Gibson 2015 handlar om stora förändringar + undersökning
Jag fick en fråga häromdagen: "Ska man i nuläget köpa Gibson begagnat eller nytt?" En rätt så knepig fråga skulle jag vilja drista mig till att säga. Svaret borde dock bli en "begagnad" om du vill ha en Gibson så som de nästan alltid varit och "nytt" om du intresserar dig för det "allra senaste inom modern gitarrkonstruktion". Frågan är kanske mer relevant, och möjligen också begriplig, om du känner till att Gibson moderniserat i princip hela sitt utbud i och med sin 2015 lineup, till nästintill oigenkännlighet. För det är ordentliga ändringar man genomfört jämfört med 2014.
Frågan hade inte varit så intressant om det bara rört sig om mindre justeringar på detaljnivå, men de nya Gibsongitarrerna kan man på ett sätt kalla "helt nya instrument för en ny tid". De nya gitarrerna kommer helt säkert välkomnas av vissa medan andra kommer att uppröras, i synnerhet puritister. Men det är så här utveckling ser ut i praktiken:
"man måste riva upp det gamla för att odla det nya"
På den punkten förstår jag helt och fullt skälen bakom Gibsons initiativ.
Frågan som trots det inställer sig är hur den breda massan kommer reagera, alltså de som är beredda att från 18 000 kr och uppåt för ett fint instrument. Gibson är idag ett mycket stort företag, de har för länge sedan lämnat den entreprenöriella fasen med småserier, och är därför extremt beroende av trogna kunder för att klara konkurrensen. Man måste numera sälja massor av gitarrer för att infria marknadens förväntningar. Med en sån position kommer en utsatthet och dess förutsättningar driver på behovet av att tillföra nytt, det vill säga skapa ett behov som från början inte finns hos kunden. Annars kan kunden givetvis välja att bara handla begagnat eller vintage. Produktutveckling handlar bland annat just om det, att försöka hitta fler som intresserar sig för produkterna, men det handlar även om kvalitetsförbättringar såklart.
En mästare på området var Steve Jobs som efter återkomsten till Apple förnyade sin bransch, lärde kunden vad de behöver, och tog kommandot över stora delar av marknaden. Om det är något sådant Gibson tänker sig med detta ska jag låta vara osagt, för det vet jag inte, men det är inte svårt att göra den kopplingen med tanke på hur stora förändringar som görs på en enda gång. Men jag kan naturligtvis ha fel här, ni får ta detta resonemang för vad det är.
En del förändringar är av rent kvalitetsmässig art medan andra är mer funktionsmässiga och mer i ögonfallande Det är väl kring det senare diskussionerna kommer gå varma tänker jag. För det kommer säkerligen diskuteras, i synnerhet bland hardcore Gibson fans, som inte direkt är kända för att ta emot moderniseringar överhuvudtaget. Talar man med branschfolk påpekar de dessutom att den svenske gitarristen är något mer konservativ än genomsnittet.
Gibson tar alltså på sig en tuff uppgift, och det är nog en högst medveten strategisk fråga. De känner sin typkund väl vid det här laget, så jag har svårt att tro att de inte gjort detta med någon form av medveten riskanalys och strategi. Min gissning är att man vill nå en yngre mer teknikmottaglig publik, framtidens gitarrister, och samtidigt förflytta puristerna till de lite dyrare "Historic" och "Custom Shop". Jag tror de satsar stort på att bli trendsettare helt enkelt.
De mest i ögonfallande förändringarna är att de på i princip hela linjen inför bl.a:
- G-Force, den automatiska stämtekniken som gör att du kan stämma om gitarren exempelvis mellan låtar med hjälp av en robot på baksidan av huvudet
- Breddar greppbrädan och tanken är att du ska kunna bända tryggare med de bägge E-strängarna utan att halka av. Strängarnas avstånd bibehålls.
- Mässingssadel som är justerbar i höjd, den kallas Zero Fret Adjustable Nut. Jag tror att detta också är en bidragande orsak till den breddade greppbrädan
- Förbättrat Tune-o Matic, enklare justering i höjd och titansadlar
- Tjockare greppbräda, alltså mer trä som tillför mer sustain
- Nytt inputjack som förhindrar "signalbrott" (?)
- Bättre kablage i elektroniken
- Det gamla scriptet i huvudet är utbytt mot ett nytt, som ska vara Les Pauls egen autograf
- Lackarbetena är också modifierade och vissa har utgått
- Avtagbart plektrumskydd utan skruvar
- Alla gitarrer är också kvalitetsjusterade när de lämnar fabriken
- Helt nytt case
Fullständig lista på allt finns här
Med det nya finesserna kommer också en prishöjning, inte konstigt eftersom man får en gitarr som utlovar högre kvalitet + ett antal nya funktioner med målet att tillföra högre värde för gitarristerna. Men ändå en ansenlig höjning på runt 20%. Hur motiverad den är lär visa sig i försäljningssiffrorna.
Hur detta tas emot är som sagt väldigt svårt att säga, jag tror en hel del kommer gilla det och andra kommer se sig om efter begagnade gitarrer med den mer traditionella konstruktionen.
Jag har själv provat igenom stora delar av 2015-serien och som med alla gitarrer är det en fråga om vad man gillar, och vad som passar ens egen spelstil i slutändan. Men för att komma fram till mer definitiva uppfattningar skulle jag behöva testa ett par exemplar under lite längre tid. Därför har jag svårt att värdera dem helt och fullt. Men utifrån förutsättningarna upplever jag tonen i gitarrerna jag testat håller hög kvalitet och jag gillar tanken med mer trä i greppbrädan. På det hela taget känns de genuina. Den bredare halsen passar inte mig som har lite mindre händer, å andra sidan är det förmodligen en vanesak. Men helt klart så är det här jag upplever den största förändringen rent spelmässigt. Jag förstår helt enkelt inte logiken bakom belsutet att bredda halsarna.
G-Force fungerar bättre i den nya versionen men det är också en estetisk kulturhistorisk fråga? Jag tycker tillexempel att en Les Paul Traditional förlorar sin idébas om den inte responderar med tex 60-talets gitarrer.
Sammantaget tycker jag att det är ganska "bold" av Gibson att försöka sig på att staka ut en ny väg för branschen med sina innovationer, all heder åt dem i det avseendet, men också lite märkligt gränsande till hybris. Hur 2015-serien tas emot får framtiden visa. Jag gissar på att dessa förändringar blir kortvariga.
Mitt ökade intresse för Gibson den senaste månaden har dock fått mig in på ett helt annat spår, nämligen att köpa två begagnade Gibson Les Pauls. Den första är en Les Paul Traditional Ebony 2011, den kommer i ett inlägg inom någon dag.
Hur tänker du kring Gibsons nya strategi? Delta i undersökningen nedan....
Frågan hade inte varit så intressant om det bara rört sig om mindre justeringar på detaljnivå, men de nya Gibsongitarrerna kan man på ett sätt kalla "helt nya instrument för en ny tid". De nya gitarrerna kommer helt säkert välkomnas av vissa medan andra kommer att uppröras, i synnerhet puritister. Men det är så här utveckling ser ut i praktiken:
"man måste riva upp det gamla för att odla det nya"
På den punkten förstår jag helt och fullt skälen bakom Gibsons initiativ.
En mästare på området var Steve Jobs som efter återkomsten till Apple förnyade sin bransch, lärde kunden vad de behöver, och tog kommandot över stora delar av marknaden. Om det är något sådant Gibson tänker sig med detta ska jag låta vara osagt, för det vet jag inte, men det är inte svårt att göra den kopplingen med tanke på hur stora förändringar som görs på en enda gång. Men jag kan naturligtvis ha fel här, ni får ta detta resonemang för vad det är.
Gibson tar alltså på sig en tuff uppgift, och det är nog en högst medveten strategisk fråga. De känner sin typkund väl vid det här laget, så jag har svårt att tro att de inte gjort detta med någon form av medveten riskanalys och strategi. Min gissning är att man vill nå en yngre mer teknikmottaglig publik, framtidens gitarrister, och samtidigt förflytta puristerna till de lite dyrare "Historic" och "Custom Shop". Jag tror de satsar stort på att bli trendsettare helt enkelt.
De mest i ögonfallande förändringarna är att de på i princip hela linjen inför bl.a:
- G-Force, den automatiska stämtekniken som gör att du kan stämma om gitarren exempelvis mellan låtar med hjälp av en robot på baksidan av huvudet- Breddar greppbrädan och tanken är att du ska kunna bända tryggare med de bägge E-strängarna utan att halka av. Strängarnas avstånd bibehålls.
- Mässingssadel som är justerbar i höjd, den kallas Zero Fret Adjustable Nut. Jag tror att detta också är en bidragande orsak till den breddade greppbrädan
- Förbättrat Tune-o Matic, enklare justering i höjd och titansadlar
- Tjockare greppbräda, alltså mer trä som tillför mer sustain
- Nytt inputjack som förhindrar "signalbrott" (?)
- Bättre kablage i elektroniken
- Det gamla scriptet i huvudet är utbytt mot ett nytt, som ska vara Les Pauls egen autograf
- Lackarbetena är också modifierade och vissa har utgått
- Alla gitarrer är också kvalitetsjusterade när de lämnar fabriken
- Helt nytt case
Fullständig lista på allt finns här
Med det nya finesserna kommer också en prishöjning, inte konstigt eftersom man får en gitarr som utlovar högre kvalitet + ett antal nya funktioner med målet att tillföra högre värde för gitarristerna. Men ändå en ansenlig höjning på runt 20%. Hur motiverad den är lär visa sig i försäljningssiffrorna.
Hur detta tas emot är som sagt väldigt svårt att säga, jag tror en hel del kommer gilla det och andra kommer se sig om efter begagnade gitarrer med den mer traditionella konstruktionen.
Jag har själv provat igenom stora delar av 2015-serien och som med alla gitarrer är det en fråga om vad man gillar, och vad som passar ens egen spelstil i slutändan. Men för att komma fram till mer definitiva uppfattningar skulle jag behöva testa ett par exemplar under lite längre tid. Därför har jag svårt att värdera dem helt och fullt. Men utifrån förutsättningarna upplever jag tonen i gitarrerna jag testat håller hög kvalitet och jag gillar tanken med mer trä i greppbrädan. På det hela taget känns de genuina. Den bredare halsen passar inte mig som har lite mindre händer, å andra sidan är det förmodligen en vanesak. Men helt klart så är det här jag upplever den största förändringen rent spelmässigt. Jag förstår helt enkelt inte logiken bakom belsutet att bredda halsarna.
G-Force fungerar bättre i den nya versionen men det är också en estetisk kulturhistorisk fråga? Jag tycker tillexempel att en Les Paul Traditional förlorar sin idébas om den inte responderar med tex 60-talets gitarrer.
Sammantaget tycker jag att det är ganska "bold" av Gibson att försöka sig på att staka ut en ny väg för branschen med sina innovationer, all heder åt dem i det avseendet, men också lite märkligt gränsande till hybris. Hur 2015-serien tas emot får framtiden visa. Jag gissar på att dessa förändringar blir kortvariga.
Mitt ökade intresse för Gibson den senaste månaden har dock fått mig in på ett helt annat spår, nämligen att köpa två begagnade Gibson Les Pauls. Den första är en Les Paul Traditional Ebony 2011, den kommer i ett inlägg inom någon dag.
Hur tänker du kring Gibsons nya strategi? Delta i undersökningen nedan....
Hur tänker du kring Gibsons nya strategi?
Hejsann
SvaraRaderaDu skriver bra om intressanta saker, och jag gillar din blog.
Det enda jag absolut inte tycker om, är at läsa vita bokstaver på svart bakgrund. Det gör helt enkelt ondt i mina ögon, och jag tror inte at jag är helt ensam om det här problemet. Är du aldeles säker på at du vil ha den här layouten?