling. Redan tidigt 1990-tal sa Halkan att det bästa objektet att investera i, långt bättre än börsen, är en elgitarrer. Det visade sig att han hade rätt. Och det var på 90-talet vintageboomen startade och den tog väl rejäl fart en bit in på 2000-talet. Anledningen till att han startade butik var en ren slump, han hittade en billig Gibson Junior 1968 på en resa till USA. När han kom hem ville folk köpa den. Kort efter skaffade han en lokal och åkte tillbaks till USA och köpte fler gitarrer.
Han köpte på sig Gibson och Fendergitarrer från USA, då till relativt låga priser, i alla fall med dagens mått mätt. En gitarr som kostade den 5000 spänn var liksom ingenting, men idag kan de vara värda 200 000 kr eller mer. Obegripligt egentligen, men så funkar marknadens mekanismer "utbud och efterfrågan". Vissa instrument finns ju i relativt små upplagor så det säger sig själv. De första Les Paul Standard (57-60) gjordes i endast 1500 exemplar och bra exemplar får du betala mellan 1,5 - 3 mkr för.
Men så är det också så att gitarrer från den här tiden är helt andra hantverk än dagens, ofta är en väl bevarad Strata från 50-talet ett betydligt bättre instrument än ett tillverkat idag. Kombinationen "inspelad", "tidens tand" och "hantverk" är tre faktorer som har betydelse.
Intresset för vintage är fortfarande mycket stort men chansen att göra en bra affär och hitta dyrgripar för en billig peng minskar för varje år och givetvis i takt med internets utbredning.
Halkan var faktiskt också först i Sverige med att sälja en hel del välkända märken. Förstärkare från Mesa Boogie, MXR-pedaler och Alembic Guitars etc.
När jag besöker butiken ska Halkan själv åka finlandsbåt och besöka en gammal släkting i finland, i alla fall statyn av honom. Han kallar honom "utbrytarkungen". Han är stressad men jag hinner i alla fall morsa på honom innan han hastar iväg.
Butiken är proppfull med prylar, de är bara helt galet. Något som påminner om modernt finns i princip inte att tillgå här.
Jag ser mig lite omkring och hittar många fina gamla förstärkare. Flera gamla Marshall JMP, VOX AC30, Fender Bassman och till och med en gammal Gösta Bäckström gramofonförstärkare. Jag vet inte riktigt vad den gjorde där men den passade in i sammanhanget.
En dammig italiensk Davoli Tempest 25 har en liten lapp på sig där det står "Bra Temolo" och en sliten Marshall 4x10 står i gången och är lite i vägen.
På gitarrsidan hittar du ett stort urval av schysta SG, Les Paul, ES, Strator, Telecasters och en hel dräpa skumma gamla 60-talshistorier.
Även en hel del coola basar hänger i taken, Rickenbygger, Burns m.fl.
Vill man ha akustiska gitarrer eller halvakustiska jazzgitarrer så vist, det finns det också.
Det luktar som det ska i en gitarrbutik, dvs gamla instrument och förstärkarelektronik.
Att Halkan drog till Finland när jag kom gjorde inget, jag hade egentligen stämt möte med Stevie Klasson, gitarrist och "handelresande i vintagegitarrer". En personlighet man inte kan undgå att lägga märke till. Jag gillar personligheter som Stevie, som går "all in" kring vem han är och vad han vill här i livet. Stevie är Rock n Roll helt enkelt. För kan det bli mer rock n roll än ha spelat med Johny Thunders? Nej jag tror faktiskt inte det. Sen är han är jävel på gamla Fender och Gibsons också förstås. På 90-talet byggde han upp stora delar av Denmark Street i London med alla dess vintageaffärer tillsammans med Cliff Cooper (grundaren av Orange Amps). Men sedan kom han tillbaka och började jobba mer och mer hos Halkan. Det liksom bara blev så. Halkan fick ungar och gav honom nycklarna och bad honom ta hand om butiken, han behövde vara lite ledig.
- Första gången jag träffade Halkan var 1980 när jag var 12 år. Jag hade åkt in från Södertälje där jag bodde för att köpa en förstärkare. Halkan förde nämligen Earth Revival och det var en så man skulle ha då, en kombinerad rör och transistorförstärkare faktiskt. Men så såg jag en Hiwatt topp och låda i butiken istället. Halkan verkade gilla mig för han hjälpte mig att skjutsa hela alltet ända till Södertälje.
Stevie berättar att många som handlar vintage idag är framgångsrika musiker som till slut fått lite pengar för sitt slit eller en och annan kostym som fattat att gitarrer kan vara en bra investering.
- Jag brukar åka till gitarrmässor i USA för klienters räkning och köpa särskilda objekt faktiskt. Man lär sig hitta det mest kluriga med tiden. Jag kan lukta mig till äktheten i en gammal Fender Stratocaster bara genom att hålla i den. Jag märker om det är orginal eller inte. Dessutom avslöjar "Blacklight" (UV-ljus) allt möjligt om vad som hänt med en gitarr, ojdå nu avslöjar jag vist mina knep.
Allt i butiken är begagnat och/eller vintage, gitarrer och gamla lappade och lagade förstärkare, många med det gemensamma att de är finfina instrument. Vist finns en del mainstream också men det är inte det den här affären handlar om. Lite nytt finns, nybörjargitarrer bland annat. Annars är det modernaste jag ser Stevies dotter som sitter på en stol och spelar på sin iPhone.
Det kommer ständigt in folk som vill få grejer fixade. En kille kommer in och undrar om Stevie kan laga ett huvudbrott på en Gibson Les Paul. Han ser nervös ut, inte så konstigt. Att huvudet går av kan få den allra lugnaste gitarrist att bli nervös. Men det är ett cleant avbrott och går att laga ganska enkelt, det blir inte alls så dyrt som man kan tro.
Sonny Lundin var med i proggbandet "Kvartetten som sprängde" och har mest spelat blues genom åren. Sonny har jobbat med Halkan länge i butiken med reparationer av gitarrer och förstärkare. Han klär till exempel om stärkare som turnerat och slitits. "Det är ett jävla jobb att byta tolex när man börjar bli lite gammal", säger han och visar istället upp en gitarr han pimpat till en kille i Boppers.
Allt är inte otillgängligt dyrt hos Halkan, man kan hitta bra bruksgitarrer och förstärkare. Jag hittar till exempel en begagnad Japanstrata till en helt ok slant. Med lite handpåläggning blir den en riktigt fin player.
Ber man dem röja lite bland grejerna är jag rätt säker på att det kommer fram både det ena och det andra som glömts bort över tid. Man kan väl säga att ordning inte är Halkans starkaste gren, men de verkar som de hittar rätt bra själva. Och det måste väl ändå vara huvudsaken. Jag gillar kaos, jag trivs i det. Det känns hemtrevligt på nåt sätt.
Det som driver gänget på Halkans blir rätt tydligt för mig under tiden jag är där, det finns en passion för instrumenten de säljer och en obetalbar kunskap. Samma djupa kunskaper som hos Nysse på Gitarrspecialisten eller Hellstone på Götgatan, vilket inte är så konstigt eftersom de är sprungna ur samma kulturbas. Halkan var först, förmodligen först i Europa på vintagegitarrer men många fattade storheten med hans idéer och hakade på. Faktum är att dessa butiker har så mycket erfarenheter och kunskaper som snart riskerar att gå i graven och ersättas av kedjetänket. Tanken får mig att sucka när jag tänker på det.
Innan jag går står Stevie, Sonny och jag och surrar lite i solen ute på gatan. Vi bestämmer att vi gör ett vintagetest för Gitarrzombien nån dag. Stevie lovar rota fram de stora symbolförstärkarna och några fina gamla gitarrer ur gömmorna så vi kan göra ett vintagetest...
Så det blir fler inlägg framöver från Halkans Rockhouse, det är jag säker på. Och har ni vägarna förbi dem så missa inte ett besök.
Hemsida: http://www.halkans.com/
Jan "Halkan" Hallquist har drivit gitarrbutiken Halkans Rockhouse i Stockholm sedan 1970, på olika adresser. Från början fanns ju inte vintage som det begrepp vi känner idag men Halkan har spelat stor roll för begreppets utveckling. Redan tidigt 1990-tal sa Halkan att det bästa objektet att investera i, långt bättre än börsen, är en elgitarrer. Det visade sig att han hade rätt. Och det var på 90-talet vintageboomen startade och den tog väl rejäl fart en bit in på 2000-talet. Anledningen till att han startade butik var en ren slump, han hittade en billig Gibson Junior 1968 på en resa till USA. När han kom hem ville folk köpa den. Kort efter skaffade han en lokal och åkte tillbaks till USA och köpte fler gitarrer.
Han köpte på sig Gibson och Fendergitarrer från USA, då till relativt låga priser, i alla fall med dagens mått mätt. En gitarr som kostade den 5000 spänn var liksom ingenting, men idag kan de vara värda 200 000 kr eller mer. Obegripligt egentligen, men så funkar marknadens mekanismer "utbud och efterfrågan". Vissa instrument finns ju i relativt små upplagor så det säger sig själv. De första Les Paul Standard (57-60) gjordes i endast 1500 exemplar och bra exemplar får du betala mellan 1,5 - 3 mkr för.
Men så är det också så att gitarrer från den här tiden är helt andra hantverk än dagens, ofta är en väl bevarad Strata från 50-talet ett betydligt bättre instrument än ett tillverkat idag. Kombinationen "inspelad", "tidens tand" och "hantverk" är tre faktorer som har betydelse.
Intresset för vintage är fortfarande mycket stort men chansen att göra en bra affär och hitta dyrgripar för en billig peng minskar för varje år och givetvis i takt med internets utbredning.
Halkan var faktiskt också först i Sverige med att sälja en hel del välkända märken. Förstärkare från Mesa Boogie, MXR-pedaler och Alembic Guitars etc.
 |
| Halkan, Stevie och Sonny |
Butiken är proppfull med prylar, de är bara helt galet. Något som påminner om modernt finns i princip inte att tillgå här.
En dammig italiensk Davoli Tempest 25 har en liten lapp på sig där det står "Bra Temolo" och en sliten Marshall 4x10 står i gången och är lite i vägen.
Även en hel del coola basar hänger i taken, Rickenbygger, Burns m.fl.
Vill man ha akustiska gitarrer eller halvakustiska jazzgitarrer så vist, det finns det också.
Det luktar som det ska i en gitarrbutik, dvs gamla instrument och förstärkarelektronik.
 |
| Stevie med sin "nya" märkliga Frigid custom |
 |
| Earth Revival |
Stevie berättar att många som handlar vintage idag är framgångsrika musiker som till slut fått lite pengar för sitt slit eller en och annan kostym som fattat att gitarrer kan vara en bra investering.
- Jag brukar åka till gitarrmässor i USA för klienters räkning och köpa särskilda objekt faktiskt. Man lär sig hitta det mest kluriga med tiden. Jag kan lukta mig till äktheten i en gammal Fender Stratocaster bara genom att hålla i den. Jag märker om det är orginal eller inte. Dessutom avslöjar "Blacklight" (UV-ljus) allt möjligt om vad som hänt med en gitarr, ojdå nu avslöjar jag vist mina knep.
Allt i butiken är begagnat och/eller vintage, gitarrer och gamla lappade och lagade förstärkare, många med det gemensamma att de är finfina instrument. Vist finns en del mainstream också men det är inte det den här affären handlar om. Lite nytt finns, nybörjargitarrer bland annat. Annars är det modernaste jag ser Stevies dotter som sitter på en stol och spelar på sin iPhone.
 |
| huvudbrott |
Sonny Lundin var med i proggbandet "Kvartetten som sprängde" och har mest spelat blues genom åren. Sonny har jobbat med Halkan länge i butiken med reparationer av gitarrer och förstärkare. Han klär till exempel om stärkare som turnerat och slitits. "Det är ett jävla jobb att byta tolex när man börjar bli lite gammal", säger han och visar istället upp en gitarr han pimpat till en kille i Boppers.
 |
| Fender Stratocaster -62 reissue Japan |
Ber man dem röja lite bland grejerna är jag rätt säker på att det kommer fram både det ena och det andra som glömts bort över tid. Man kan väl säga att ordning inte är Halkans starkaste gren, men de verkar som de hittar rätt bra själva. Och det måste väl ändå vara huvudsaken. Jag gillar kaos, jag trivs i det. Det känns hemtrevligt på nåt sätt.
Det som driver gänget på Halkans blir rätt tydligt för mig under tiden jag är där, det finns en passion för instrumenten de säljer och en obetalbar kunskap. Samma djupa kunskaper som hos Nysse på Gitarrspecialisten eller Hellstone på Götgatan, vilket inte är så konstigt eftersom de är sprungna ur samma kulturbas. Halkan var först, förmodligen först i Europa på vintagegitarrer men många fattade storheten med hans idéer och hakade på. Faktum är att dessa butiker har så mycket erfarenheter och kunskaper som snart riskerar att gå i graven och ersättas av kedjetänket. Tanken får mig att sucka när jag tänker på det.
 |
| JMP |
Så det blir fler inlägg framöver från Halkans Rockhouse, det är jag säker på. Och har ni vägarna förbi dem så missa inte ett besök.
Hemsida: http://www.halkans.com/
Kommentarer
Skicka en kommentar