KORG SDD 3000 Delay Pedal -Så nära det ultimata man komma

På 80-talet fanns en rackenhet, Korg SDD 3000, som blev närapå ikonisk, inte minst eftersom The Edge i U2 hade den som favorit. Nu har den kommit som pedal och de har verkligen lyckats återskapa den mer eller mindre helt perfekt. Det sägs till och med att The Edge själv inte kunde avgöra original från pedal. 

The Edge gitarrtech Dallas Schoo hade en stående order länge att köpa upp alla SDD 3000 rackenheter som dök i hans väg. Det fanns också en billigare med namnet SDD 1000, men det var ändå 3000 som blev den mest åtråvärda. Jag minns att det var en kille som hade en studio i Linköping som hade en SDD 3000 och att vi vid något tillfälle satt och lekte med rena ljud genom den, och den var bara helt fantastiskt. När man sen gick hem till sina pedal kändes den både kallare och lite halvdöd en lång stund efteråt innan man accepterat sin "lott" att inte kunna få tag i en.

Det dröjde sen många år innan jag kom i kontakt med den igen, häromveckan på Deluxe Music faktiskt, men nu i pedalformat. Pedalen är framtagen tillsammans med Dallas Schoo. Jag blev erbjuden att testa den och det gick så långt att jag helt enkelt köpte den.

En spännande grej med den, och som tar ett tag att vänja sig vid, är att det sitter en preamp i den som sätter extra skjuts i den. Den vita ratten ställer input level helt enkelt. Dessutom finns en input attenuater, som kan ställas så att pedalens input kompenserar för single coils lägre signal om man vill, men framförallt så sätter preampen lite extra gainfärg i soundet och det är den ena stora grejen men SDD och som gör den unik. Gillar man inte den så kan sätta den ur spel om man vill.

 Den andra unikiteten är själva orginaldelayet SDD som är ensam på marknaden i karaktär  i både klang och design. Det kan låta lite nördigt och larvigt men det är faktiskt ordentligt bra, och jag har inte hört något annat som liknar det.

Det är en extremt användbar pedal, med i princip allt man behöver men utan att göra avkall på att vara intuitiv och lättarbetad. Det finns totalt 8 olika delays, men den stora poängen är just SDD 3000 storslagna orginaldelay, varmt och inte alls sterilt, trots att det är digitalt. Vill man ha de andra vanliga delaytyperna så finns de där också. Jag ska inte gå så långt som att den ersätter allt som finns på marknaden, det finns många andra fina som TC Electronics Flashback till exempel.

För den som gillar knappar och möjligheter finns det också, man kan till exempel spara sina ljud i sammanlagt 40 banker x 2 kanaler, dvs 80 platser, förmodligen tillräckligt för de flesta. Oftast hittar man ganska snart sina favoritljud som man använder mer än andra men det är såklart en bra grej. Vill man kan man koppla till en fotkontroll via midi.

Typer av Delay
Samtliga delays kan ställas med parametrar som Waveform, det vill säga delayets vågprofil och det är väldigt effektivt eftersom man kan påverka resultatet mycket i karaktär.  Sen finns de vanliga intensity och feedback. Bara med dessa kan man få ut mycket de standard delays som skickats med.

SDD, originalet från 1982. Pedalens absoluta storhet som fungerar till allt vill jag påstå. Eftersom du kan spara på 80 platser kan du modifiera det i princip hur mycket som helst. Det gäller samtliga delaytyper också.

Analog, en riktigt bra "analog" historia som uppträder som det ska.

Tape, som skapar det där lite oregelbundna som "tape" faktiskt ska, om man gillar det...

Modern, en utmärkt ljudbild för rena stora ljud

Cosmic, en kostig effekt som jag har svårt att hitta användningsområden för

Reverse, som det låter, alltså vänder på "liret" och även den en mer eller mindre konstig effekt, om man nu inte är inne på det här med just "weird sounds". Då är den förmodligen enastående

Pitch, skapar variation i pitch helt enkelt

Panning, en effekt som skapar känslan av att ljudet flyttar sig i "bilden", mer effektfull när jag testar i stereo

Här finns ett ljudtest...


Finns några baksidor då?
Ja det finns en baksida faktiskt. En av de stora är att trots 80 platser att spara på så måste du vandra upp och ned i de 40 bankerna för att hitta rätt och det är inte särskilt användarvänligt live. Men å andra sidan är det ett lyxproblem för de flesta. Det går att koppla midi-srtyrning också, och då är förstås problemet ur vägen. Men det går att organisera ljuden lite smart i bankerna och minska denna downside. Men det extremt härliga SDD delayet väger upp detta, utan tvekan, och i studio är det ju snarare en enorm fördel med alla möjligheter pedalen erbjuder. Priset kan nog upplevas som högt men jag skulle säga att det bör ses i perspektivet att du får allt du behöver i delayväg, även om SDD originalet faktiskt är värt pengarna för mig. Säkert inte för alla, men så är det att vara en Guitar Zombie I guess....

3995 kr på Deluxe Music

Betyg:
5 Zombies (5)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM