"Den inbillade affärsmannen" - Prolog (del ett)
En artikelserie i fyra delar om Gibson Brands
Gibson Brands har efter årtionden av misskötsel på managementnivå fått problem. Så stora att de på tisdagen 1 maj 2018 tvingades ansöka om "Bancruptcy Protection", enligt kapitel 11. Kapitel 11 "Bancruptcy Protection" syftar till att rekonstruera bolaget så att de konkurrenskraftiga delarna kan leva vidare och förhindra att bolaget som helhet likvideras enligt kapitel 7. I början av juni 2018 meddelades också att man hade en plan.
Planen som orkestrerats av långivarna syftar till att ge dem (bond owners) ägarandelar (majoritet) i det som återstår när alla tillgångar som inte har med gitarrtillverkning att göra sålts av eller avvecklats. Alltså alla delar som köptes för de närmare 500 miljoner dollar som lånades för att just kunna köpa det som inte hade med gitarrer att göra. Låter det komplicerat? Inte mer komplicerat än ett avsnitt av TV3s Lyxfällan egentligen, överkonsumtion av skräpprodukter med lånade pengar.
Varför jag gjort research ett år för fyra artiklar?
Jag har under en 12 månader lång research försökt att förstå vad den här osannolika situationen egentligen handlar om. Jag har prata med personer nära Gibson. Jag har talat med återförsäljare och jag tagit del av en mängd diskussionsforum och framförallt tagit del av den nyhetsrapportering som finns tillgänglig på nätet. Det här är min historia, det är viktigt för mig att poängtera det. Det är min historia som jag har uppfattat det som hänt. Det jag återger är mina slutsatser baserade på information jag fått av personer som jag i de flesta fall valt att inte nämna vid namn eftersom många av dem har jobbat eller jobbar i branschen runt Gibson.
Jag är varken journalist eller marknadsexpert, jag är själv företagare i en helt annan bransch. Det som istället har motiverat mig är min kärlek till Gibson som varumärke och min nyfikenhet på varför detta fantastiska varumärke ständigt misshandlats men ändå på något mystiskt sätt överlevt. En ytterligare drivkraft har varit att förstå mer om Gibsons gitarrer mellan 1986-2018, och kunskapen om att bristande kvalitet nästan aldrig handlar om dem som bygger instrumenten utan om hur företaget leds.
Bakgrund
Under försommaren 2017 när den första informationen om att Gibson hade hamnat i ett utsatt läge kom till mig var jag först skeptisk, men när jag sedan fick veta att även Fender ligger risigt till blev jag mer intresserad. Hur kan några av världens mest välkända gitarrtillverkare ligga så illa till? Och hur kan en av dem inte bara vara djupt skuldsatt utan dessutom befinna sig nära konkurs? Det ville jag ta reda på för att kunna förstå.
Jag fann naturligtvis snabbt att orsakerna till allt detta är fler än en, men också att den kanske viktigaste nyckeln av alla i fallet Gibson handlar om ett litet elektronikbolag som 1981 togs över av två förhållandevis oerfarna grabbar med grundläggande studier i företagsekonomi. Du kanske undrar varför denna händelse är en av de viktigare, den har ju inget med gitarrer att göra? Jo för att det är exakt här som en del orsaker till finns att hämta när det gäller vad hände Gibson Guitars.
Disclaimer
Innan jag fortsätter vill jag bara vara tydlig med att Gibson är ett företag jag har oerhört stor repekt för. Jag tror på att Gibson har en framtid och jag är övertygad om att de kommer att överleva detta. Det är trots allt så att om de rätta förutsättningar finns på plats så tillverkar de väldigt fina gitarrer. Om du tvivlar på det jag påstår, så leta upp en Gibson Les Paul Historic R8 eller R9 från 2013 och prova. Hör sedan av dig till mig och berätta om jag har fel.
Jag ska hur som helst göra ett ärligt försök att förklara varför det som hänt Gibson är logiskt, och jag ska försöka göra det på ett så enkelt sätt som möjligt. Om det trots allt ändå verkar rörigt för dig som läsare så är det precis vad det är också i verkligheten.
För enkelhetens skull börjar vi i det färgglada 80-talet. Det är nämligen där problemen startar, med en man i 30 årsåldern vid namn Henry Juszkiewicz. En man jag kallar "Den inbillade affärsmannen"...
Här kan du fortsätta att läsa del två...
Stay Zombied
Gibson Brands har efter årtionden av misskötsel på managementnivå fått problem. Så stora att de på tisdagen 1 maj 2018 tvingades ansöka om "Bancruptcy Protection", enligt kapitel 11. Kapitel 11 "Bancruptcy Protection" syftar till att rekonstruera bolaget så att de konkurrenskraftiga delarna kan leva vidare och förhindra att bolaget som helhet likvideras enligt kapitel 7. I början av juni 2018 meddelades också att man hade en plan.
Planen som orkestrerats av långivarna syftar till att ge dem (bond owners) ägarandelar (majoritet) i det som återstår när alla tillgångar som inte har med gitarrtillverkning att göra sålts av eller avvecklats. Alltså alla delar som köptes för de närmare 500 miljoner dollar som lånades för att just kunna köpa det som inte hade med gitarrer att göra. Låter det komplicerat? Inte mer komplicerat än ett avsnitt av TV3s Lyxfällan egentligen, överkonsumtion av skräpprodukter med lånade pengar.
Varför jag gjort research ett år för fyra artiklar?
Jag har under en 12 månader lång research försökt att förstå vad den här osannolika situationen egentligen handlar om. Jag har prata med personer nära Gibson. Jag har talat med återförsäljare och jag tagit del av en mängd diskussionsforum och framförallt tagit del av den nyhetsrapportering som finns tillgänglig på nätet. Det här är min historia, det är viktigt för mig att poängtera det. Det är min historia som jag har uppfattat det som hänt. Det jag återger är mina slutsatser baserade på information jag fått av personer som jag i de flesta fall valt att inte nämna vid namn eftersom många av dem har jobbat eller jobbar i branschen runt Gibson.
Jag är varken journalist eller marknadsexpert, jag är själv företagare i en helt annan bransch. Det som istället har motiverat mig är min kärlek till Gibson som varumärke och min nyfikenhet på varför detta fantastiska varumärke ständigt misshandlats men ändå på något mystiskt sätt överlevt. En ytterligare drivkraft har varit att förstå mer om Gibsons gitarrer mellan 1986-2018, och kunskapen om att bristande kvalitet nästan aldrig handlar om dem som bygger instrumenten utan om hur företaget leds.
Bakgrund
Under försommaren 2017 när den första informationen om att Gibson hade hamnat i ett utsatt läge kom till mig var jag först skeptisk, men när jag sedan fick veta att även Fender ligger risigt till blev jag mer intresserad. Hur kan några av världens mest välkända gitarrtillverkare ligga så illa till? Och hur kan en av dem inte bara vara djupt skuldsatt utan dessutom befinna sig nära konkurs? Det ville jag ta reda på för att kunna förstå.
Jag fann naturligtvis snabbt att orsakerna till allt detta är fler än en, men också att den kanske viktigaste nyckeln av alla i fallet Gibson handlar om ett litet elektronikbolag som 1981 togs över av två förhållandevis oerfarna grabbar med grundläggande studier i företagsekonomi. Du kanske undrar varför denna händelse är en av de viktigare, den har ju inget med gitarrer att göra? Jo för att det är exakt här som en del orsaker till finns att hämta när det gäller vad hände Gibson Guitars.
Disclaimer
Innan jag fortsätter vill jag bara vara tydlig med att Gibson är ett företag jag har oerhört stor repekt för. Jag tror på att Gibson har en framtid och jag är övertygad om att de kommer att överleva detta. Det är trots allt så att om de rätta förutsättningar finns på plats så tillverkar de väldigt fina gitarrer. Om du tvivlar på det jag påstår, så leta upp en Gibson Les Paul Historic R8 eller R9 från 2013 och prova. Hör sedan av dig till mig och berätta om jag har fel.
Jag ska hur som helst göra ett ärligt försök att förklara varför det som hänt Gibson är logiskt, och jag ska försöka göra det på ett så enkelt sätt som möjligt. Om det trots allt ändå verkar rörigt för dig som läsare så är det precis vad det är också i verkligheten.
För enkelhetens skull börjar vi i det färgglada 80-talet. Det är nämligen där problemen startar, med en man i 30 årsåldern vid namn Henry Juszkiewicz. En man jag kallar "Den inbillade affärsmannen"...
Här kan du fortsätta att läsa del två...
Stay Zombied
Kommentarer
Skicka en kommentar